• Anonym (J)

    Varför har andra ett behov av att trycka ner mig?

    Ända sedan jag var barn så har jag varit blyg och inte riktigt vetat hur jag ska föra mig i olika situationer. Jag har inte tagit plats och är rädd för att hamna i konflikter. Det gäller på jobbet och liknande sammanhang. I min familj med man och barn är jag helt annorlunda, här är jag den styrande som säger ifrån.

    Det märkliga är att alla verkar se mig som en stark person som ska tryckas till. 
    Jag vet inte varför men det är vardagsmat att få otrevliga kommentarer. Får höra att jag är dålig på saker etc Jag blir ledsen men vill inte visa. Håller masken men tänker ofta att det är konstigt att andra inte ser att jag är en osäker, blyg person. 

    Tar gärna råd kring detta, både från den som kanske känner igen sig och den som beter sig så mot andra. Vad vinner ni på det?

  • Svar på tråden Varför har andra ett behov av att trycka ner mig?
  • Anonym (J)
    Anonym (F) skrev 2024-08-15 21:26:10 följande:

    Det kan vara allt möjligt. Men min erfarenhet säger att dessa människor är svaga individer som lider av endera avundsjuka mot dig för att du har något de saknar, eller endera så ser de dig som ett lätt offer.

    Varför de gör det är nog för att om de får sätta dit dig får de en kortsiktig känsla av att de "vunnit" mot dig och därför får de för en kort stund känna sig överlägsna dig. Tyvärr för deras del är deras beteende något som inte leder någonvart långsiktigt utan dessa typer av människor brukar bli väldigt ensamma eftersom ingen orkar med såna människor, och de enda de har kvar i sin närhet är folk de måste umgås med för annars blir de hflt ensamma. Dvs att de har totalt ytliga relationer.

    Får jag fråga om du har problem med att sätta gränser? För det kan vara en trigger för dessa att de känner att de kan sätta dit dig utan att de får några direkta konsekvenser.


    Ja, jag har absolut svårt att sätta gränser. Vill vara tillags, vara omtyckt. Mår direkt illa av att veta eller tro att någon inte tycker att jag duger. 
  • Anonym (J)
    Anonym (.) skrev 2024-08-15 21:53:10 följande:

    Avundsjuka på dig.


    Förstår inte vad det skulle finnas att vara avundsjuk på. 
    De lever mycket mer sociala liv, är mer säkra i sitt yrkesliv, mer beresta. 
  • Anonym (J)
    Kvittning skrev 2024-08-17 08:51:48 följande:

    Kan du ge exempel på hur du trycks till? Är du säker på att de verkligen menar illa? Om du uppfattas som en stark person så kanske det bara är så att de har uppfattat dig som en sådan som man inte behöver linda in saker till utan kan vara rak. 

    Anledningen att jag frågar är inte för att skuldbelägga dig utan för att jag själv är en sådan person som folk är väldigt raka mot gällande mina brister. Och de är inte det för att sätta mig på plats, vara taskiga eller något annat utan de är det helt enkelt för att de uppfattar mig som en person som man KAN säga så till utan att jag tar åt mig (vilket stämmer, det går alldeles utmärkt och jag uppskattar också när folk är raka och tydliga). 

    Alla människor får kritik både hemma och på arbetsplatsen, men givaren av kritik ger den ofta på väldigt olika sätt beroende på hur man uppfattar mottagaren. Om man uppfattar mottagaren som känslig så lindar man in det så mycket att den inte ens förstår att den får kritik och om man uppfattar den som en som inte orkar med krusiduller och omskrivningar utan föredrar att man går rakt på sak så är man rakare. Och så alla nivåer däremellan. 

    Sedan så kan det såklart vara så att vissa människor ger sig på specifika individer och att de är ren mobbing eller psykisk misshandel. Men min erfarenhet av människor som alltid känner sig kritiserade är att de inte får mer kritik än andra men att de är betydligt känsligare och inte klarar av att ta emot den på samma sätt som andra.

    Jag har tex en kollega på jobbet som är helt omöjlig att samarbeta med för han uppfattar verkligen allt som kritik.


    Ex 
    Om en kollega har något nytt klädesplagg/frisyr el dyl som uppmärksammas så får den enbart positiva kommentarer även om man ser att det kanske inte är 100% sanning. Plagget är kanske för snävt, stort eller frisyren helt fel. Om man köpt ny bil eller boende så är allt positivt. Om den bjuder på något är det 100% gott.

