Problem med erektionen - hjälp

Män har ju olika kapacitet. Du får kanske nöja dig med att försöka få till ett lyckat samlag under veckan och så kanske ha sex på något annat vis ytterligare en gång.

Jag har ganska svårt att klara av samlag och vi har sex 2-3 gånger per månad. Min frus ex kunde var och varannan dag.

Det är bra om han inte känner sig anklagad utan i stället upplever att du stöder honom, men det är förstås lätt att säga.

På den åttonde dagen skapade Gud skruvdragaren, på den nionde Blå Piller.

Jag har använt potenspiller i säkert tio år, är sjuttio nu. De är toppen. Tas en halvtimme - en timme innan, ger ett härligt stånd som oftast varar tillräckligt länge.

Man blir inte kåt av dem, men jag blir kåt av att jag har ett härligt stånd. God cirkel.

Ljug ihop en story för honom: "Jag pratade med väninnan NN som berättade att hennes man hade problem med potensen. Nu hade han skaffat Viagra och var plötsligen som en 20-åring igen."

Den mentala biten kan ha stor betydelse. För mig är det fysiska en viss begränsning. Jag kan ha svårt att få stånd och att bli tillräckligt hård, men det kan också försvinna fort av någon liten störning, pling i telefonen, något ljud från barnens rum etc. Också oron för eller tanken på att det kanske misslyckas kan göra att det är kört.

Förstår att det är jobbigt. Vad säger han själv när han misslyckas? Kommenterar han det eller låtsas han om ingenting? Men det är bra om du försöker hjälpa honom så att han kommer in rätt etc. 

Fånig reaktion, enligt min mening. Han har ju chansen att få ett mycket bättre sexliv och liv med dig. Han får svälja sin uppumpade manlighet.

Jag tror säkert att du gör vad du kan. Han verkar ha det ännu svårare än vad jag har. Det är svårt när ni inte kan prata om det. Vad händer om du säger att du längtar efter skönt sex med honom, att du ser fram emot att ni ska ha det skönt tillsammans, att få göra det skönt för honom etc? Upplever du att han känner sig nervös inför samlagen? Är ni fortfarande så tända som du skrev i början. Det är ju konstigt om han är jättetänd men låtsas om ingenting när han misslyckas. Själv uttrycker jag besvikelse när det inte funkar men frun lugnar mig och säger att vi försöker en annan gång. Men jag kan förstå om hon måste vara besviken ibland, när hennes ex var min raka motsats.  Använder ni kondom? 

Jag tror säkert att du gör vad du kan. Han verkar ha det ännu svårare än vad jag har. Det är svårt när ni inte kan prata om det. Vad händer om du säger att du längtar efter skönt sex med honom, att du ser fram emot att ni ska ha det skönt tillsammans, att få göra det skönt för honom etc? Upplever du att han känner sig nervös inför samlagen? Är ni fortfarande så tända som du skrev i början. Det är ju konstigt om han är jättetänd men låtsas om ingenting när han misslyckas. Själv uttrycker jag besvikelse när det inte funkar men frun lugnar mig och säger att vi försöker en annan gång. Men jag kan förstå om hon måste vara besviken ibland, när hennes ex var min raka motsats.  Använder ni kondom? 

Jag tror att du på ett eller annat sätt måste ta upp det med honom, i alla fall om du någonsin vill bli tillfredsställd på det som du tycker om.

Jag är själv man och sårad manlighet är inte att leka med ;)
Men, jag tror att om du vinklar det rätt så kommer han till slut förstå att du gör det här för honom.
Men jag tänker att det måste vinklas på ett sätt som verkligen visar att det omsorgen om honom som är viktigast (även om du kanske tjänar mest på det i verkligheten)

Att föreslå en penisring kanske är en enklare start än piller.
En ring kan man ju ta på när man vill, piller måste planeras.

Och sedan, om han blir väldigt kränkt och verkligen vägrar att göra något åt det så kanske det tyvärr är dags att fundera över relationen i helhet.
Eller så får du fundera på om du kan släppa idén med penetrerande sex och leva utan det i ert förhållande. Vissa uppoffringar kan man ju göra, men inte alla.

