För vems skull skaffar man barn?

Det är intressant att läsa denna tråd. För majoriteten säger att det absolut inte har med påverkan att göra.
Men dom flesta är väldigt påverkade av sin omgivning och vad sina vänner gör.

Det finns förväntningar hos föräldrarna att det ska bli "barnbarn". Jag har personligen aldrig förstått det där. Då jag aldrig tvingat eller pressat mina barn med att säga att jag förväntar mig barnbarn. Jag vill att dom ska komma till den slutsatsen själva. Om det är något som vill. Min äldsta son har frivilligt valt bort barn. Det är något jag respekterar. Har inte tjatat på honom. För mig är det mycket viktigare att han är nöjd med sina livsval. Det är hans liv, och han som ska leva med det.

På min tid hade man inte så mycket val. Och det var begränsat med preventivmedel. Jsg blev gravid rätt fort och vi gifte oss kort därefter. Det var vad som förväntades. Det är en sån stark norm fortfarande i samhället. Många gör det nog, för att inte känna sig utanför. 

Idag, hade jag inte valt att få barn. Och känner att det var mycket påtvingat. Men det var en annan tid också. Jag älskar mina barn. Men om det hade varit idag. Hade jag avstått att få barn. Jag tycker vi har mycket saker i världen nte har någon vidare bra utveckling. Sverige är inte lika tryggt längre. Och det är inte lika ekonomiskt stabilt. Jag ser redan grupper nu , som inom en snar framtid kommer bli utslagna. På min tid fanns det utrymme även för dessa att ha råd. 

Folk skriver också här om det allra bästa bitarna med barn. Det blir hemskt romantiserat. Det är också väldigt tufft periodvis att ha barn. Hade jag varit förälder idag, hade jag varit konstant orolig. Sverige har blivit så otryggt som land. Så en viss lättnad känner jag. Att mina barn är vuxna nu.

Eftersom man i dagsläget kan tänka ut ett beslut så finns det även ett ansvar. Förr kanske man inte visste för vems skull eftersom det inte fanns något val som jag skrev tidigare. 

för hundra år sen om jag inte dött i min sjukdom kanske jag varit tvungen att gifta mig och då hade jag nog blivit med barn och ett barn hade fötts och då hade man inte behövt tänka ut för vems skull man skaffar barn för man hade inte skaffat utan det hade blivit ..(om den nu ens blivit men för majoriteten bli det ju barn om man idkar gos tillräckligt mycket från ung ålder) 
det kanske hade funnits ett svar, tex för patriarkatets skull,  men det hade vart påtvingat kvinnan och inte ett val som det oftast är idag för kvinnor i västvärlden. 

alla dessa val kan ju göra att vi får ett bättre liv (kanske) men det är även extremt betungande att tänka ut ett sånt existentiell svar I sin ensamhet. 

(vill bara säga att det är ett val i större utsträckning även för män idag även om det ser lite annorlunda ut. Än för kvinnan. )

Ja det är nog ganska ohälsosamt för en själv att inte bara leva i nuet men kan det vara hälsosamt för någon annan?
jag uppskattar ditt raka svar. känns inte helt ogenomtänk. 

du låter rätt vettig även om det bara blev barn. Men ja i mina öron låter det lite sjukt att det största i livet inte tänkts igenom men tydligen verkar det vara så, rätt vanligt. 
men det är också rätt sjukt att jag tänker så mycket som jag gör kanske och ska finna svaret på en så stor fråga..

vad kunde du ha haft för syfte om du hade behövt avstå barn av någon anledning?? bara nyfiken, tack för svaret på min huvudfråga.