• Anonym (Sambo.nu)

    Särbo hur länge?

    Har träffat världens bästa man. Båda känner att detta är helt rätt. Vi har varit tillsammans nu i 6 månader. Grejen är att vi bor ca 14 mil från varandra så vi kan bara träffas helger. Och ibland går det två helger emellan pga jobb och så. Det tär på oss, mest mig som är en extrem övertönkare. Vi tänker ju helt klart att vi ska flytta ihop, men det kommer dröja minst två år. Jag har en 18 åring hemma och hon kommer säkert inte flytta än på två år. Frågan är hur vi/jag ska stå ut med den väntan. Hur orkar man leva särbo i två år. Jag mår redan dåligt av det. Vi skriver massor till varandra hela dagarna, vi ringer flera gånger i veckan. Men ändå jobbigt. Och vi är ju inte 20 längre heller, åren går och man blir äldre. Jag är 49 och han 51. 

    Hur länge har ni varit särbo, och då frågar jag främst dom som inte kan träffas bara så en em. 

  • Svar på tråden Särbo hur länge?
  • Anonym (F)
    Anonym (Sambo.nu) skrev 2024-08-29 09:26:27 följande:
    Hade det funkat, om min dotter inte bodde hemma, så hade jag inte flyttat än ändå. Hade nog väntar ett år. Men två år, kan ju bli mer ingen som vet hur länge min dotter bor hemma, det känns jobbigt. Hade inte flyttat till honom nu nej.
    Ni har varit tillsammans i 6 månader, det är inte lång tid.
    Din dotter blir äldre och kommer vilja göra egna grejer allt mer. 
    Du och din drömman kan ta semestrar ihop? Då får ni leva mer ihop och se hur det funkar.
    De 14 milen, måste de tas med bil? Finns det enklare sätt, går det tåg?
  • Anonym (Sambo.nu)
    Anonym (Johnny) skrev 2024-08-29 09:04:33 följande:

    Vi var särbo i ett par år
    Sen blev vi sambo, med min dotter (16)  och hennes två barn, 9 och 13.
    Sen blev vi särbo efter ett par år, det blev för jobbigt med tonåringar.
    Vi var särbo i fyra år. 
    Under den tiden gifte vi oss och köpte en gemensam lägenhet som inte var byggd ännu.
    Sen flyttade vi ihop med hennes två barn. De flyttade ut efter ett par år.
    Nu är vi gifta och bor ihop sedan 17 år.

    Livet är inte en rak linje.

    Ni har varit ett par i sex månader, det ser jag som en första passionstid. Man bör inte flytta ihop förrän tidigast efter ett år, tycker jag. Först då börjar man ana verkligheten efter förälskelsen.

    En i tråden gav jättebra tips om hur man kan umgås via telefon och videochat. Testa det!


    Förstår att det är jobbigt att flytta ihop med barn, det kan ju verkligen bli struligt. Men det är ju nåt vi inte tänker göra. Hur långt mellan er hade ni när ni var särbo? Kunde ni träffas mitt i veckan med? 

    Ver att livets linje är väldigt kurvig och upp och ner. Hade varit annat med om vi inte var så gamla. Hade man varit i 40 års åldern så har man ju massa tid över. Jag har ju världens 50 årskris så jag känner mig lastgammal redan. 

    Även om det hade gått så hade vi inte flyttat ihop än, hade nog väntat ett år eller så. Bara vi hade bott närmare varandra hade ett särboförhållande inte skrämt mig så. 

    Vi kommer nog säkert nätdejta.
  • Anonym (Sambo.nu)
    Anonym (F) skrev 2024-08-29 09:39:08 följande:
    Ni har varit tillsammans i 6 månader, det är inte lång tid.
    Din dotter blir äldre och kommer vilja göra egna grejer allt mer. 
    Du och din drömman kan ta semestrar ihop? Då får ni leva mer ihop och se hur det funkar.
    De 14 milen, måste de tas med bil? Finns det enklare sätt, går det tåg?
    Ja vi hade nog inte flyttat ihop än även om det hade gått, men avståndet är jobbigt. Vill ju kunna ses en dag i veckan och så med. Min dotter är 18 och har fullt upp med skola, jobb, vänner och killar. Så henne behöver jag inte tänka på så, men hon bor ju såklart fortfarande hemma. Har ett år kvar att plugga tex. 
    Ja semestrar kommer vi tillbringa all tid ihop. Det gjorde vi ju nästan redan denna sommar.  Var inte många dagar vi inte var tillsammans. 
    Det går att åka tåg till honom. Han jobbar med att bla köra bil så han älskar att åka bil. Men jag tar gärna tåget. Och kommer göra så ännu oftare i höst och vinter. 
  • Anonym (långdistans)
    Anonym (Sambo.nu) skrev 2024-08-29 08:51:38 följande:
    Oj, här är det verkligen distansförhållande. Jisses. Ska inte gnälla hör jag. Så starkt av er att klara av det. 