Jag träffade en kille med exakt samma problem 
Han sa först att det berodde på att det var så längesen 
(Flera år) och även att det berodde på att vi var nya osv.
Han fick stånd , men så fort den skulle in var det kört.

Vi pratade öppet om det men inte om något hjälpmedel för det skulle "snart lossna "
Under det halvår vi sågs lossnade det inte.
Jag kände mig ständigt otillräcklig 

Det tog slut mellan oss 
För mig var sexet en av orsakerna 

Aldrig haft problem i hela mitt liv, vare sig i förhållande eller med o.n.s - förrän nyligen ....
Ok, jag är 58, småfet(?) och i taskig form och trött.. Alkohol var inblandat dessutom.
Kvinnan i klimakteriet och fått trassel med slemhinnor och lust.
Men - så bar det till en lördagskväll, jag fick henne hela vägen fram och sedan var det dags för penetration. 
Var lite som att spela biljard med ett rep.
Tyvärr tog hon det som att jag inte skulle tända på henne längre, jag borde klarat det utan problem efter så lång tid sedan sist.Prestationsångest?
Har kollat på piller men vägrar köpa receptfritt på nätet, vill veta vad jag stoppar i mig.

Hur har det gått? 

Allt väl hoppas jag! Det är ett år sedan OP Postade frågan 

Hoppas att det har gått bra! Lev väl och var rädda om er och var snälla mot varandra och er själva!

Bamsekramar från Björnen Bob i Malmö!

Visst. Men något jag får ta bara. Det är förstås inget som hon använder mot mig eller breder ut sig om, men jag har insett det när vi har pratat om vad som funkar för henne, vad hon har för erfarenheter etc. Men det kanske bidrar till min osäkerhet

Du, det här låter som ett större problem än erektionen. Män som är känsliga när det gäller den egna manligheten ska man passa sig för eftersom det mycket väl kan gå ut över dig i längden. 

Det är faktiskt märkligt att en vuxen karl inte ens kan prata om det. Jag var med om liknande med en man i ungefär samma ålder och han bad om ursäkt för det. Jag sa att det behövde han förstås inte göra och att det inte var någon fara. 

Sedan pratade vi lite om vad det kunde bero på och det kom fram att han var nervös. När vi väl hade pratat om det så gick det över och vi hade ett galet bra sexliv efter det. 

Att han inte låtsas om det är bara konstigt. Jag fattar att det kan vara känsligt men vem försöker han lura? 

Det är klart att ni måste prata om det men det verkar finnas fler problem än bara erektionen som sagt. 

Jag fattar inte att du orkar dutta med hans ego på det sättet. Det är själviskt av honom att inte ens vilja prata om hur ni ska lösa det. 

Det är en sak om man inte vill göra en viss sak i sängen men jag antar att han vill ligga och då är det märkligt att han inte tar tag i problemet. 

Jag hade ett ex som plötsligt fick problem med ståndet. Han gick till läkaren och det visade sig att han hade ett bråck som han senare opererade. Sedan var det som vanligt igen. 

Han borde vilja ta reda på vad det handlar om själv. Det kan ju faktiskt vara medicinskt. 

"Normalt" är ganska ointressant. Det han måste inse är att han inte gör dig lycklig, oavsett vad normaliteten kanske säger.

Har du pratat med honom? Jag har samma problem med min särbo. Vet inte vad jag ska göra. 

Bra beslut. Ståndet är en känslig sak för mannen, i allmänhet. När det funkar är han granne med Gud, när det inte funkar så är han inte en Man. 

En hel del män (här på FL) verkar tycka att det är så pinsamt med erektil dysfunktion att de inte ens vågar prata med sin läkare om det. Istället låter de bli, eller söker piller på nätet, vilket inte är att rekommendera. Man kan få fulpiller, och en läkare bör kolla så att man inte skadas av de små blå.

Min gamla pappa fick inte längre ta Viagra när han åt annan medicin som inte var kompatibel. Min humoriska mor gav då resterande piller till mig och min bror. Ha ha.

Det tog några år innan jag behövde dem, men när jag väl börjat använda så var det som att solen gick upp. Jag fick och får ett härligt stånd, som gör framför allt mig själv lycklig. Jag är 70+ men funkar riktigt bra utan problem.