Kan jag någonsin säga emot?
Jag undrar detta genuint. Snälla snälla snälla kom inte med några oseriösa svar eller onödiga kommentarer.
Exakt när kan man svara sina föräldrar för allt dumt de säger till en? När har man rätt att säga ifrån? För i mina föräldrars värld är det aldrig. Mamma har uttryckligen sagt att hon avskyr min personlighet, hon skäms för mig och hon beskriver sin tid med mig (t.ex under resor etc) som något hon måste överleva. Hon har även beskrivit mig som tortyr, cancer och anledningen till att hon kommer dö i framtiden. Det håller pappa också med om. Hennes försvar är att sättet jag pratar och mina tidigare utbrott när jag var yngre har gjort henne känslig mot mig.
En simpel diskussion jag hade med henne slutade med att hon började slå sig själv och säga att jag inte respekterar henne (för att jag kan ha upprepat samma sak flera gånger och hon blev trött) det här kan alltså röra saker som var en kaffekanna ska placeras.
Oavsett vad jag gör verkar det bli fel, om jag mot all förmodan råkar göra något som hon anser är bra så får jag stå ut med hennes utbrott om "varför gjorde du inte det här tidigare?"
Hennes konstanta missförståd av allt jag säger gör att jag blir trött, hon är inställd på att jag är hennes fiende och det har hon sagt "det är bara mig du har problem med i livet och du är hur fin som helst med andra" för det faktum är att jag absolut inte upplever saker jag upplever i kontakt med henne med andra i mitt liv.
Att säga att jag inte styr över hennes känslor är väldigt lätt och lättare sagt än gjort. Om man bara kunde köra på att skita i vad folk tycker och säger så skulle ingen bli sårad. Mamma har sårat mig väldigt djupt och när jag kommunicerar detta med henne säger hon att jag inte kan jämföra elaka saker hon säger till mig med elaka saker jag säger till henne för att hon är min mor.
Så hur länge ska jag ta skit och få skit för att försvara mig själv för att personen som attackerar har livstids immunitet? Det intressanta är att hon klandrar mig för att jag alltid har rätt.
Jag får samtidigt otroligt dåligt samvete av att bryta kontakten med henne eller behandla henne på ett annorlunda sätt oavsett hur många gånger än hon sårar mig just för att hon har varit bra nog att guildtrippa mig med allt från pengar och hjälp och hur mycket hon har offrat för mig.
Jag är ingen psykolog men jag är hennes dotter och anser att jag har lärt mig det mesta från henne. Hon klandrar mig för att jag inte ber om ursäkt när jag under hela min livstid har aldrig hört henne säga förlåt. Hon kan säga "det här va 45% mitt fel" det är det längsta hon går.
Vänner säger att jag ska bara låtsas som ingenting men då ska jag skita i hela min familj väl? För det visar sig att mamma har varje kväll och dag i varje samtal snackat skit om mig med pappa. Inte en enda gång har pappa frågat mig eller mitt perspektiv i nån som helst diskussion med mamma. Mamma däremot har i flera år i detalj beskrivit mig och våra bråk för pappa som oftast skett när han har varit på jobbet. Så att pappa ska någonsin ta min sida eller försvara mig ett dugg mot mamma är helt omöjligt.
Hans enda lösning är också att bara få tyst på alla. Man ska bara inte svara, det säger han till alla i familjen när de vill ha hjälp med att lösa konflikter. "om ingen pratar så blir det ingen bråk"
Jag är helt slut. Jag mår dåligt när jag är med de och jag mår dåligt när jag inte är med de. Oavsett vad så blir något fel. Kan nån snälla berätta hur i hela friden jag ska hantera detta?
Jag lever redan nu med ångesten att om mamma dör av vilken som helst anledning då är alla överens om att det är mitt fel. Pappa har uttryckligen sagt det också. Jag bär så mycket skuld redan.
