Svår balansgång. Det viktigaste är väl att man vågar vara förälder och ta skit från barnen när man sätter gränser, vara någorlunda konsekvent och tydlig.
Tycker du resonerar bra. 5-8h är mycket och precis som du säger så tar det inte lång stund innan dom är på gång med andra aktiviteter när man väl tar bort möjligheten till skärmtid.
Jag har somsagt både tagit telefonen och hennes data i en vecka nu.. jag hoppas hon har tid att tänka under den tiden. Jag kommer prata med henne en gång till innan hon får tillbaka dem. Tråkigt nog kommer ja behöva ha extra koll på henne så att hon sköter det denna gång.
Detta är hennes sista chans innan det blir ett större straff. Jag kan inte begära att hon fullt ut ska förstå varför jag gör som jag gör, men jag har en skyldighet att se till att hon får sunda vanor sålänge hon bor hos mig. En annam regel är att inga telefoner får va på rummen efter 19.
Ts, det här kan du inte lägga på henne. Våra hjärnor blir snabbt beroende av skärmar så det spelar ingen roll hur mycket hon tänker på det. Hon måste lära sig hantera skärmen, där ligger problemet. Goda vanor!
Du måste förstå att det har inte att göra med hennes lydnad eller något liknande utan att det finns ett beroende i botten. Man kan alltså inte skuldbelägga henne för detta eller kräva att hon ska kunna "sköta det", för hennes hjärna är redan programmerad på ett visst sätt. Skärmar är oerhört beroendeframkallande, oavsett ålder, men vi lägger ofta alldeles för stor tilltro till barn och ungas förmågor.