Vi med diagnoser bemöts utifrån dem!!

Fast TS, du känns ju även väldigt upprörd i tråden när folk frågar och undrar. Du anser att folk som inte bara håller med dig är otrevliga och ska dra och inte förstår.

Att du använder dig av väldigt många utropstecken stärker en känsla av hur upprörd du är när någon kommenterar. Även om det kanske inte är din mening.

Anonym (Håller med):

Läs mina svar ovanför! Jag orkar inte fortsätta förklara hela tiden att jag inte berättar för varenda person jag möter!  Kontakt med psykiatrin och varför är inget som jag tycker är bra att dölja för min pojkvän eller någon annan som är nära mig, mina föräldrar och släktingar vet ju redan eftersom de var med när jag fick diagnosen för många år sedan! Min mamma tex ser mig som sin dotter och älskar mig precis som hon alltid gjort, men även hon har fått en annan uppfattning om saker sedan jag fick diagnosen. Även om jag inte tar det personligt och hon inte menar något illa, så märker jag att det förekommer att hon är på ett sätt i vissa situationer som hon inte var innan jag fick diagnosen! Sådana små saker märker jag hos dem som står mig nära, och hos psykiatrin! Jag säger att jag ska till läkare om jag ska till psykiatrin, ja, om jag inte har någon anledning att tala om att jag har kontakt med dem! Men jag menar att psykiatrin själva, trots att de är mot mig som om jag vore vem som helst, gör tabbar och utgår från diagnosen ibland! Och att jag ska till psykiatrin kan jag säga till tex boendestödjare, jag har ingen anledning att ljuga för dem, de vet ju vilken diagnos jag har, varför skulle jag inte tala om det för dem? De fattar ju ändå att man inte är "normal", och det spelar ingen roll för de är ändå ganska puckade när de är hos klienter, vad som än är problemet, de säger saker som är helt koko ändå, jag har hört allt möjligt från folk som har boendestöd av olika anledningar, vissa har inte ens någon diagnos men har ändå boendestöd! 

Vet inte hur många gånger jag ska behöva försöka förklara här att jag inte går och skriker ut min diagnos till hela världen! Det räcker med att såna som vet pga att de är nära mig på olika sätt säger saker som visar hur annorlunda sätt allt blir med vs utan diagnos. De som redan vet är svårt att göra något åt, de vet därför att de behöver veta, punkt! Andra människor behöver inte veta, men det är inte det min TS handlar om!! Fy fan vad tråden vänt, från att det fanns förståelse och medhåll till att det påstås att jag får skylla mig själv! Lustigt att det plötsligt bara kommer svar som inte är relaterade till min TS alls, utan bara påhopp och antaganden. Alla har ju läst exakt samma TS! De första som svarade kom inte alls och trodde att jag berättar för allt och alla och därför är det så som jag skrev i TS, de förstod vad som står! 

Ibland kan en diagnos vara lite av ett tve-eggat svärd. Ibland får jag sätta folk lite på plats för de läser autism/asperger I något papper och börjar prata på en femåringar nivå med mig, som ens vet vad Leviathan-sällskapet. Lovar att de flesta aldrig hör talas om det.

Men det är enkelt löst, bara att själv höja nivån. 

Att folk har fördomar om både det ena och det andra är tyvärr bara mänskligt och mänsklighetens tillstånd. Man kan välja att stå ut med det, låta sig dräneras av det eller  kämpa emot det. Jag har kämpat mot fördomar på så många nivåer om så många saker så länge jag kan minnas. Visst blir jag trött ibland. Jag slutar dock aldrig att kämpa emot fördomar för jag vet att det blir bättre. Ingen kommer någondib kunna säga till mig "you didn't speak up".

Om du är arg, TS, för du låter arg, använd den energin till att göra något positivt för förståelsen så att resterande befolkning med AS har en chans att träffa bättre förstående och bemötande omgivning. 

Anonym (Man): 

Irritationen beror på att det påstås att jag berättar för alla jag möter att jag har diagnosen, och att det finns påhopp att jag ska växa upp och inte klaga om jag skyltar med den och alltid pratar om den. Dessa påståenden är helt enkelt inte sant, det är det jag reagerar över! Inte bara att folk inte håller med, utan att de skriver att jag pratar om den med alla jag möter; jag svarar att det inte är sant och att det är rena antaganden som görs och blir personliga! Vet inte om du förstår att det är det jag är upprörd över, och inte bara att vissa inte håller med? Att inte hålla med är en sak, men det här är påståenden som inte stämmer!! Förstår du skillnaden? 

Det finns säkert lika många vilka som när de söker hjälp för Asperger skulle tänka "WTF??? Det borde du väl fatta att det var Asperger jag söker hjälp för!" om de av tredje psykiatrienheten som kontaktas får frågan vad de söker för hjälp. 
Borde inte appen ha en rad där man beskriver specifikt vad man söker för, kanske lämnade du det blankt och de var tvungna att gissa. 

