Vi är delvis överens och delvis o-överens. Vi är överens om att vara emot att permanenta kirurgiska förändringar av ett barns kropp som religionsutövning.
Men jag instämmer, som troende, inte i att ett kristet barndop är en tradition. Dopet är som jag ser det bortkastat om personen inte sedan väljer att leva som Jesu lärjunge. Dopet och tron hör ihop så det är ej bara en tradition, och jag ser det också som hyckleri att konfirmeras (läsa trosbekännelse och ta nattvard) om man inte faktiskt tror och tänker leva ett kristet liv eller att vigas kyrkligt om man inte tror.. Jag är aktiv i konservativa församlingar I Svenska Kyrkan, med troene präster som menar allvar med sin verksamhet.
Visste du att Svenska Kyrkan faktiskt är det samfund som vuxendöper flest i Sverige? Det förvånade också mig, men den uppgiften har jag sett, och jag är för att praxis efter hand blir allt mer att dopet sker som en del i ett personligt ställningstagande. För inte så länge sen var jag med på en gudstjänst i SVK där 3 personer som valt det själva döptes.
Då kan jag i alla fall med bestämdhet säga att det INTE BORDE vara en tradition. Som jag ser det skall en kyrka inte vara någon form av serviceinstitution som levererar "ceremonier " till människor som inte tror.
Dopet har faktiskt inget alls med namngivning att göra. Det är snarare att gå in i en kristren församling, Man säger inte "jag döper dig till", utan man säger "jag döper dig ...o sedan namnet,och på sikt vill jag (åtminstone i en sådan andlig situation Sverige är i idag) ha bort barndopet. Jag vill att dopets samband med tron markeras, och att fler förknippar alla kristna samfund, inklusive Svenska Kyrkan, mer emd tron än att vara någon sorts trevlig leverantör av ceremonier.
Jag tycker att den som funderar på att gifta sig kyrkligt eller vara med i någon annan kyrklig akt bör göra en ärlig självprövning. Att t.ex ta natttgvarden vid konfirmantionen utan att tro och utan att planera att faktiskt leva ett kristet liv ser jag som förnedrande gentemot Jesus som jag tror faktiskt lever, som jag tror har sonat mina o många många andras synder på Golgata.
Vit klänning bryr jag mig dock mindre om dock. (Jag högaktar dessutom prinsessan Sofia som har många fina mänskliga egenskaper. Jag stöder henne tiolll 100% absolut. Det är vad man SÄGER o GÖR i kyrkan som skall vara från hjärtat, något man faktiskt menar. Ärlighet och självprövning är 2 ord jag ser som nyckelord.
Sedan vill jag ha samma system som,ute i Europa där en juridiskt giltiog vigsel alltid är borgerlig. Sedan kan par som så önskar ha en vigselgudstjänst som tillägg, som inte är juridiskt obligatorisk Då tror jag att fler icke troende par nöjer sig med bara den borgerliga vigseln, och då blir systemet mer ärligt - mera ifrån hjärtat från demk som väljer att ha en kyrklig vigsel som tillägg. Ute i Europa går man först til rådhuset, och sedan väljer vissa par att gå till kyrkan också.
Jag är ju själv aktiv i SVK i något mera konservativa församlingar, men jag vill inte ha en folkkyrka. Jag vill framför allt ha en kyrka som är ett effektivt redskap för Gud. Jag önskar att vi går mer i riktning bekännelsekyrka, och jag vill faktisikt under en övergångstid ha färre medlemmar. Däremot är visionen att på sikt vinna s¨många som möjligt, men då för att de faktiskt är intresserade av Jesus själv och vad han kan göra för dem
I kyrkor som inte har barndop-tex pingst, trosrörelsen, baptistförsamlingar etc, och många många andra har man ibland en barnvälsignelse. En gudstjänst kanske lite lik sådana jag förordar vad gäller vigslar. (Jag är ju som sagt för att det juridiska och kyrkliga separeras och att par som så önskar kan ha en vigselgudstjänst efter den borgerliga vigseln - eller före.)
Sedan kan ju familjen själv med vänner ha en välkomstfest med eller utan andlig anknytning, med vilket innehåll de vill. Till det behövs ingen kyrka.
Personligen tror jag ju att all frälsning i universum är kopplade till Kristi verk på korset och hans uppståndelse, att på något sätt alla historiens trådar löper samman på Golgata, år 33, och att det är där läkningen sker, med andra ord frälsningsverket, och att det är där det avgörande sker för frälsning av både de som dör som vuxna och de som dör som barn.
Jag tror personligen att även odöpta barn som dör är inom räckhåll för denna frälsning genom Kristi verk. Dock tror jag att man senare i o f s till Guds sorg kan ställa sig utanför den, men det är en annan sak.)