Går det att bli överbevisad om Guds existens?

Det ligger i människas natur att vilja känna sig sedd, utvald och tro att det måste finnas något mer. När något riktigt bra eller fint inträffar eller upplevs, vill vi gärna tänka att det är ett bevis på att Gud finns. Om ett barn drabbas av ett akut livshotande tillstånd, sedan oväntat blir frisk, då vill vi gärna på ett personligt plan tänka att Gud hjälpte mig/ oss. De andra barnen som inte blev friska, lät Gud dessa dö för att rädda just ditt barn? Eller bad inte de andra föräldrarna lika innerligt som du, så Gud valde dig? Hela denna vanföreställning är absurd. Det finns ingen Gud som hjälper vissa och skiter i andra, men om det känns bra för dig så kan du tro det och blunda för alla barn som dör i svält och cancer som Gud tydligen inte bryr sig om. Ser vi ett vackert landskap och begrundar vår jord från sin bästa sida kan vi tänka att detta är ett bevis på Guds existens. Att Gud låter miljoner dö i svält hör inte hit.

Religionen påbjuder att vi ska tillbedja vår Gud. Det måste vara en egoistisk och narcissistisk Gud. Han ska ha skapat oss men om vi inte tillbeder Gud och tror på hans existens, som vi inte sett något bevis för, ska han slänga oss i helvetet för att brinna för evigt (beroende på religion förstås). Det låter inte som en omtänksam och god Gud, som ställer dessa krav på människan som aldrig bett om att bli född.

Men Gud och religion måste nödvändigtvis inte vara samma sak. Religionen är helt skapad av människa, det är bara hittepå till 100%. Huruvida det finns någon "tanke" med vår existens, som vi då kan kalla Gud är upp till var och en att tro på. Alla sk. heliga texter i alla religioner är bara ORD. Dessa texter är hopkok som utvalda män låtit skriva ner utifrån andra gamla texter och skrönor som de kryddat med sina egna idéer. Det har inte ett skit med vad en eventuell Gud vill förmedla. Om vi tar kristendomen som är den största religionen. Det är mycket möjligt att det har funnits en person från Nasaret som hette Jesus som var någon form av predikat på sin tid. Några hundra år senare har han gjorts till Guds son och så har man hittat på allt möjligt gudomligt kring denna person.

Religionens påbud och regler är som sagt vi själva som skapat. Många religioner har med åren lagt till andra seder och bruk för att t.ex. trycka ner kvinnor, och så gör de detta i religionens namn. När man gjort detta tillräckligt länge blir det en "sanning" som även vissa kvinnor verkar acceptera. T.ex. visar en kvinna ett hårstrå offentligt så ska hon spöas så hon lär sig. Eller varför inte stena henne till döds, det är väl lika bra så andra kvinnor kan lära sig av hennes oförlåtliga brott då hon pratade med en man utanför familjen och då hånade Gud. Detta har förstås inget med Gud att göra utan det är män som vill styra sina kvinnor till lydnad. Det är män som hittat på våra religioner, kvinnan fick inte delta. När det gäller slöja, nikab och burka som kvinnorna själva säger att de vill bära, så är det bara för de är itutade detta sedan barnsben. Hade de haft fri vilja skulle de förstås aldrig burit detta, men de tror att de bär detta självvalt, så 1-0 till männen.

Om Gud finns så finns Gud oberoende av våra påhittade religioner och seder. Gud skiter fullständigt i om en kvinna visar sitt hår, om någon dricker alkohol, äter griskött, svär/ hädar, är omskuren eller inte, fastar osv. Allt detta har män i historien hittat på och finns Gud så skiter Gud fullständigt i detta. När vi dör så delas vi inte upp beroende på om vi ätit griskött eller inte utan det som händer händer med alla, oavsett om du var ateist, muslim, buddist, kristen osv. Carpe Diem gäller för oss alla.

Om personer vill vara religiösa och bekänna sig till en viss religion eller inte har jag inga problem med. Det är så det ska vara i ett fritt demokratiskt samhälle. Bara man följer de lagar och regler som gäller utanför religionen och respekterar att andra inte tror som de och att ALLA människor är lika mycket värda.

