Ville bara ventilera mina tankar kring min nya relation.. Träffade för en tid sedan en ny man genom jobbet. Vi hade då gått och flirtat en tid. Han har alltid varit väldigt lätt att prata med och har ett stort hjärta; ömmar väldigt för sina nära och kära och är lite utav en romantiker. Vår kontakt var rent oskyldig och ingen av oss skulle drömma om att vara otrogen, rent fysiskt. Han berättade tidigt att han hade en relation sedan många år tillbaka men att de smått börjat glida isär.. De har två barn ihop och han har även två barn från ett förhållande innan. Skilsmässan gick igenom 2021 och vi började dejta kort därefter. Jag ville ta det lugnt, mot bakgrund av hans skilsmässa. Tycker egentligen inte att man ska springa in i något. Men han hade bråttom; berättade att han hade fallit pladask för mig, att han aldrig har känt såhär förut och att han ser en framtid med mig. 2023 flyttade vi ihop och i våras friade han. Här börjar magkänslan skava.. Jag älskar honom, men det känns forcerat. Som att han försöker bevisa något. Men oklart vem. Jag råkar nämligen ha fått reda på att han i princip aldrig har levt ensam. Där ringer varningsklockorna för mig. Killen har alltså gått från relation till relation sedan sin ungdom. Alltid med samma intensiva känslor, alltid samma mål med relationerna, samma drömmar: ett litet hus utanför stan, många djur och många barn. Tydliga preferenser på hur hans tilltänkta ska se ut; gröna ögon, långt rödblont hår, smal och ljus hy. Relationerna har så gott som alltid börjat på samma sätt; en oskyldig flirt bakom ryggen på nuvarande och sedan glider han in i en ny relation. hur vet jag detta? Genom närstående. Jag förstår såklart att alla har ett förflutet, men det här är något annat. En känsla av att han mer söker en relation än att han faktiskt sökt den han har en relation med..
