Finns det fler som stannar i sin relation pga barn? Hur resonerar ni? Hur hittar ni glädje och lycka i vardagen? Ena delen av mig vill skiljas men andra kan inte tänka tanken av att missa så mycket av mina barns uppväxt. Jag vill alltid vara en del av mina barns vardag och liv, men går det ens med Delad vårdnad?