Det ligger i människas natur att vilja känna sig sedd, utvald och tro att det måste finnas något mer. När något riktigt bra eller fint inträffar eller upplevs, vill vi gärna tänka att det är ett bevis på att Gud finns. Om ett barn drabbas av ett akut livshotande tillstånd, sedan oväntat blir frisk, då vill vi gärna på ett personligt plan tänka att Gud hjälpte mig/ oss. De andra barnen som inte blev friska, lät Gud dessa dö för att rädda just ditt barn? Eller bad inte de andra föräldrarna lika innerligt som du, så Gud valde dig? Hela denna vanföreställning är absurd. Det finns ingen Gud som hjälper vissa och skiter i andra, men om det känns bra för dig så kan du tro det och blunda för alla barn som dör i svält och cancer som Gud tydligen inte bryr sig om. Ser vi ett vackert landskap och begrundar vår jord från sin bästa sida kan vi tänka att detta är ett bevis på Guds existens. Att Gud låter miljoner dö i svält hör inte hit.

Religionen påbjuder att vi ska tillbedja vår Gud. Det måste vara en egoistisk och narcissistisk Gud. Han ska ha skapat oss men om vi inte tillbeder Gud och tror på hans existens, som vi inte sett något bevis för, ska han slänga oss i helvetet för att brinna för evigt (beroende på religion förstås). Det låter inte som en omtänksam och god Gud, som ställer dessa krav på människan som aldrig bett om att bli född.

Men Gud och religion måste nödvändigtvis inte vara samma sak. Religionen är helt skapad av människa, det är bara hittepå till 100%. Huruvida det finns någon "tanke" med vår existens, som vi då kan kalla Gud är upp till var och en att tro på. Alla sk. heliga texter i alla religioner är bara ORD. Dessa texter är hopkok som utvalda män låtit skriva ner utifrån andra gamla texter och skrönor som de kryddat med sina egna idéer. Det har inte ett skit med vad en eventuell Gud vill förmedla. Om vi tar kristendomen som är den största religionen. Det är mycket möjligt att det har funnits en person från Nasaret som hette Jesus som var någon form av predikat på sin tid. Några hundra år senare har han gjorts till Guds son och så har man hittat på allt möjligt gudomligt kring denna person.

Religionens påbud och regler är som sagt vi själva som skapat. Många religioner har med åren lagt till andra seder och bruk för att t.ex. trycka ner kvinnor, och så gör de detta i religionens namn. När man gjort detta tillräckligt länge blir det en "sanning" som även vissa kvinnor verkar acceptera. T.ex. visar en kvinna ett hårstrå offentligt så ska hon spöas så hon lär sig. Eller varför inte stena henne till döds, det är väl lika bra så andra kvinnor kan lära sig av hennes oförlåtliga brott då hon pratade med en man utanför familjen och då hånade Gud. Detta har förstås inget med Gud att göra utan det är män som vill styra sina kvinnor till lydnad. Det är män som hittat på våra religioner, kvinnan fick inte delta. När det gäller slöja, nikab och burka som kvinnorna själva säger att de vill bära, så är det bara för de är itutade detta sedan barnsben. Hade de haft fri vilja skulle de förstås aldrig burit detta, men de tror att de bär detta självvalt, så 1-0 till männen.

Om Gud finns så finns Gud oberoende av våra påhittade religioner och seder. Gud skiter fullständigt i om en kvinna visar sitt hår, om någon dricker alkohol, äter griskött, svär/ hädar, är omskuren eller inte, fastar osv. Allt detta har män i historien hittat på och finns Gud så skiter Gud fullständigt i detta. När vi dör så delas vi inte upp beroende på om vi ätit griskött eller inte utan det som händer händer med alla, oavsett om du var ateist, muslim, buddist, kristen osv. Carpe Diem gäller för oss alla.

