Jag har absolut inga vänner

Igår kväll tänkte jag hur mycket jag saknar kompisar. Jag har ingen person som jag har någon ordentlig personkemi med. Jag hälsar gott på människor i kyrkan, men jag skulle inte direkt kalla dessa för vänner.

På mitt jobb så säger man: ''Kunderna älskar dig och folk på kontoret tycker om dig.''. Det är vad min närmaste chef sa när vi hade möte tillsammans.

Även när jag jobbade som serveringspersonal så fick jag samma bekräftelse, från både gäster och min närmaste chef därborta.

Men ingen av dessa saker märker jag bland mina ''vänner''/bekanta. Det är helt tvärtom. Verkar som om jag är så illa omtyckt. Framförallt av män. Jag får ingen bra kontakt alls ifrån någon.

Jag har en endaste vän som jag gillar och den personen är ingen bra människa. Hon får mig att må dåligt. Ena stunden är det ''bra kontakt'' och andra stunden hör hon inte av sig. Jag försöker få till gruppaktiviteter, men känner att jag alltid är den som ''jagar''. Hon bjuder aldrig in mig i någonting.

Jag var obrydd förut av min ensamhet. Men nu känner jag mig oerhört ensam. Det gör så ont.