Maken vägrar följa med på släktträff

Nej, jag tycker också det är rimligt att man följer med på släktträffar.

Har du påpekat att du alltid ställt upp när det gäller hans släkt och att du därför också förutsätter att han gör detsamma för din släkt?

Fråga om han tycker att stödja sin partner är "fånigt"? Det betyder mycket för dig, då är det inte ok att avfärda det som "fånigt".

Eller är han öht en egoist som bara gör sådant som han tycker är roligt eller lönsamt för honom själv?

Min man är likadan. I början blev jag ofta sårad, men sen förstod jag att det är han som känner sig malplacerad. Han tycker det är stökigt och stimmigt, eftersom vi är väldigt många, vi är där fler timmar än han orkar med eftersom de bor långt bort. Med åren har jag fått acceptera att han inte vill följa med på allt. Det var lättare att acceptera och förstå när jag slutade tvinga med mig själv på hans släktträffar som jag verkligen inte ville gå på. 

Om du har ett komplicerat förhållande till din släkt så kanske din man känner ett visst obehag över att presenteras för dina släktingar.
Han kanske inte heller ser fram emot konflikter som kan tänkas bryta ut under träffen.

Ärligt talat begriper jag inte varför du vill åka på släktträffen överhuvudtaget.

Allt tjat om att "ställa upp" när man är vuxen är så konstigt. Uppenbarligen gillar han inte din släkt, och inte du heller, så varför ska ni gå då? Så att båda kan lida?

Är det inte bättre att stanna hemma, så att BÅDA slipper? Förstår inte hur du resonerar TS.

Beror lite på varför din man inte vill följa med. Om det bara är för att han tycker att det är trist så tycker jag han borde kunna bita i det sura äpplet eftersom det är rn engångsgrej. Men om han verkligen tycker att det kommer att bli plågsamt så är det väl bara att köra en vit lögn inför släkten, tex att han ska hjälpa dona föräldrar med nåt viktigt.

Tack för svar. Min  man har verkligen ingen lust bara. Han har aldrig träffat min släkt, förutom en moster på ena barnets dop. Det kommer inte heller att bli konflikter eller så under träffen. Släkten är i övrigt tajt och många umgås mycket. Jag har genom åren haft väldigt lite kontakt med släkten på den sidan, speciellt sedan mina morföräldrar gick bort för över tio år sen. Kanske kan den här träffen ändra på det, kanske kan den inte det. Men jag känner att jag bör gå, inte minst för mammas skull. Jag vet också att mina släktingar kommer att ta med sina respektive.

Jag är mest besviken över att det är så självklart för min man att säga nej, utan att ens ta in att jag kanske har ett önskemål. Jag vet att han är en egen person och så klart har rätt till åsikter och fatta beslut om vad han gör med sin tid, men jag tycker ändå att det är jobbigt att behöva göra det helt själv (med barnen så klart). Det blir rätt lång körning för mig ensam också, då jag dessutom ensamt ska ansvara för två små barn under hela dagen och sen köra tillbaka ett par timmar. Det hade varit skönt att dela på den delen också.

Åh, jag förstod der som att det var någon enstaka gång han inte orkade. Jag förstår att du känner dig besviken. att tvinga kommer dock inte bli bra eftersom han då kanske följer med och sedan surar eller håller det mot dig i framtiden. Man kan nog inte så mycket göra tyvärr :/ jag hoppas resan ändå går bra för dig. 

Tycker att ts ger väldigt motstridiga uppgifter.

Det är konflikter i släkten - med det är inte så farligt.

Du skriver att du respekterar din mans åsikter - men jag tycker i alla fall att han ändra sig och följa med.

Varför vill du driva igenom din vilja och inte vilja acceptera att han inte vill åka.

TS vill ju ställa upp för sin mammas skull.

Jag tycker det är konstigt att INTE ställa upp för sin partner när hon vill ha stöd och avlastning. Man ska väl ställa upp i "nöd och lust", inte "så länge det är kul för mig".

Yllop: Jag har inte skrivit något om konflikter. Det är en komplicerad relation, mellan speciellt min mamma och släkten. Det ligger inte något bråk bakom eller så. Kontakten har bara varit väldigt liten och delar av släkten som kommer har jag aldrig träffat, eller inte träffat sen jag var mycket liten. Det är min släkt, men många av dem är totala främlingar för mig och det väcker en del känslor inom mig. Jag hade därför önskat att min man är med, dels för att jag känner mig trygg med honom, men också för att få presentera honom för min släkt, om det här nu skulle vara en nystart.