Jag är alltid den som ställer upp!

Nu kanske jag låter självgod men...

Jag är alltid den alla vänner ringer när dom behöver prata av sig eller behöver hjälp. Jag är i 40 årsåldern och har mycket vänner. Alla vänner har lärt känna varandra genom mig och på såvis är jag lite av spindeln i nätet. Jag älskar mina vänner men det är mig var och en av dem hör av sig till när nått är jobbigt eller om dom behöver hjälp. Jag är snäll och ställer upp. Nu senaste tiden har jag börjat bli arg på mig själv. Varför lär jag mig aldrig? Jag har en sida som direkt tänker "yes jag kommer" "ja men det går bra, det kan jag göra" sen kommer den andra sidan som bara är sur och arg för att jag faktiskt ställt upp mer än jag själv vill igentligen.

Alla mina vänner ringer mig varje helg och frågar "vad ska vi göra i helgen". 
Jag har ett brett kontaktnät och får ofta inbjudningar av andra vänner än mina närmste. Min närmaste vän tar alltid förgivet att hon ska med på precis allt. Hpn tar försöken i egna händer och kontaktar den som gett mig inbjudan. Hon tar alltid förgivet att vi ska göra allt ihop. Jag vet inte hur man gör när man ska klippa detta utan att prata.  Detta skaver mer och mer i mig och vissa veckor har jag inte ens svarat i telefonen när hon ringt. Det hjälper inte. Hon kör sitt race. 

Någon med liknande erfarenheter som har lite råd??