Planlösningar. Vad är inte ok för dig?

Öppen planlösning. 

Omotiverat stora badrum - den ytan vill jag ha till något användbart. 

Sovrum som är genomgångsrum. 

För liten hall i förhållande till hur många som kan förväntas bo i hemmet. 

Dörrar som öppnas åt fel håll så att de är onödigt mycket i vägen. 

Korridorer, det är bara omysigt helt enkelt. 

Avsaknad av balkong/uteplats i lägenhet. 

Kök på våning två. Alla matkassar måste bäras upp en trappa helt i onödan. 

Badrum som saknar toastol. 

Sen har jag besökt och bott på jättekonstiga ställen med tex toastol i garaget, avsaknad av vask i köket, ingång genom ett fönster, gemensam spis i trapphuset mm, men såna grejer är så knäppa att de inte får vara med i den vanliga listan.

Ingång genom ett fönster? Det var det mest udda jag har hört.

Annars har jag också bott på eller sovit på ställen med ganska udda lösningar. Fönsterlösa sovrum, sovrum som är genomgångsrum (dvs egentligen inte sovrum), spis och vask i olika rum, kök i hallen, kök och badrum i separata hus osv. 

Oftast har det då handlat om sommarstugor eller ombyggda torp, eller också hus eller lägenheter utomlands. Dvs där man inte kan förvänta sig samma standard eller genomtänkta planlösning som när det gäller permanenta boenden i Sverige. 

1: Ingång utan hall. 

2: Kök och vardagsrum i ett. 

3: Passera ett sovrum till ett annat sovrum. 

4: För stora kök. Vill inte ha matbord i köket. 

5: Inget matrum eller ingen naturlig plats för matbord i vardagsrum. 

6: Utan uteplats eller balkong  

Bor i en jättefin lägenhet.  Allt är perfekt och nyrenoverat med ett litet vind-loft. Men jag saknar möjligheten till att sitt ute. Saknar balkong / uteplats. 

1. Ingen/supertrång hall.

2. Litet kök utan plats för stolar och bord. Till skillnad ffån många andra i den här tråden har jag inga problem med öppen planlösning mellan kök och vardagsrum. Rejält kök man kan hänga i går också bra. Men vill inte stå i en skrubb och laga mat, vill kunna vara social med andra samtidigt.

3. Ingen klädkammare. Älskar klädkammare.

4. Mycket korridorer. 

1. Tvättstuga utan utgång till trädgård utan att passera massa andra rum.
2. För liten tvättstuga så man inte kan hänga tvätten där.
3. Stora ytor som bara är tom yta mellan rum, dvs där man bara passerar mellan andra rum. Värdelösa kvm.
4. Spiraltrappor.
5. Avsaknad av förvaring i kök.

- Ogillar öppen planlösning så fruktansvärt mycket. Min första lägenhet hade öppen planlösning, kök, matplats och vardagsrum var bara ett stort rum + ett enskilt sovrum. Hatade det. 

- Nya lägenheter som saknar all form av inbyggd förvaring. Och så öppen planlösning på det med minimal väggyta, så vart fan ställer folk garderober och skåp?

- För stora badrum med mycket döyta. Blir typ stressad när det känns som att jag gör mina behov i en aula. Hellre en för liten toa än för stor. 

- Rum (kök,vardagsrum, sovrum osv) utan fönster. Fönsterlös toa går bra.

När jag skulle flytta från min öppen planlösning-lägenhet letade jag aktivt efter en funkislägenhet. Med rum. Och dörrar. Hittade en från 1953 och jag älskar den. Den är mindre än öppen planlösning-lägenheten, på pappret, men den känns såååå mycket större för att det är smart och effektiv planlösning. Och alla som hälsade på mig när jag var nyinflyttad sa "ooh vad skönt med en större lägenhet!" "oj den här måste ju vara säkert 20-30 kvadrat större än din gamla!". 

Sovrum som man måste gå igenom för att ta sig till vardagsrum, kök eller toalett går givetvis bort. Det ska inte vara allmän passage genom ett privat rum som sovrum.

