Anonym (Mvh)

Thu 15 Aug 2024 09:01

70 svar

Hon förstår mig inte

44 år, gift, två barn (8 och 11) villa, hund. Ja, vi lever det vanliga svenssonlivet. Jag har under många år grubblat och grubblat. Är det så här det ska vara efter 14 år tillsamman. jag mår inte bra som det är nu. Vi är olika, har olika behov, inga gemensamma intressen. Vi gör i princip inga romantiska saker på tu man hand om inte jag tar tag i det. Sex har vi slentrianmässig 1-2 gånger i månaden kanske. Men då är det nästan alltid jag som tar initiativ. Känner mig oattraktiv, ful och dåligt självförtroende när jag aldrig får höra från min fru att hon vill ha mig, ha mig naken i sängen för att hon inte kan bärga sig. Det tär på mig, fruktansvärt mycket. Vi har det bra emellanåt men ibland ryker vi ihop och bråkar, är barnen närvarande blir dom ledsna så klart. Det gör ont att se, jag mår ännu sämre efteråt för att barnen mår dåligt.

Jag försökte igår förklara allt som rör sig i mitt huvud, att jag inte mår bra. Att tankarna tär på mig, för dom finns där från att jag vaknar till att jag somnar. Försöker förklara att jag mår dåligt att vi lever i en kompisrelation allt som oftast, att vi har sex på mitt initiativ. Det känns ofta som att hon ?ställer upp? när det gått ett tag. Fast hon verkar njuta när vi väl har det. Själva sexet är tråkigt, alltid samma saker. Ovilja att prova nytt eller göra saker som jag gillar. Självklart ska hon inte göra något som hon inte tycker om men för mig är det jobbigt. Det jag får höra från henne är att ?jaja du brukar ta upp det här med jämna mellanrum? ?du är naiv som tror att en relation ska vara som förut? eller ? min sexlust beror på mina hormoner?

Hon förstår inte, vill att jag ska gilla läget. Att det är så här det är efter 14 år. Jag har panik inombords, får panik vid tanken på att skiljs, för att barnen ska må dåligt, för ensamhet, för att jag egentligen inte vill. Men jag vill inte ha det så här!

Vad ska jag göra? Vad ska jag göra?

Anonym (xxx)

Thu 15 Aug 2024 09:06

#1

Föreslå familjerådgivning, vill hon inte så säg att du vill skiljas. Att stanna kvar i ett dåligt förhållande gynnar inte barnen.
Du låter lite mesig, du får gaska upp dig och ta tag i ditt mående annars riskerar du att må ännu sämre. Du kan även gå och prata med någon själv.
Men gör något.

Anonym (Mvh) Trådstartaren

Thu 15 Aug 2024 09:49

#2

Anonym (xxx) skrev 2024-08-15 09:06:50 följande:

Föreslå familjerådgivning, vill hon inte så säg att du vill skiljas. Att stanna kvar i ett dåligt förhållande gynnar inte barnen.
Du låter lite mesig, du får gaska upp dig och ta tag i ditt mående annars riskerar du att må ännu sämre. Du kan även gå och prata med någon själv.
Men gör något.

Ja det kanske stämmer att jag är lite mesig, eller vad man vill kalla det. jag tror det är en rädsla, att det ska bli ännu mer bråk, att vi ska glida ännu längre ifrån varandra. Jag älskar henne när hon är glad och uppåt. Men jag märker också på min fru att humörsvängningarna kommer allt tätare, bråken kommer oftare. Det går längre tid innan vi hr sex etc. hon säger själv att hennes tankar istället handlar om rädslor för sjukdomar och dyl. Inte alls om relationen. Känns som att hon är nöjd som det är, medans jag inte är det. Jag tror jag hade varit mer nöjd och glad om jag fått utlopp för mina sexuella behov. Det ger mig så mycket, känner mig gladare, mer positiv, mer kärleksfull.

Tanken har slagit mig att prata med någon själv. Men vad tjänar det till?

Hjelm

Thu 15 Aug 2024 09:54

#3

Du är 44 år. Låt säga att du blir dubbelt så gammal, 88. Vill du leva så här i 44 år till? Resten av ditt liv?

Förmodligen inte. Du låter ju riktigt olycklig och som att livet bara överlevs i din relation - inte levs.

Nyförälskad kan man inte vara för alltid, men det du beskriver är ingen lycklig relation. Min mamma och hennes man har också varit tillsammans i 14 år, och deras kärlek blomstrar ännu varje dag.

Det finns fortfarande hopp för er relation men BARA om båda är villiga att arbeta för samma mål.

Om bara du bryr dig är det dags att skiljas.

Du förtjänar att må bättre än så här.

