Fick inte den man vill ha, nöjde sig med annan, hackar på honom resten av livet...
Jag tycker mig se ett mönster i min väninnekrets. Som unga pratade vi mycket med varandra om vårt "manliga ideal". Hade olika kända personer som vi svärmade om. Drömde. Sedan gifte sig alla med män som inte alls stämde in på dessa ideal. Och ibland har det gått bra. De som verkar lyckliga säger saker som "man mognar", "man ser andra värden".
Men jag ser även flera som inte är nöjda och inte är snälla mot sina män. Det är ett ständigt hackande: "stå inte där handfallen, det skulle inte /namn på skådespelare/ göra". "Varför kan inte du vara mer som NN?" (en känd företagsledare), "Lenas man var stridspilot när han var ung, och det var ju inte du precis", "du blev inte civilingenjör", "haha trodde du att hon skulle vilja sitta bredvid dig? Där fick du!" (på tunnelbanan när mannen satt sig på ett säte där det redan satt en ung tjej, och hon drog sig undan).
Jag funderar på om inte detta kan vara orsaken till många relationsproblem. Att man inte får den man vill ha - eller den "typ" man vill ha - nöjer sig med någon som vill ha en innan det blir för sent, men sedan inte kan nöja sig fullt ut. Utan trånar efter mer attraktiva män, jämför, retar sig o.s.v.. Vad kan man göra åt det?