    Om jag har nya kläder, frisyr, bil, boende, bjuder på något så finns det alltid ett MEN med i kommentarerna. 
    Som om jag aldrig riktigt lyckas och det ska skrivas mig på näsan. Jag får alltid försvara mig. Ibland tar jag det bara, ibland biter jag ifrån . 

    Senast igår kom en granne och uttalade sig oombedd om mina nyplanterade växter. Att jag tänkt fel. 
    Svarade då att jag tackade för rådet men att vi nog har olika smak. Tänkte samtidigt att så hade denna person aldrig sagt till någon annan än mig. 
  • Anonym (J)
    Kvittning skrev 2024-08-17 12:52:03 följande:
    Det första exemplet tycker jag absolut låter som något att reagera på. Är det hela gruppen som beter sig så eller är det en enskild person? Om det är en enskild person så tycker jag du ska lyfta det med någon annan i samma gäng som du litar på och se om den också uppfattat det och få möjlighet att ventilera. 

    Det du beskriver om grannen däremot känns som ett typiskt tillfälle där du överreagerar. Sådana saker säger man inte till utvalda löst bekanta utan är typiskt sådant som man antingen slänger omkring sig till alla eller inte säger alls. 
    Intressanta tankar. 
    Det är generellt mot mig att jag får höra att det finns något som inte är helt bra. Där känns det som att de som man upplever som skörare besparas och det upplevs inte jag vara. Helt fel men ingen verkar se mitt verkliga jag. Jag spelar kanske en roll för bra.

    Angående grannen så har denne satt i system att klaga men hylla några andra så jag var kanske lite för vass pga tidigare konversationer. 
  • Anonym (J)

    Något jag alltid tänkt på som en förklaring är att jag aldrig haft nära vänner. De som har det är mer skyddade, liksom accepterade redan och svårare att ge sig på. Någon eller några har godkänt dem och det tolkar omgivningen som att de är ok. 
    Jag har aldrig haft ett kompisgäng. Enskilda kompisar men inte jättenära. 
    Kanske känner andra av det, kanske ser jag mig själv som någon som inte riktigt är ok utan en given måltavla för ärlighet som andra skonas från.
    Tror alltså inte att det handlar om avundsjuka utan tvärtom tar man ut sin egen överlägsenhet mot mig som ses som svagare. 

  • Anonym (J)
    Anonym (Mina) skrev 2024-08-17 13:39:12 följande:

    TS kan inte jobba med andras beteende, bara sitt eget. (Det gäller så klart oss alla.) Det bästa vore ju om TS hittade ett bemötande som på sikt får andra att bete sig som folk, och om det inte går får TS jobba med hur hen ska tackla att folk ibland är taskiga. 


    Det är ju så att om man tycker att jättemånga beter sig illa mot en så är ju den gemensamma nämnaren man själv. Det betyder inte nödvändigtvis att man gör fel, men kanske att man behöver förändra sitt beteende om man vill få ett annat bemötande. 


    Som parallell kan nämnas att jag inte har någon nära vän. Det beror inte heller på alla andra utan faktiskt bara på mig själv och att jag har svårt att bjuda in till vänskap. 


    Det stämmer, jag har svårt att bjuda in till vänskap och det ligger på mig. Tidigare önskade jag inget mer än att få vänner och vara i ett sammanhang men nu har jag gett upp. Vet helt enkelt inte hur jag ska göra mig intressant. När jag ger andra uppskattning, materiella gåvor, råd osv är jag något att ha men får sällan tillbaka och till slut tröttnar jag, drar mig tillbaka och då upptäcker jag alltid att jag varit den som hållit gemenskapen vid liv. Ingen hör av sig 
  • Anonym (J)
    Anonym (Mina) skrev 2024-08-17 13:54:08 följande:
    Det är svårt. Jag är sån att jag inte vill vara påflugen, men resultatet blir att jag nog uppfattas som lite avståndstagande, att jag inte vill prata om privata saker. 
    Exakt så.
    Jag har svårt att ställa mer personliga frågor för jag är rädd för att verka för gränslös. Ingen aning om var gränsen går. Ytligt småprat är inga problem, jag får ofta förtroenden och är en god lyssnare. 
Svar på tråden Varför har andra ett behov av att trycka ner mig?