Anonym (xxx)

Thu 15 Aug 2024 10:00

#4

Anonym (Mvh) skrev 2024-08-15 09:49:10 följande:

Ja det kanske stämmer att jag är lite mesig, eller vad man vill kalla det. jag tror det är en rädsla, att det ska bli ännu mer bråk, att vi ska glida ännu längre ifrån varandra. Jag älskar henne när hon är glad och uppåt. Men jag märker också på min fru att humörsvängningarna kommer allt tätare, bråken kommer oftare. Det går längre tid innan vi hr sex etc. hon säger själv att hennes tankar istället handlar om rädslor för sjukdomar och dyl. Inte alls om relationen. Känns som att hon är nöjd som det är, medans jag inte är det. Jag tror jag hade varit mer nöjd och glad om jag fått utlopp för mina sexuella behov. Det ger mig så mycket, känner mig gladare, mer positiv, mer kärleksfull.

Tanken har slagit mig att prata med någon själv. Men vad tjänar det till?

Om du pratar med någon, så skulle den personen kanske få dig att förstå att dina problem inte ligger i att du inte får tillräckligt med sex. Förstår du inte att ni har djupare problem, sexet är bara ett symptom, inte orsaken till era problem.

Att du skulle tycka det är värt att ha en sur fru, bråka mycket, bråk som påverkar barnen, bara för att du får ligga lite oftare, säger en del om dig. Det är ju också något du kan ta upp med under samtalsterapi.

Anonym (Mvh) Trådstartaren

Thu 15 Aug 2024 10:07

#5

Hjelm skrev 2024-08-15 09:54:26 följande:

Du är 44 år. Låt säga att du blir dubbelt så gammal, 88. Vill du leva så här i 44 år till? Resten av ditt liv?

Förmodligen inte. Du låter ju riktigt olycklig och som att livet bara överlevs i din relation - inte levs.

Nyförälskad kan man inte vara för alltid, men det du beskriver är ingen lycklig relation. Min mamma och hennes man har också varit tillsammans i 14 år, och deras kärlek blomstrar ännu varje dag.

Det finns fortfarande hopp för er relation men BARA om båda är villiga att arbeta för samma mål.

Om bara du bryr dig är det dags att skiljas.

Du förtjänar att må bättre än så här.

Nej, jag vill inte ha det så här i 44 år till, och förstår att jag inte kan förvänta mig känslan som nykär. Jag ställer mig också frågan om jag kommer må bättre i en separation. Eller kommer ensamheten och längtan efter barn och familjeliv äta upp mig. Livrädd för att jag kommer ångra ett beslut om att skiljas.

Anonym (Mvh) Trådstartaren

Thu 15 Aug 2024 10:12

#6

Anonym (xxx) skrev 2024-08-15 10:00:53 följande:

Om du pratar med någon, så skulle den personen kanske få dig att förstå att dina problem inte ligger i att du inte får tillräckligt med sex. Förstår du inte att ni har djupare problem, sexet är bara ett symptom, inte orsaken till era problem.

Att du skulle tycka det är värt att ha en sur fru, bråka mycket, bråk som påverkar barnen, bara för att du får ligga lite oftare, säger en del om dig. Det är ju också något du kan ta upp med under samtalsterapi.

Det är inte så jag menar. Jag fattar att problemet ligger i relationen, kärleksrelationen. Ville bara förmedla vad sexet betyder för mig. Tror inte min fru får samma uppenbarelser efter bra sex och är därför inget problem för henne. Sex är så mycket mer än bara sex, det är nog det jag vill säga. Tror inte heller att mer sex skulle lösa våra utmaningar i relationen.

Anonym (Tvillingmorsan)

Thu 15 Aug 2024 10:26

#7

Anonym (Mvh) skrev 2024-08-15 10:12:05 följande:

Det är inte så jag menar. Jag fattar att problemet ligger i relationen, kärleksrelationen. Ville bara förmedla vad sexet betyder för mig. Tror inte min fru får samma uppenbarelser efter bra sex och är därför inget problem för henne. Sex är så mycket mer än bara sex, det är nog det jag vill säga. Tror inte heller att mer sex skulle lösa våra utmaningar i relationen.

Äter din fru p-piller? Eller annat hormonellt p-medel? Det kan döda sexlusten hos en del.

Hon verkar inte ha så stor lust, utan mest ställa upp då och då för husfridens skull. Och hon nämnde hormoner. Det är därför jag undrar.

Skulle du vara beredd att använda kondom om ni prioriterade sexuell samvaro säg en gång i veckan, och då verkligen engagerade er i varandra? Eller om ni hade sex på andra sätt en samlag? Så att din fru slipper vara den som tänker på skyddet.

Hur ser er vardag ut i övrigt? Arbetsfördelning mm. Vad gör DU för att få en pigg och glad fru, i stället för en trött och sur?

Sexet är bara en liten del av det hela. Det rent sexuella behovet kan man ju lösa på egen hand. Men inte behovet av närhet, intimitet och bekräftekse från sin partner. Det är detta du saknar och det är fullt förståeligt. Det är viktigt att inte tappa detta.

Visar ni varandra ömhet och intimitet i övrigt? Pussas, kramas, utan att det måste leda till sex?

Sen har ni uppenbarligen andra problem i relationen. Det är bra att du inser det. Jag tycker att ni ska pröva parterapi innan ni går skilda vägar, om din fru går med på det. Vilket hon borde göra om hon inte vill skiljas. Men fundera också över det jag har skrivit ovan.

