Jag har förstört hela mitt liv, vad gör jag nu?

Du är 19 år, du har hela sitt vuxna liv framför dig och du har inte förstört det! kontakta kvinnojour så får du stöd. Lycka till!

Soc kommer inte att hjälpa dig, tror inte kvinnojouren prioriterar dig heller tyvärr.

1) Börja söka jobb, vad som helst.
2) Sök in till en utbildning, det kan finnas sent intag inför hösten och annars har du vårterminen som nästa hållplats. Något vettigt duger, men det kan vara bra "tills vidare" så kan du söka ett program nästa höst.
3) Prata med vänner och bekanta, fråga om du kan få vara inneboende hos någon tills du har inkomst.
4) När du har en inkomst, jobb eller csn, så ser du till att skaffa eget boende. Du kanske inte har råd med mer än att vara inneboende i rum eller dela lägenhet med någon, men det får duga. Tänk på att du kan flytta till andra orter där det kan vara billigare att bo. Hyra stuga eller liknande av privatperson finns också.

Vad menar du med att du inte har någon familj? Är alla du haft kontakt med i släkten döda eller?

Sök hjälp.  Kvinnojour, soc, vården. Vänd dig till någon du känner och litar på. Släkting, vän, lärare. Du är ung, kommer du ut detta så har du livet framför dig. Det fixar du 👍

Du kan även söka hjälp på ungdomsmottagningen. De hjälper dig. 

Det ordnar sig!

Du kan börja här: kvinnojourenonline.se/

Kontakta även soc om din situation

Mitt bästa tips sen är att hitta en folkhögskola. Det finns kurser både för de som gått gymnasiet och för att läsa in gymnasiet (allmän kurs) och ofta kan man bo på internat på skolan, du får då csn bidrag.

Lycka till!

Hej vännen! 

Ingenting är DITT fel här. Du har varit snäll och trott bra om en annan människa. Låt detta aldrig förstöras för framtiden. Inte för att en person varit så dum. Det finns snälla människor där ute. Det gäller bara att hitta dem. Så var på din vakt framöver och se till ditt eget bästa.

Du har kommit till punkten där du vill lämna denna kille, redan nu är du på god väg! Du har kommit en lång bit, bara genom den tanken. Du vet hur du vill ha allt, med jobb, utbildning osv. Och, vet du? Du ÄR på väg dit! Vissa tänker inte ens så. Men det gör du! 

Jag själv kastades ut hemifrån som tonåring. Hade ingen utbildning. Massor med ångest. Inga pengar alls. jag kontaktade soc och fick en egen lägenhet. De hjälpte mig att betala den. Jag satsade därefter på att läsa upp gymnasiet, sakta men säkert. Till slut blev jag klar. Jag fick mitt första jobb, som timvikarie. Därefter pluggade jag visste. Nu har jag fast jobb inom vården. Har fortfarande knappt några pengar sparade men jag försöker. Var också med en kille som misshandlade mig psykiskt. det var hemskt. 

Sågär tänkte jag. en sak i taget. Annars är det sååå lätt stt få panik och känna att man inte kommer någonstans, att det är en så lång väg att gå, osv. 

Först, försök kom därifrån. Har du vänner du kan vars hos så länge? Familj? Kontakta soc, prata med dem. De kan vid behov hjälpa dig med lägenhet och pengar till mat osv. Men då får du inte ha några sparade pengar. De sparade du har nu, behöver du spara. Bränner du dem på något onödigt så kommer de inte hjälpa till. 

När du fått en lägenhet, sök en utbildning. Läs upp dina betyg. Då får du CSN och blir självförsörjande . Orkar du, så hoppa in och jobba vid sidan av. Men jag skulle faktiskt inte rekommendera det i din situation. Inte om du har panikångest och med detta bagage du har. Du behöver lugn och ro. 

På vårdcentralen finns det samtalsterapeutet. Det kostar inte mycket att prata med någon där, ca 100 kr per gång. Du kan boka direkt på nätet. Det skulle jag verkligen rekommendera dig. Så du får en stöttande hand längs med vägen och hjälp med din ångest. Men, ångest är kroppens sätt att säga ifrån. Du har haftt alldeles för mycket hemskt runt dig. 

Glöm inte att ta hand om dig. Varva ned om kvällarna. Gör saker som Du mår bra av. Och försök att inte aldrig tänka dåligt om dig själv. Man hör ju att här finns ett väldans driv. du söker efter stöttning på nätet. Det är jättebra. 

Stor kram 

Hon kan inte börja med att söka jobb i det skicket. Hon behöver komma därifrån först. Skaffa sig en grund, med utbildning. Sedan jobb. Mår man så dåligt med panikångest så kan man ju inte pressa sig att både bearbeta ett hemskt förflutet, plugga OCH allt samtidigt. Det kommer ta sönder henne.

Vänner och lärare är ingen bra , professionell stöttning men absolut kan de hjälpa till lite. Men jag skulle sägs vårdcentralens samtalsterapeuter gällande ångesten och att komma på fötter. Soc med hjälp med lägenhet och pengar. 

Jag jobbar själv på en vårdcentral nu.

Stöttar dig jättegärna om du har frågor eller bara vill bolla tankar. 

Kram igen! 

Var ska hon bo tänkte du??? Nej, kvinnojouren hjälper inte med boende till en person som blivit slagen EN gång när det finns de som misshandlas sönder och samman. De har helt enkelt inte såna resuser.

För att ts ska kunna hitta boende så måste hon ha en inkomst! Och det kan vara antingen från jobb eller studier!

Men ts kanske kan bo hos dig så länge...?