Tack för svaret, skönt att du förstår vad jag menar och tack för att du delar med dig om hur du haft det och hur du gjort något åt det! 🙂

Jag var inte arg från början här, jag skrev om ett problem i TS som är relevant för alla med diagnoser, även föräldrar och anhöriga till personer med diagnoser, för att höra andras erfarenheter och synpunkter. Visserligen har du helt rätt i att jag ska strunta i deras fördomar och förutfattade meningar och påpeka för de som säger saker till mig att jag är samma person oavsett om det handlar om ett vardagsproblem jag delar med många, att då är diagnosen helt irrelevant! Att jag är arg beror på att det plötsligt bara kom en massa svar som påstod att det är jag som drar upp min diagnos hela tiden för alla möjliga människor och att det är därför jag blir bemött efter den. Vilket inte alls är så det är! Det är bara antaganden som görs och blir till att deras svar till mig blir så fel, för det är inte alls så att jag gör det, jag skrev om de personer som redan vet om diagnosen och att det spelar in i hur de resonerar kring saker som händer i mitt liv.

Tow2Mater: 

Ja, absolut. 

I appen fick jag först kontakt med en psykolog och hon frågade om jag var sjukskriven (det fanns ingenstans att skriva vad man sökte hjälp för innan man började prata med någon psykolog, och det stod inget om hur de resonerar kring att man redan har en kontakt med psykiatrin eller så, det kom fram senare att de inte jobbar med folk som redan har sådana kontakter, utan med folk som inte har någon vårdkontakt och bara behöver en psykologkontakt via dem av någon anledning. Alltså folk som inte har sådan stor problematik som psykiatrin har hand om. Fråga mig inte hur de tänker! Jag trodde att det faktum att jag behövde dem för att jag var nyinflyttad på en ort belägen långt ifrån där jag bott och att det är ensamt och en omställning som är krävande för vem som helst skulle vara tillräckligt. Alltså jag ville ha psykolog via appen för just den grejen. Inte något mer!) När jag svarade att ja jag är sjukskriven, till och med permanent, undrade hon hur det kom sig. Jag berättade då, jag hade ingen aning om att de då inte ansåg sig ha kompetens till att hjälpa oss som har så omfattande problematik! Okej jag förstår, att jag har omfattande problematik som gör att jag har kontakt med psykiatrin är alltså enligt dem att de inte har den kompetensen som krävs.. trots att jag endast var i behov av stöd i och med att jag var ny och ensam på annan ort, det var bara det som jag behövde lite stöd med. Det handlar om högst 10 samtal med deras psykologer och de har kompetens att hjälpa dem med mindre problem i livet, ja men nu var det ju just det att jag råkade ha en diagnos och kontakt med psykiatrin och då ansåg de att de inte hade kompetens att hjälpa mig eftersom jag hade "omfattande problematik". Denna omfattande problematik var inte alls det jag sökte för, utan stöd i en helt vanlig livssituation som är jobbig för vem som helst oavsett diagnos eller inte. Det hade iallafall ingen betydelse, de jobbar inte med oss som har diagnoser och kontakt med psykiatrin för "de hade inte den kompetensen". Nä okej, jag trodde att de tog emot alla som har vardagliga problem med vanliga saker, oavsett vem man är, de har lanserat appen på ett sätt som gjorde att jag trott det. Okej fine, de väljer hur de jobbar och vilka de hjälper! Om man redan är inne i systemet och inte bara har en tillfällig kris så är det inte aktuellt med hjälp för de har inte den kompetensen, anser de. Den här appen är helt enkelt bara ett sätt att tjäna pengar, förstod jag efter att ha skrivit om det på nätet och fått svar från folk som använt den; det enda de gör är att skicka uppgifter till klienten och så är det upp till denne att göra dem; och ingen feedback från psykologen där alls utan bara skräp som inte är någon hjälp utan bara vill ha pengar. Fick detta förklarat av en person som var sjukt missnöjd. 
Iallafall så klagade jag i appen på ett ställe som tog emot alla klagomål och synpunkter, det var inte psykologen som jag skrev till där utan en ansvarig. Jag klagade på att jag blev nekad pga att jag råkade ha Asperger och psykiatrikontakt och därför kunde jag inte få stöd i en situation som inte krävde specialistkompetens utan berodde på att jag var nyinflyttad och ensam och behövde prata lite om det. Men denne svarade som att hon trodde att jag sökte hjälp för Asperger. Det var så det var. Inget att jiddra om såhär långt efteråt, jag vet! Jag tog upp denna situation som ett exempel bara, att man blir bemött totalt efter en diagnos man har, som inte har något med sammanhanget ifråga att göra. 

Jag berättar inte om min diagnos. Det är bara mina två närmaste som vet. 