    Och tack för bra tips om digitala dejter, det har jag nog aldrig tänkt på. 
    Vi älskar varandra med ett djup ingen av oss känt förut. Vi är engagerade i varandra och det är det som får distansen att fungera. Hörs ofta, pratar minst en gång per dag och då helst via video, skickar alldeles för mycket sms och bilder, men det skapar en samhörighet oss emellan och skapar en känsla av att "vara med" eller "räknas in". Sedan planerar vi minst en dejt i veckan då vi gör något tillsammans, men på videosamtal. 

    Hade han varit en sådan som bara skickar nåt sms ibland och ringer ett par gånger i veckan så hade jag inte stått ut. Men han är mån om mig och vår relation. Jag vaknar med vetskapen om att det väntar ett långt god morgon sms eller en videohälsning från honom och har jag tur är han fortfarande vaken så att jag kan ringa och önska honom god natt. 

    Han är byggnadsarkitekt och äger en stor byggnadsfirma, så i somras köpte han en tomt där vi ska bygga vårt drömhus. Så nu har vi börjat skissa och rita tillsammans, det är sååå roligt.
  • Anonym (Halvblodsprins)

    Man är "särbo" tills man väljer att gifta sig. 


    Innan dess kan någon flytta till den andras stad.
  • Anonym (Sambo.nu)
    Anonym (Halvblodsprins) skrev 2024-08-29 12:53:08 följande:

    Man är "särbo" tills man väljer att gifta sig. 


    Innan dess kan någon flytta till den andras stad.
    Ok, haha. Jaja, jag tror dom flesta förstår vad jag menar ändå.
  • Anonym (Molly)
    Anonym (Sambo.nu) skrev 2024-08-29 08:47:55 följande:
    Man kan inte rå för känslor som kommer bara så. Var liksom inte min plan att träffa nån som bodde så långt bort. Då allt känns så jäkla bra annars så skulle det vara så knäckande att göra slut. Jag älskar ju honom. 
    Fast du visste ju detta redan från början så varför ens fortsätta träffa honom?
  • Anonym (M)

    I din sits får man nog bara härda ut. 

    Livet är långt och 2 år är egentligen inte så länge i det stora hela. 

    Grattis till kärleken!

  • Anonym (Molly)
    Anonym (Sambo.nu) skrev 2024-08-29 08:57:07 följande:
    Nej nej nej inte alls. Vi träffades av en slump och det slog gnistor direkt. Vi berättade då vart vi bodde så allt var rätt. Men vi började skriva till varandra och träffades nån mer gång. Då tänkte jag inte på avståndet direkt i början. Menade att det känns tungt att det är så långt kvar tills vi kan bo ihop. 
    Så du visste om det från början, och ändå fortsatte du? Ja, då får du ju faktiskt skylla dig själv nu. 

    Men är det rätt så klarar ni det, ni vekar ju ändå träffas ganska mycket. 
  • Anonym (Sambo.nu)
    Anonym (Molly) skrev 2024-08-29 13:20:44 följande:
    Fast du visste ju detta redan från början så varför ens fortsätta träffa honom?
    När vi träffades på en bar av en slump visste jag ju inte det. Våra blickar möttes och vi bara drogs till varandra. Det sa kabom, så vi började prata och ja då berättade vi ju vart vi bodde.  Men vi föll ju pladask för varandra och då tänker man inte klart....Har du aldrig varit riktigt riktigt kär? Gick liksom inte att inte träffa honom igen och igen och igen. 
  • Anonym (Sambo.nu)
    Anonym (M) skrev 2024-08-29 13:24:25 följande:

    I din sits får man nog bara härda ut. 

    Livet är långt och 2 år är egentligen inte så länge i det stora hela. 

    Grattis till kärleken!


    Jag har ju 50 årskris delux och känner mig redan gammal. Två år är långt i våra liv nu känns det som.  Men ja,  vi får försöka härda ut. Och tack!
  • Anonym (Sambo.nu)
    Anonym (Molly) skrev 2024-08-29 13:26:01 följande:
    Så du visste om det från början, och ändå fortsatte du? Ja, då får du ju faktiskt skylla dig själv nu. 

    Men är det rätt så klarar ni det, ni vekar ju ändå träffas ganska mycket. 
    Inte när vi träffades första gången. Vi kände ju inte varandra.  Våra blickar möttes och det bara exploderade runt oss. Så vi satte oss och pratade och berättade var vi bodde.  Men jag föll ju pladask, gick ju inte att låta bli att träffa honom igen. Då tänkte man inte klart, tokkär. Och lika kär nu om inte mer.  Man blir lite knäpp när man är kär. 
  • Anonym (Johnny)
    Anonym (Sambo.nu) skrev 2024-08-29 10:00:04 följande:
    Förstår att det är jobbigt att flytta ihop med barn, det kan ju verkligen bli struligt. Men det är ju nåt vi inte tänker göra. Hur långt mellan er hade ni när ni var särbo? Kunde ni träffas mitt i veckan med? 

