Blir galen på en unge på förskolan

Jag hade försökt vara med en dag för att få överblick på situationen. Är det så illa och utan agerande måste du ställa krav. Prata med personalen, berätta att du tänker kontakta rektorn, gör det sedan. Beskriv konkreta situationer och kräv en omedelbar handlingsplan.

Jag har pratat med rektorn som sa att det finns mycket dokumentation kring hur de ska arbeta med pojken pga hans diagnos. Personalen säger att de inte hinner med när han ger sig på min flicka och att det ofta händer att han slagit henne länge innan de upptäcker det eftersom hon inte säger ifrån utan blir stum av rädsla och bara står tyst, gråter först när de tagit bort pojken. 
Jag har försökt prata med hans mamma utan att nå fram, hon blev jättesur och hälsar inte på mig längre. 

Vilken hemsk situation för din flicka! Men hon är redan två år, då kan hon ju prata. Har du pratat med henne och frågat om det är roligt på dagis, vilka hon brukar leka med och om hon är rädd för något barn? Hon borde ju vara livrädd för den där pojken.

Personalen borde ju punktmarkera den pojken, han är ju en fara för alla barn, även om han tycks ha utvalt just din dottern som slagpåse.

Håller med om att du borde vara med på dagis en dag och se vad han gör (och vad personalen gör). 

Nästa steg är att prata med rektor och kräva en resurs. Är det politikerna som säger nej så tala med dem också.

Hjälper inget så skulle jag flytta mitt barn till en annan förskola, jag tror att det kan vara farligt för hennes utveckling att bli utsatt för denna misshandel. Nog för att jag vet att det är vanligt med mobbning men trodde att personalen kunde klara av en 3-åring.

Vi hade en liknande sits, fast i förskoleklass. En flicka med downs gick på de flesta barn som kom i hennes väg. Hon älskade glasögon och drog av glasögon från barnen och kastade dem, speciellt när de var ute. Det ledde till att vår dotter inte fick ha glasögonen på sig på rasterna, för risken var stor att de skulle ryka. Hon hade också dille på att kasta saker och många vattenflaskor förstördes när hon drog fram.

Till ettan flyttade hon till en särskola istället och nu är det lugnt igen.

Jag har varit med två halvdagar men då var min flicka så nära mig hela tiden så då hände inget. Han skulle dra i hennes stol men då sa jag till och han slog då på mig. 
Resurs vill inte föräldrar eller habiliteringen ha säger personalen. Han ska integreras i vanlig grupp. 
Min flicka är nyss fyllda 2 och har inte så bra tal ännu att hon kan berätta. 

Hur togs det upp från skolan att barnet betedde sig så?
Här tycker de att det är jobbigt pga diagnosen. De vill inte peka ut honom. 

 Nejnej, skolan sa inte ett pip. Föräldrarna skickade ut brev efter brev om att deras barn skulle bemötas som vilket barn som helst, men skolan var tyst. Det var min dotter själv som berättade hemma. 

Hemskt.
Tyvärr finns ju inga specialförskolor så pojken lär ju gå kvar till skolstart minst.

I det läget hade jag bytt förskola. Hade det bara hänt ibland hade det varit hanterbart, men inte ofta. Din dotter ska inte behöva ha det så här. Varken förskolan eller pojkens föräldrar tar sitt ansvar (vill inte ha resurs, vill inte ?peka ut? honom). 

Att prata med rektorn och ställa krav, hjälper ju inte om förskolan och föräldrarna inte är med på tåget. Personalen gör säkert vad de kan för att skydda din dotter, men de har ju inte ögon i nacken. 

Prata med rektorn igen och fråga hur de tänker garantera en trygg miljö för din dotter. Händer ingenting så anmäl till kommun, skolinspektion eller vilka det nu är som håller koll på förskolan. Det är pojkens beteende som är problemet, inte anledningen till beteendet.