Jag gillar inte alls öppen planlösning med kombinerat kök och vardagsrum. Jag vill ha ett kök OCH ett vardagsrum. Däremot får det gärna vara ett stort kök, även på bekostnad av annat utrymme i huset. Men tv med tillhörande soffa ska gå att ställa i ett annat rum.

Jag är uppväxt i ett hus som kändes väldigt budget och basic så vis att det fanns inga förvaringsutrymmen. Ett pyttelitet förråd fanns på tomten och i huset en mycket smal kattvind där i princip bara en flyttkartong med julsaker fick plats. Det gjorde att det snabbt blev väldigt rörigt, när inget liksom kunde stuvas undan. Ett måste för mig antingen ha en ordentlig vind eller en rejäl källare, annars kan det kvitta.

Och kedje-eller radhus går också bort för mig. Ska jag se rakt in till grannens köksbord från mitt sovrumsfönster kan jag lika gärna bo i lägenhet.

Jag är uppvuxen i ett hus från 70-talshus och jag ser många likheter med mitt 60-talshus...
- Separat relativt litet kök med plats för ett bord för fyra
- Större matplats i vardagsrummet när man har fingäster så dom slipper se köksstöket
- Tre sovrum tillräckligt stora för att få in en dubbelsäng i utan problem
- Ett litet kontorsrum/gästrum
- Relativt små badrum (badrummet i mitt hus är extremt litet)
- Nån form av gå-in-garderob som kan nyttjas av två sovrum

Generellt kan jag tycka att man tänkte betydligt mer funktionellt och nyttjade kvm bättre än om man tittar på hus som byggs idag. Jag förstår att dagens hus i många fall måste vara betydligt större för dom har ofta ganska mycket döytor och ofta inte helt praktiska heller. Är inte helt ovanligt att huvudsomrummet idag är jättestort trots att föräldrarna bara sover där och sen finns ett sovrum med ok storlek och sen ett som verkligen är litet till barnen som spenderar mer tid på sina rum. Och ingen gå-in-garderob för nåt annat än ev. huvudsovrummet så barnrummen måste ha fristående garderober i varje rum = fler rum att gå in i för att lämna nytvättade kläder. Jag hade gärna offrat matplatsen i vardagsrummet för att få mer yta i kök och badrum istället, men i övrigt är jag rätt nöjd med planlösningen.

Jag upplever också att 60- och 70-talshus är mer funktionellt planerade. Idag ska det vara stora öppna ytor för att få in mer ljus, vilket har sina fördelar, men det är ganska opraktiskt. Sen finns det andra tillgänglighetskrav idag, alla dörrar måste ha en viss bredd, badrummen får inte vara för små osv.

Ibland önskar jag större kök, men det vi har funkar. Det är precis som du skriver, relativt litet men inte jättelitet, samt plats med ett bord för fyra. Och det är ganska trevligt att ha ett "finbord" i vardagsrummet, där det får plats dubbelt så många. Till vardags äter vi i köket, vid festligare tillfällen i vardagsrummet.

Jag har hellre stort vardagsrum och (relativt) litet kök, än tvärtom. Men det viktigaste är att de är separata rum. Öppen planlösning hade drivit mig till vansinne.

Vi har inte så stora sovrum, men det räcker för oss. Jag och maken har det största rummet eftersom vi inte bara sover där. Det är även förvaring och maken har en arbetshörna där. Det minsta rummet är mitt arbetsrum och fungerar även om gästrum vid behov. Barnen har mellanrummen. När de var yngre delade de rum och hade det andra rummet som lekrum. Nu är de mest sovrum och förvaring. De är lika ofta i vardagsrummet samt hos kompisar.

Ångrar vissa val som vi gjorde när vi byggde nytt hus.

- Att man måste gå igenom ett sovrum för att komma till ett annat sovrum. 

- Att vi valde att ha garagedörren baktill på garaget istället för på sidan. Det ser fult ut med en vanlig dörr bara några meter ifrån altandörren. 

- Vardagsrum med öppen planlösning som gränsar mot hallen och gör att det känns som om man sitter i hallen och bor i en liten etta och inte i ett hus.