Om personer vill vara religiösa och bekänna sig till en viss religion eller inte har jag inga problem med. Det är så det ska vara i ett fritt demokratiskt samhälle. Bara man följer de lagar och regler som gäller utanför religionen och respekterar att andra inte tror som de och att ALLA människor är lika mycket värda.

Jag tror inte heller på en gud som detaljstyr och med sin primära vilja vill allt som sker i denna världen. Det är inte min syn på begreppet allmakt. Däremot så tror jag på en Gud som har vunnit den avgörande segern genom Kristi verk och öppnat Gudsrikets evighet för alla som tar emot. Men denna världen är till stor del i det ondas våld. I bibeln finns uttrycket "denna världens furste".

Jag såg någon språkkunnig i någon debatt skriva ungefär så att ett ord som översatts med det svenska ordet "allsmäktig" egentligen på grundspråk betyder:"den som strider och skall segra". Kanske hade han/hon rätt? Det är min syn på Gud, och att den avgörande segern vunnits i Kristus, men att 

Vad gäller sådant du nämner kan ju också vi människor både individuellt och tillsammans med andra göra väldigt mycket för att lindra och motverka nöd och död, om vi bara vill detta.

NEJ.Jag argumenterar 100% ärligt för det jag faktiskt tror på här. (Förvisso är ingen människa, inte heller du eller jag 100% ärlig i livet i stort, men här i debatten skriver jag vad jag ärligt menar.)

Jag ignorerar inget, men jag är inte "fundamentalist". När jag säger "inte välja o vraka" menar jag "inte välja o vraka efter eget tycke och smak". Jag försöker göra en ärlig bedömning av vad som troligen är sant-OBEROENDE av tycke och smak. Det är inte samma sak som att välja och vraka".

Hade jag "trott" vad jag "ville efter tycke och smak" skulle jag inte var kristen alls. Då skulle jag ju tro att hela tillvaron var i harmoni och balans, att Jesus aldrig behövt komma, att ingen undervisning, ingen bibel, inga församlingar etc etc alls behövdes,

Jag tror att det FINNS vissa grundläggande viktiga sanningar, och att inte alla religioner kommer riktigt lika nära sanningen i precis alla frågor. Jag tror kristen tror kommer något närmare i stort än en del andra riktningar, men det betyder inte att jag säger att alla andra religioner har fel i precis alla frågor.

Jag har inte sagt att NT finns utan GT.

Jag har inte sagt et ord om några malakiter, men det är väl bättre att du talar om det med "fundamentalister" med mera "bokstavstro" just vad gäller vissa gammaltestamentliga ställen än den jag har, inte med mig. Sedan är det viktiga vad som är instruktionerna för livet i den kristna församlingen idag,( i  kristen tradition, i evangelierna och i församlings-breven) inte att jag ska recensera något i GT eller gammal-testamentlig tid. 

Vet du inte att på den verkliga allmänna värnpliktens tid  (nu är en halv-variant, men då inkallades typ de flesta) var det standard att troende aktivt kristna unga män sökte vapenfri tjänst?

Jag var själv en av de kristna som sökte vapenfri placering, och jag fick det godkänt av pliktverket. Jag är positiv till att vapenfri tjänst finns som en möjlighet.

Mycket av vad som skrivs här har ingenting med tro att göra. Tro på Bibeln, tro på Jesus och tro på Gud kräver inga bevis eftersom det just handlar om tro och inte vetande.

I vår kristna tro  är det budskapet som är huvudsaken.  Ska man diskutera bibelns NT och GT så är det i första hand ett tidsdokument från tiden när dessa skrevs, 

Budskapet däremot måste man se i ljuset av Judendomen.  För att förstå det kristna budskapet måste man sätta detta i relation till Judendomen. Jesus var Jude men opponerade sig, Hans budskap, kärleksbudskapet är vad vi i våra kyrkor förkunnar.

För att ta till sig detta budskap behöver man varken tro på Bibeln eller Gud.  Tror man på Jesus Kristus kärleksbudskap och den gyllene regeln så är man troende nog i mina ögon.