    Ver att livets linje är väldigt kurvig och upp och ner. Hade varit annat med om vi inte var så gamla. Hade man varit i 40 års åldern så har man ju massa tid över. Jag har ju världens 50 årskris så jag känner mig lastgammal redan. 

    Även om det hade gått så hade vi inte flyttat ihop än, hade nog väntat ett år eller så. Bara vi hade bott närmare varandra hade ett särboförhållande inte skrämt mig så. 

    Vi kommer nog säkert nätdejta.
    Vi bodde bara ett par hundra meter ifrån varandra, men hon var så upptagen av sitt jobb och sina barn så vi sågs i princip bara på helgerna. "Det blir för magert" sa jag en dag och gjorde slut. Sen efter ett halvår tog vi upp sleven igen.
  • Anonym (Anna)
    Anonym (Sambo.nu) skrev 2024-08-29 08:43:49 följande:
    Klart när ni bor så nära varandra blir det ju annat. Min plan var att träffa nån som bor nära och då hade ett särboliv inte varit några problem. Tvärtom. Menar ni kan ju träffas mitt i veckorna och ändå komma till era jobb på morgonen. 
    Ja, det funkar jättebra.

    Trots närheten ses vi mest bara på helgerna, någon gång någon mer kväll/natt i veckan. Men oftast fredag till måndag morgon.
  • Anonym (Anna)
    Anonym (Sambo.nu) skrev 2024-08-29 10:00:04 följande:
     Hade man varit i 40 års åldern så har man ju massa tid över. Jag har ju världens 50 årskris så jag känner mig lastgammal redan. 
    Men du, hade du varit 40 så hade din dotter ännu varit liten!
    Se det positivt istället, snart är du fri att göra som du vill.

    Jag är äldre än du och har inga som helst problem med min ålder, min särbo är i din ålder. Men vi struntar i dessa siffror och njuter av varandra
  • Oren

    Vi har distansförhållande på 2,5 år. Mellan oss är 15 min med bil, vi umgås och sover ihop vv när jag är barnledig. På somrarna och under lov ses vi knappt pga barnen är 80% bor hos mig då. Han har vuxna barn som har aldrig bott hos honom. Vi har varsin drömboende, han vill absolut inte bo i stan och jag vill inte bo utanför stan och bara ?leva i bilen? för att allt ligger i stan.


    Jag är väldigt missnöjd med allt detta. Jag vill bo med min älskade under samma tak och dela livet med. Han säger att jag är hans drömkvinna och han vill gifta, flytta ihop osv. när mina barn flyttar hemifrån. Men jag vill inte vänta på att leva mitt drömliv när jag bli gammal. Jag vill leva ju nu!! 
    Tycker att det är inget förhållande alls. Bara ett löjligt ord - ?serbo? för att detta ska hetta nåt. 


    Igår bett han mig ?att drå åt?? och det ska jag göra och kommer att hitta någon som är inte rädd att ta ansvar för mig, mina barn och mitt liv.

  • Anonym (Anna)
    Oren skrev 2024-08-29 19:12:19 följande:

    Vi har distansförhållande på 2,5 år. Mellan oss är 15 min med bil, vi umgås och sover ihop vv när jag är barnledig. På somrarna och under lov ses vi knappt pga barnen är 80% bor hos mig då. Han har vuxna barn som har aldrig bott hos honom. Vi har varsin drömboende, han vill absolut inte bo i stan och jag vill inte bo utanför stan och bara ?leva i bilen? för att allt ligger i stan.


    Jag är väldigt missnöjd med allt detta. Jag vill bo med min älskade under samma tak och dela livet med. Han säger att jag är hans drömkvinna och han vill gifta, flytta ihop osv. när mina barn flyttar hemifrån. Men jag vill inte vänta på att leva mitt drömliv när jag bli gammal. Jag vill leva ju nu!! 
    Tycker att det är inget förhållande alls. Bara ett löjligt ord - ?serbo? för att detta ska hetta nåt. 


    Igår bett han mig ?att drå åt?? och det ska jag göra och kommer att hitta någon som är inte rädd att ta ansvar för mig, mina barn och mitt liv.


    Haha, någon som tar ansvar för dina ungar?
    Det kan du inte begära av någon annan än deras far/fäder.

    Hur gamla är dessa ungar?
  • Poison82

    Jag och min fästman bodde 40 mil från varandra då vi träffades och blev kära. Det var mycket telefonsamtal och sms . Stundtals skitjobbigt. Tack och lov visste vi redan från början att han hade möjligheten att flytta ner till mig. Så 8 månader senare blev det så. Han sa upp jobb och lägenhet och flyttade ner. Hitta nytt jobb inom 3 månader. Jag vet inte om vi överlevt flera månader till som särbo med alla dom mil mellan oss. Varannan vecka jobbar jag dessutom helg så han kom vid 29 tiden på fredagen, på lördagen var vi ifrån varandra 6 timmar och söndagen börja jag jobba 9.30 och sluta inte förrän 18.30 så han hade redan kört hemåt när jag kom hem efter jobbet där . Inte heller några ungdomar utan 41 resp 46 år

Svar på tråden Särbo hur länge?