Vill inte gå någonstans med min 2 månaders bebis

Jag hade bytt ut squatsen ibland, det är bra med variation 

Haha ja, ibland gör jag knäböj fram med ett ben i taget och ibland gungar jag sida till sida. Men man behöver hela tiden jobba på stenhårt, annars är hon ledsen. Jag börjar bli så trött och det känns så jobbigt att inte ens kunna gå till affären eller någonstans. 

Jag har burit i bärsjal men det är så svettigt och varmt och det är inte säkert att hon är nöjd i den henne. Jag har burit i bärsele och det fungerar korta stunder, men hon är inte nöjd där i heller.. 

På dagarna sover hon i mina armar, går ej att lägga ner henne, och på natten sover hon i min säng tätt intill mig. Är hon vaken ligger hon i babygymet medan jag sitter bredvid och rör henne, pratar med henne eller bara finns nära. Efter några minuter blir hon ledsen och då är det squats igen eller att promenera runt hemma med henne i famnen.

Håll i, håll ut! 

Det varken ska eller inte ska vara så. Det bara är. 

Jag har varit typ instängd ett par somrar i mitt liv. En när barnet var bebis och jag knappt kunde gå pga foglossning, och en när barnet var sjukt och inte klarade att gå ut under nästan ett år. Det är vad det är och man står ut och gör det som måste göras. 

Man behöver sinnesro att förändra det man kan och acceptera resten, som det sägs i bönen. Ibland är acceptans verkligen vägen till ett bättre liv. 

Med mitt förra inlägg utgår jag så klart från att det utretts att ditt barn är friskt! 

Vi har inte utrett något, men hon växer som hon ska, kräks inte nämnvärt, bajsar varje dag, sover bra på natten men ammar såklart ca varannan timme natten igenom. Hon är inte otröstlig som man läser om barn som har kolik, att de skriker i timmar, utan hon är ju lugn och nöjd så länge som jag gungar och vaggar och jobbar på. Hon skriker bara om jag slutar.

Jag vill så gärna hjälpa henne och jag vill så gärna kunna gå någonstans, men det kanske är acceptans som är vägen framåt..

Har ni kontakt med någon erfaren på BVC? De kanske har råd som kan hjälpa.

Eller att de vet vad det kan vara som gör att hon blir så känslig (det kan naturligtvis bara vara så att flickan är känslig just nu, ingen speciell orsak.)

Annars kanske ni kunde göra en utflykt till någon plats där de har handikapptoalett lätt tillgänglig. När flickan skriker går du in och gör dina "övningar", och sedan kan du förhoppningsvis göra annat ett tag. För att bara få komma ut lite.

Har ni kontakt med någon erfaren på BVC? De kanske har råd som kan hjälpa.

Eller att de vet vad det kan vara som gör att hon blir så känslig (det kan naturligtvis bara vara så att flickan är känslig just nu, ingen speciell orsak.)

Annars kanske ni kunde göra en utflykt till någon plats där de har handikapptoalett lätt tillgänglig. När flickan skriker går du in och gör dina "övningar", och sedan kan du förhoppningsvis göra annat ett tag. För att bara få komma ut lite.

Vi har inte tagit upp det hos BVC. Vi var där för nästan en månad sedan, när hon var 6 veckor, och fick rotavaccinet. Fram tills dess hade hon i princip sovit dygnet runt. Men nu är hon vaken 45 min - 1,5h i sträck och sover sedan 1-3h.

Vi ska till BVC igen om 2 veckor och då kanske vi ska ta upp det, men vad ska jag säga? Att hon mestadels är ledsen all vaken tid så länge som vi inte ger henne full uppmärksamhet? Det känns som att BVC ska säga att det är normalt, men jag undrar om det verkligen är det.. Jag och min dotter är klistrade på varandra både dag och natt. Jag går på toa med henne i knät, jag duschar med henne i min armar, hon sover på mig på dagen och intill mig på natten. Det kanske ska vara så? Och missförstå mig rätt - jag älskar att ha henne nära hela tiden, men eftersom hon när som helst kan börja gråta hysteriskt känner jag mig som fångad i mitt eget hem. Jag hade gärna burit runt henne ute om jag visste att hon skulle vara nöjd då utan att jag behöver påbörja värsta gympapasset då och då!

Tack för tipset om handikapptoaletten, det har jag inte tänkt på! Det kanske skulle vara något. Bara att komma ut lite skulle nog kännas skönt och få se något annat än soffan.. :)

Men va... om det kommer en handikappaf som behöver gå på toa då???

Det blir bättre. Jag lovar. 

Jag tog min son till affären första gången han var tre månader. Vågade inte. Han skrek jämt. Sedan stannade jag hemma.