Avundsjukan är en hemsk sida av mig

Anonym (Avundsjuk) skrev 2024-08-14 19:32:27 följande:

Man kan göra det men det är inte rätt gentemot barnet enligt mig, så har bestämt mig för att inte göra det.

Hellishen skrev 2024-08-14 19:26:53 följande:

Hur gammal är du?

Att det går dåligt att dejta kan ju bero på rent oflyt, men också på att du har något i dig som gör att du kanske drar till dig/dras till fel killar, kanske även medvetet eller omedvetet saboterar för dig själv, om du förstår vad jag menar. Så mitt tips är alltså om du har råd att prata med en psykolog eller terapeut av annat seriöst slag.

Och skulle det vara så att du är för gammal för att få barn så finns det så många andra fina sätt att leva livet. Du kan träffa en man med barn. Du kan träffa en man och skaffa djur eller vara bara ni. Du kan ha fosterbarn.

Och du kan också vara en fin vän och närvarande vuxen för dina vänners barn.

Livet blir ofta inte som man tänker sig men det betyder inte att det inte kan bli bra ändå!

Tack för svar. Jag är ungefär 30 år. Så det är inte för sent per se. Men jag har väl slutat liksom utgå ifrån att det kommer bli något och förberett mig för att det inte blir något. Jag vet inte riktigt exakt vad det är som inte funkar med dejterna. Jag har lätt för att få sex så jag är uppenbarligen inte ful, utan det är något fel med min personlighet.

Nä vad ledsen jag blir att höra det. Fast jag inte känner dig.

har du nån teori vad ang din personlighet det kan handla om? Låter ungefär som en gammal kollega till mig, snygg och lätt att få sex. Men sen har hon en del andra saker som gör att folk har lite svårt med henne.

men det behöver ju inte vara nåt utan bara otur för din del. Vet många trevliga bra personer som är singlar och ensamma.

Hur funkar du rent socialt då? Hon som jag skrev om har problem med både killar och vänner för att hon har sociala svårigheter TROR jag.

det blir väldigt svårt att umgås med henne en längre stund för hon frågar aldrig nånting direkt om mig eller nåt som rör mitt liv. Jag är övertygad om att hon inte är självisk eller egentligen ointresserad, men för att det inte ska vara helt tyst blir det ofta att vi pratar om henne och allt runt omkring. Jag är inte typen som berättar så mkt, men visst det blir ju så ändå. Men sen ställer hon inga följdfrågor.

jag är övertygad om att det är detta som gör att hon är rätt ensam. Hon var en kollega till mig och en annan manlig kollega sa samma sak, det går inte att prata med henne. detta är inget du känner igen dig i?

Avundsjukan är en hemsk sida av mig

INNEHÅLL