Hur vanligt är det att man växer ifrån varandra?

Det där har helt att göra med personlighet.

Jag har kvar barndomskompisar OCH nya vänner genom livets alla skeden. Jag är selektiv med vilka jag släpper in i mitt liv och de personerna värnar jag om extra
starkt. Är inte intresserad av ytliga bekantskaper då jag bara öppnar upp för de jag känt under flera år och där jag vet att det finns en genuin vänskap- som kommer hålla oavsett vad som händer.

Min kusin är det motsatta. Otroligt social person som hela tiden får -nya bästisar- och där tidigare vänner byts ut. I hennes fall duger inte de gamla utan hon verkar värdera vännerna hela tiden efter -vad kan de ge mig- istället för ett givande och tagande. Yta och image är otroligt viktigt och hela tiden är hon på jakt att bli vän med personer med pengar, inflytande eller annan form av status. Förmodligen för att hon är grymt osäker som person under ytan. För när hon brände ut sig fanns då INGEN vid hennes sida som höll hennes hand. Nackdelen med ytliga vänskapsrelationer. hennes sk vänner försvann när hon inte kunde leverera.