Går det att bli överbevisad om Guds existens?

Ingen har hittills kunnat bevisa att Gud finns. 

Men det där har jag ju läst alla säga. Det är ett kort uttalande, typ alla säger så.

"Ingen har hittills kunnat bevisa att Gud finns.".

Problemet med detta uttalandet är att det går bort ifrån ämnet. Min fråga handlar inte om att bevisa Gud för hela världen, utan min fråga handlar om det där "beviset på personlig nivå", som väldigt många säger sig varit med om. 

Gud finns inte och har aldrig funnits.

Religion är bara något som mäktiga personer genom tiderna använt som verktyg för att manipulera människor.

Ja det är väl inga problem, det enda han behöver göra är ju att komma ner, in person, och utföra några fantastiska mirakel för världen.

Finns inga bevis. Det går inte att veta något om Jesus eftersom det handlar om gamla fragment av översättningar av översättningar som ingen ens vet vilka som var författarna. Personlig övertygelse är inte heller bevis...det är bara personlig övertygelse. 

Hej du, hoppas att det inte gjorde något att jag kortade ner ditt inlägg i citatet. Jag tror att många starka upplevelser kan övertyga en om både det ena och det andra. Vi när förhoppningar, drömmar, sökandet efter mening och lycka. Åtminstone metaforiskt söker vi också efter att få vila i någons famn, fysisk eller själslig, en trygg makt och ett vakande övertag. Det ensamma varandet, kompromisslöst och ultimativt, kräver självtillit, eller en fullkomlig tillit till existensen. En del går religionens väg och underkastar sig en högre makt, andra söker sina ledare i politiken eller i andra hierarkier. Är detta egentligen något som står i vägen för enhetlighet? En sorts dualitet som förhindrar att bara luta sig tillbaka i varandet? Jag vet inte.

Jag citerar inte till alla dina frågeställningar men jag har personligen varit med om livsomvälvande händelser som fick mig att verkligen TRO på en högre makt.
Jag har sedan barnsben haft en barnatro ( gick på kyrkan barntimmar/ söndagsskola som 7-åring) och den har väll alltid varit med mig i livet, mer eller mindre.
Sedan drabbades jag av kris efter kris och såg verkligen inget hopp, utväg eller någonting att hålla mig fast vid, var helt vilsen i mig själv och i världen och ville bara ha en enda liten riktning åt vilket håll jag skulle gå, för jag ville LEVA och inte fumla i hopplöshet.
Jag bad till gud en kväll med ett sådant djup från mitt hjärta, som att det var mitt enda hopp ,som att Gud var den enda som kunde hjälpa mig när ingen annan i mitt liv kunde komma med några råd.
Den natten vaknade jag av något jag aldrig tidigare har varit med om, jag kände en enorm närvaro i mitt sovrum och det som hände där kom att förändra hela mitt sätt att vara och tänka.
När jag vaknade nästa dag efter händelsen var det som att alla mina tvivel och oro var som bortblåsta, jag hade fått en riktning av Gud (?) en väg som inte var självklar och skriven i sten men utan mer som en inre kompass som jag kunde följa utan att veta vart den skulle ta mig. 

Kände ett otroligt lugn och alla i min närvaro såg meddetsamma att något var förändrat i mig sedan den natten.
När jag öppnade mig om min händelse fick jag höra flera personer berätta om sina upplevelser de varit med om, både som barn och vuxna Bla en av mina chefer.
Är så tacksam för min upplevelse och önskar att fler kunde få uppleva det jag gjorde.

Joppas det kunde ge dig lite svar på någon av dina frågor.
Hopoas att fler vågar dela med sig.

Han finns inte

Det räcker väl att titta ut genom fönstret, eller på valfri nyhetssändning så måste ju varje klart tänkande människa bli överbevisad om att gud inte finns!

 Och skulle han trots allt finnas så är han en grym, opålitlig, narcissistisk, långsur jävel!

Äntligen någon som förstår