Vad är det ni mestadels tjafsar/fräser om i er relation? Alltså till vardags?

Fördelningen av hushållssysslor. Att jag gör betydligt mer än honom.

Allt som rör mat. Mattider, matbudget, disk osv. 

Inget, vi tjafsar aldrig, i princip. Varit ihop i snart 13 år, kan väl räkna tjafsen vi haft på ena handen. Då har det nog rört hur vissa arbetssysslor skulle utföras.

Idag är min fru sjuk, så jag utför runt 95% av alla hushållssysslor, men vi tjafsar inte om det.

Just nu handlar våra återkommande ?tjafs? oftast om:
*att jag enligt honom smäller igen bildörren för hårt 
*att jag häller ut kaffekapslarna i vasken istället för i soporna
*vem som ska sjuk/ledighetsanmäla vår dotter (jag tycker det är självklart att han ska göra det om det är han som är hemma, medan han av någon outgrundlig anledning tycker att jag ska göra det)

Vi har varit tillsammans i över 40 år och har faktiskt inga vardagstjafs och har aldrig haft.

Inget

Missförstånd i våra samtal. Hon tar mina ord på ett annat sätt än vad jag menar och jag detsamma. På nåt konstigt sätt så lägger vi olika vikt vid orden och sen är missförstånden ett faktum. Jag stör mig också att hon jämt är så trött, hon ligger bara i soffan och scrollar på telefonen i all evighet för att sen när normala ska lägga sig så flyger hon upp och ska göra en massa som kunde göras långt tidigare på kvällen. Detta tar ner mig och gör att jag blir irriterad och håglös. 

Att han inte städar toaletten ordentligt! Så jävla äckligt.

Har inget sånt alls. Ingen av oss bryr sig så mycket om småsaker tror jag, vilket är väldigt skönt!

Städning. Vi är båda halvdåliga på att plocka undan samtidigt som vi gärna vill ha rent. Han kan dock lättare än mig vänja sig vid skräp, dvs tar han inte upp det direkt ligger det kvar tills jag tjatar eller tar det.

Lösningen för oss att inte tjafsa är att inte ta sånt direkt när vi kommer hem, har en tiominutersregel när den ena kommer hem och när man vaknar då man inte får säga nåt sånt. Plus tio minuters städrace då vi sätter timer och kör hårt, borde göra detta varje dag men blir inte fullt så ofta.

Om jag får kritik så blir jag förbannad. En gång sa min partner ?kan inte du börja köpa kläder åt mig som andra fruar gör?. Jag blev helt galen av den kommentaren. 😄

Annars har det handlat mycket om ekonomi (när den har varit dålig) och den ena köper nåt oviktigt som kan vänta tills ekonomin är i fas igen. 

Vi bråkar om "snabbisen" ...  (läs detta inlägg med en gnutta humor)

Vi har helt fantastiskt sex när vi har tid för det. Men vi bråkar om snabbisen, bollipompasexet eller vad man nu kallar det. Han börjar kela lite och blir superkåt, gör mig superkåt och sedan har vi ett supersnabbt sex där jag inte alltid hinner komma och blir lust-frustrerad i timmar efteråt. Då blir jag tjurig och bitsk. Han ser inte problemet utan tycker att vi ska njuta i stunden men när 30 sekunders stunden är över så behöver jag återgå till det jag gjorde innan, mat, disk, barn osv. 

Han supernöjd. Jag frustrerad och sur...och japp han får kompensera mig senare på kvällen!

Men vi bråkar om snabbisen. That's it!

Kan inte säga att vi tjafsar eller fräser åt varandra alls.

Den största irritationen hemma hos oss är att barnen bråkar och inte lyssnar, det kan ju få vem som helst att bli helt psykgalen, men det vänder vi inte mot varandra. 

Vi har varit ett par i 24 år, och bråk och tjafs är inte en del av vår relation, utan vi försöker förstå varandra och avlasta, både praktiskt och mentalt, när det verkar som att den andra behöver det. 

Lämnade tomma förpackningar i hyllor, skåp etc.