Anonym (xxx)

Thu 15 Aug 2024 10:30

#8

Anonym (Mvh) skrev 2024-08-15 10:12:05 följande:

Det är inte så jag menar. Jag fattar att problemet ligger i relationen, kärleksrelationen. Ville bara förmedla vad sexet betyder för mig. Tror inte min fru får samma uppenbarelser efter bra sex och är därför inget problem för henne. Sex är så mycket mer än bara sex, det är nog det jag vill säga. Tror inte heller att mer sex skulle lösa våra utmaningar i relationen.

Men då är det bara familjerådgivning som gäller. Eftersom ni inte kan/vill lösa det själva. Ni verkar ju inte vara kompatibla, verkar inte trivas med varandra. Vill olika saker.

Anonym (Mvh) Trådstartaren

Thu 15 Aug 2024 10:41

#9

Anonym (Tvillingmorsan) skrev 2024-08-15 10:26:35 följande:

Äter din fru p-piller? Eller annat hormonellt p-medel? Det kan döda sexlusten hos en del.

Hon verkar inte ha så stor lust, utan mest ställa upp då och då för husfridens skull. Och hon nämnde hormoner. Det är därför jag undrar.

Skulle du vara beredd att använda kondom om ni prioriterade sexuell samvaro säg en gång i veckan, och då verkligen engagerade er i varandra? Eller om ni hade sex på andra sätt en samlag? Så att din fru slipper vara den som tänker på skyddet.

Hur ser er vardag ut i övrigt? Arbetsfördelning mm. Vad gör DU för att få en pigg och glad fru, i stället för en trött och sur?

Sexet är bara en liten del av det hela. Det rent sexuella behovet kan man ju lösa på egen hand. Men inte behovet av närhet, intimitet och bekräftekse från sin partner. Det är detta du saknar och det är fullt förståeligt. Det är viktigt att inte tappa detta.

Visar ni varandra ömhet och intimitet i övrigt? Pussas, kramas, utan att det måste leda till sex?

Sen har ni uppenbarligen andra problem i relationen. Det är bra att du inser det. Jag tycker att ni ska pröva parterapi innan ni går skilda vägar, om din fru går med på det. Vilket hon borde göra om hon inte vill skiljas. Men fundera också över det jag har skrivit ovan.

Tack för ett bra inlägg.

Min fru slutade med p-piller för många år sen. Det hon menar är de naturliga hormonerna, att förstadiet till klimakteriet påverkar sexlusten. Jag fattar det, hennes sexuella drift är inte lika stark som min. Jag är less på att onanera mig till sömns. Vill känna hennes kropp, händer, kyssar. Jag älskar att få oljemassage så jag får orgasm, eller en avsugning. Så det behöver inte alls vara ett samlag. Fattar också på att hon känner sig pressad när jag ber om en orgasm. Men jag kan inte motstå frestelsen att fråga henne. har tänkt en miljon gånger att jag ska sluta med det, men det går inte.

Jag tycker vi har en bra arbetsfördelning, vi hjälps åt fast vi gör olika saker. Jag har börjat ge henne massage, fötter, rygg mm. Fast utan några sexuella anspelningar. Det är svårt, jag blir ofta kåt när jag gör det men försöker att tänka bort det för att hon ska slippa pressen. Jag försöker ge henne intimitet utan sex.

Anonym (xxx)

Thu 15 Aug 2024 10:49

#10

Anonym (Mvh) skrev 2024-08-15 10:41:59 följande:

Tack för ett bra inlägg.

Min fru slutade med p-piller för många år sen. Det hon menar är de naturliga hormonerna, att förstadiet till klimakteriet påverkar sexlusten. Jag fattar det, hennes sexuella drift är inte lika stark som min. Jag är less på att onanera mig till sömns. Vill känna hennes kropp, händer, kyssar. Jag älskar att få oljemassage så jag får orgasm, eller en avsugning. Så det behöver inte alls vara ett samlag. Fattar också på att hon känner sig pressad när jag ber om en orgasm. Men jag kan inte motstå frestelsen att fråga henne. har tänkt en miljon gånger att jag ska sluta med det, men det går inte.

Jag tycker vi har en bra arbetsfördelning, vi hjälps åt fast vi gör olika saker. Jag har börjat ge henne massage, fötter, rygg mm. Fast utan några sexuella anspelningar. Det är svårt, jag blir ofta kåt när jag gör det men försöker att tänka bort det för att hon ska slippa pressen. Jag försöker ge henne intimitet utan sex.

Då tycker jag du ska skilja dig och sedan ha sex med någon som verkligen vill ha sex med dig.

Du skrev innan att det inte bara handlar om sex, men det är ju sexet du hela tiden tar upp och beskriver. Ni är inte kompatibla där och kommer nog aldrig bli. Så om sexet spelar så stor roll för dig, så skilj dig.

Hon förstår mig inte

INNEHÅLL