Änka

Jag beklagar din förlust. Kan inte säga att jag vet hur det känns då jag själv inte mist min partner.
Jag miste däremot min pappa för två år sedan. Han avled efter en lång tids sjukdom och var "gammal" så tanken att han snart kunde lämna oss fanns där.
Det jag lärde mig av det är att saknaden är enorm och första tiden går man som i en dimma. Gråten bara sköljde över en. När som helst och var som helst.
Det jag har lärt mig och anammat är att vara snäll mot mig själv, gråta, minnas prata,skratta åt minnen och dela med mig av mina erfarenheter.
Det ör givetvis en viss skillnad att mista en förälder som trots allt levt sitt liv och ett bra sådant mot att mista en partner mitt i livet.
Livet kommer att bli annorlunda, sorgen och saknaden kommer att finnas där. Rå till en början men den kommer att förändras över tid.
Mitt råd till dig är att be om hjälp med det vardagliga.
Prata med närstående och prata om precis vad som dyker upp. Tillåt dig sörja på ditt sätt. Vi hanterar det på olika sätt och hur det ter sig är rätt för dig
Sättet och tiden för sorg är olika både i längd och över tid men det säger inget om hur mycket man sörjer, sakna och älskar.
Slutligen. Var snäll mot dig själv 
Kramar