Anonym (Nästan samma) skrev 2024-07-24 20:04:28 följande:
Jag kan förstå dig, jag har upplevt ungefär samma sak. Jag längtade och längtade efter ett barn till. När jag visualiserat min framtid såg jag alltid att jag hade många barn och det var så jag ville leva, det var så jag drömt om och det var så jag sett mitt liv. Det kändes fruktansvärt jobbigt en period där jag skulle försöka skapa en ny bild av mitt liv och min framtid. Nu har jag faktiskt fått ett barn till tillslut, men innan dess var det verkligen en kamp att försöka acceptera att livet blev något helt annat mot vad jag hade föreställt mig. Det var en jobbig och lång process som jag påbörjade men Inte lyckades ta mig igenom, jag lyckades inte landa i acceptansen även om jag faktiskt kände att jag var på väg åt rätt håll.
Det slutade som så att jag pratade med mitt först barns papps, mitt ex alltså, och vi kom överens om att skaffa ett helsyskon till. Vi båda ville ha barn men inte leva tillsammans.
Men har man inte ett villigt ex så kan man nu göra insemination och ivf även i Sverige som singel! Det blev tillåtet för bara några år sedan. Googla!
Bra att det gick bra för er men tror verkligen att det oftast är bättre med en ny eller som helt ensam än med ett ex. Oftast finns det ju någon anledning till att det tar slut. Det där med att barnen måste ha samma pappa till varje pris tycker jag blir lite fel. Förhållanden tar ju slut men att skaffa ett barn med tanken från början att han eller hon ska behöva flytta runt känns väl också lite sådär. Hoppas att exet också var singel iallafall.
Tror inte heller man har rätt till gratis insemination som ensamstående när man redan har barn. Men betalar man själv kan man ju göra det.
