Barns skärmtid

Jag hade inte velat ge henne en telefon utan skärm. Jag vill att hon och jag ska kunna prata o sätta upp en max tid, som hon sen väljer att hålla. Dels för respekt till mig men också för att jag vill att hon ska förstå och själv tycka att det bästa är att inte sitta för mycket. 

Och vad har du själv för idéer om att få till det nu när hon missköter skärmtiden och du helt tagit bort telefonen? Det är inte alltid frågan om att "välja", tiden vid skärmen går snabbt åt utan att man märker det. Ett alternativ är att ställa en äggklocka och att hon bara får använda telefonen när du är hemma.

Och det är där man misslyckats som förälder. Att se till att ens barn har ett rikt liv IRL är jätteviktigt. 

Det är ju inte så unga använder sina lurar. Tar man inte det i beräkningen så gör man ungen en björntjänst.

Ungas användningsmönster kan knappast anses vara ok bara för att det är många som gör det. Det gäller att skapa goda vanor istället och uppmuntra till andra aktiviteter utanför skärmen.

Och det är ju där problemet finns. Därför plockar man bort det oönskade. 

Tröttnat på den där citatknappen som krånglar, så skriver så här i stället.

Det är inte ett misslyckande att förstå barns behov, eller ta bort allt som man själv tycker år dåligt.
Och att förstå barns behov är inte en motsats till att stimulera dom att göra saker och träffa vänner. Det är snarare en förutsättning för att kunna styrka dom.

Jag har somsagt både tagit telefonen och hennes data i en vecka nu.. jag hoppas hon har tid att tänka under den tiden. Jag kommer prata med henne en gång till innan hon får tillbaka dem. Tråkigt nog kommer ja behöva ha extra koll på henne så att hon sköter det denna gång.
Detta är hennes sista chans innan det blir ett större straff. Jag kan inte begära att hon fullt ut ska förstå varför jag gör som jag gör, men jag har en skyldighet att se till att hon får sunda vanor sålänge hon bor hos mig. En annam regel är att inga telefoner får va på rummen efter 19. 

En vecka är lång tid för ett barn, men jag tycker du gör rätt. Återkoppla gärna hur det utvecklar sig.

Ts, det här kan du inte lägga på henne. Våra hjärnor blir snabbt beroende av skärmar så det spelar ingen roll hur mycket hon tänker på det. Hon måste lära sig hantera skärmen, där ligger problemet. Goda vanor!

Du måste förstå att det har inte att göra med hennes lydnad eller något liknande utan att det finns ett beroende i botten. Man kan alltså inte skuldbelägga henne för detta eller kräva att hon ska kunna "sköta det", för hennes hjärna är redan programmerad på ett visst sätt. Skärmar är oerhört beroendeframkallande, oavsett ålder, men vi lägger ofta alldeles för stor tilltro till barn och ungas förmågor.