Anonym (JB): 

Isåfall är din diagnos inget som påverkar dig nämnvärt om bara de två närmaste vet om det! I mitt fall är det på grund av den jag är sjukpensionär, det enda alternativet som finns för mig om jag vill ha hjälp med sysselsättning är daglig verksamhet, annars fixa någon sysselsättning utan hjälp från kommunen vilket inte är det lättaste, jag kan alltid jobba ideellt men det är tydligt när någon i min ålder jobbar ideellt och inte inom ett vanligt jobb att något inte stämmer.. ingen behöver ju veta att jag har Asperger för det, men bara att jobba ideellt förstår vem som helst att något inte är som det brukar, för varför skulle jag jobba ideellt istället för att ha ett vanligt jobb!? Diagnosen behöver de inte veta, de kan tro vad som helst, jag slipper bli bemött efter den när jag jobbar ideellt iallafall, för det kan vara av vilken anledning som helst! Vad mer? Ja det är något som påverkar hela mitt liv som gör det svårt att få folk att tro att jag är vem som helst! Det är det som är skillnaden mellan mig och såna som har diagnoser men kan leva som vanligt med vanligt jobb och vanligt liv och allt. Ni som inte förstår varför det är så många jag känner som vet, ja men då har vi helt olika situationer med våra diagnoser! Om ni inte har berättat för fler än ett par tre nära anhöriga så har ni helt enkelt inte min situation. Ni kan med andra ord leva med era diagnoser och ha vanliga jobb, ingen kontakt med olika myndigheter och vårdgivare, och därmed har ni mycket lättare att träffa nya vänner och partners genom era helt vanliga jobb och då har ni helt andra förutsättningar, alltså är det därför ni inte behöver nämna era diagnoser till någon alls knappt! Då fattar jag att ni skriver att jag inte behöver nämna det till någon. Men jag är sjukpensionär, jag har många olika kontakter med instanser (egentligen meningslöst för det är ingen som gör något vettigt som hjälper mig alls!), och allt är helt annorlunda än det är för er. Jag är som sagt inte öppen med min Asperger så fort jag träffar nya människor, men om det är människor som jag fortsätter umgås med och ha kvar i mitt liv så blir det bara dumt att låtsas som ingenting! Att det är något som är annorlunda fattar alla redan eftersom jag inte har jobb! Det är det som är grejen, förstår ni skillnaden? Alla som är en del av min umgängeskrets fattar redan att något är det..! Istället för att låta folk tro att jag tex är missbrukare eller lever på Soc så säger jag som det är! Det är väl inget konstigt när det ändå inte går att dölja att jag inte är som alla andra?! Ni har en helt annan situation som inte behöver nämna diagnosen för någon alls, för ingen märker att något inte stämmer om ni har helt normala liv!! Att ni anser att jag aldrig behöver nämna min diagnos för någon jag träffar, tyder på att ni tror att jag lever ett lika normalt liv som ni! Men det gör jag inte! Alla som jag möter som jag börjar umgås med märker att något inte stämmer ganska snabbt! Om ni menar att de inte kommer att fråga mig saker, ja då är ni naiva som tror det! Folk frågar när jag har haft dem i mitt liv ett kort tag, och om ni tycker att jag ska ljuga och säga att jag inte har någon diagnos utan svara att jag är helt normal, kanske ljuga om att jag jobbar med något jag inte jobbar med bara för att jag inte ska berätta om min diagnos... Ja okej om ni tycker så! Jag har fattat att hur jag än förklarar så tycker ni att jag inte ska nämna att jag har Asperger för knappt någon alls. Det är eran åsikt om saken, jag har inte lust att bemöta den frågan mer. Jag har berättat i flera inlägg här varför det är svårt att dölja att jag har en diagnos. Om ni inte förstår fortfarande så får det vara så; jag svarar inte på fler inlägg som inte fattar det! Jag tänker bara svara på inlägg som inte har den uppfattningen. Någon måtta får det vara, och den här som tror att jag är arg på folk som inte håller med.. du får tro det! Du tror det hur mycket jag än försöker förklara varför jag är arg på de inlägg som du tror "inte håller med mig", det är inte alls den anledningen men det får du tro för det är ju det du vill tro! 

Tillägg: 

Jag håller mig till att hädanefter svara på inlägg som berör det problemet jag skriver om i TS. Alltså om att folk man känner som vet om diagnosen man har anser att de bemöter en som den man är och inte utifrån att man har en diagnos. Men att det är uppenbart att de inte inser att de ibland (inte alltid, men det händer!) utgår ifrån diagnosen och svarar på saker som gäller en själv med att ta med diagnosen i beräkningen. Utan att förstå att de är "fördomsfulla" (omedvetet!) och att man själv tydligt märker det. Utan att de själva märker det! Det är det jag skrev om i TS, och det jag är intresserad av att få svar utifrån, inget annat! Svar om att jag inte behöver nämna diagnosen för folk är inte vad denna TS är ute efter att diskutera, så det får ni starta en egen tråd om ifall ni vill diskutera det! Nu handlar det om folk man känner som vet, inte om ifall man behöver låta folk veta eller inte! De som vet, vet av en anledning! För att de är nära en och därför vet de, inte huruvida man ska berätta om den för folk för det är irrelevant för tråden! De som skriver att man inte behöver nämna diagnosen har inte förstått det som är ämnet som jag vill diskutera, och jag bemöter inte den frågan mer än jag redan gjort! Slösa inte er tid med det här, utan starta en egen tråd om just det om ni vill prata om den saken, den här tråden är slutdiskuterad för er! Jag kommer inte att bemöta era inlägg iallafall, så jag föreslår att ni lägger er tid på nåt annat!