Så trött på mitt ex
Hej!Måste få skriva av mig.
I april / maj månad flyttade jag från ett hus till en lägenhet. Huset jag hyrde sa hyresvärden upp kontraktet på då hen själv ville flytta in. På 3 månader skulle jag både hinna hitta en ny bostad och packa och rensa m.m. Mycket på kort tid då det var mycket som behövdes göras samt barnens skola att ta hänsyn till då det skulle behövas en ny skola + inskolning på det. Hittade till slut en ny bostad 1 mil från huset.
När barnens pappa och jag separerade, eller rättare sagt, han tog bara sitt och stack helt apropå utan några som helst planer kring någonting. Detta p.g.a. att jag i nästan 1 1/2 års tid påpekat och börjat sätta gränser (en gång för alla) för hans alkoholproblematik som han haft under flera års tid. Smygdrickande, drickande när han varit hemma själv med barnen, varit påväg att sätta sig i bilen med alkohol i blodet och barnen i bilen, troligen även suttit i en bil med alkohol i blodet m.m. m.m. Även utsatt mig under flera års tid för främst psykisk misshandel, likaså ekonomisk och latent m.fl.
I samband med att han stack ville han inte hjälpa till / fixa med det som blivit med huset som han gjort fel / varit delaktig i.
Efter många om och men i samband med min flytt så fick han så snällt komma och hjälpa till vilket han inte var glad över för att "han bodde inte där längre". Ska tilläggas att jag fått hjälpa till en del i samband med hans flyttar (2 st på 1 år). Första lägenheten hade han knappt ens pengar till mat till barnen första tiden, vilket jag stöttade honom lite med. När jag bad om hjälp en del gånger hjälpte han mig i bland, andra gånger "pissade" han på mig ungefär. Exets grannar hade problem med alkoholmissbruk och annat vilket ha själv kunde vara "en del av" emellanåt. Hade t.o.m 2 hemlösa i sin lägenhet under en period vilka hade sina bekymmer de också.
Ska tilläggas i allt detta att ingen av oss har något direkt nätverk (mitt är obefintligt) vilket har gjort det extra tungt med precis ALLT.
Socialen i ett nötskal hade varken kunskaper eller förståelse för situationen vilket för mig var som att prata och banka in huvudet i väggen ungefär. En person dom jag känner som är utbildad socionom (dock jobbar med annat) bara skakade på huvudet åt deras beteende och resonemang. Socialen skrev i en utav utredningarna att han inte ska dricka när han har barnen och att mina utsagor kring exet inte skulle vara sanna / betrodda.
Nu bor vi på samma ort sen i våras. Jag har försökt att rensa/ sortera / få i ordning på så mycket som det har gått under dessa månaderna. Dock mycket kvar. I början bodde barnen hos sin pappa för att jag skulle kunna börja någonstans. Haft hand om barnen hemma hos exet när han jobbat kvällar eller dygnpass. Sen en bit in i somras så ville jag ha varannan vecka för att jag märkte av hans alkoholproblematik. I våras börjades även en utredning kring sköldkörtel vilket nu ha lett fram till att jag behöver behandling för. Så har inte mått tipptopp.
Sedan flytten har jag lämnat och hämtat barnen i deras tidigare skola i väntan på att de skulle börja i den nya. Detta via buss som går en gång på morgonen (ca 06.20) och en gång på eftermiddagen (17.15). Exet har vid ett fåtal lämnat eller hämtat dem då hans bil inte alltid fungerat som den ska alternativt via hans pappa om det varit några andra ärenden dess förinnan samma dag. Aldrig annars. Detta ha gjort att jag varit "låst" och inte kunnat komma till på alternativa lösningar för att ta mig hem lite tidigare för att kunna fortsätta med lägenheten. Finns ju även en gräns för hur länge jag kan hålla på under en dag också i förhållande till mig själv, grannar o.s.v. Måste orka. Att ta semester har inte varit något alternativt då jag inte jobbar 100 % och har ansträngd ekonomi.
Exet har jobbat väldigt mycket hela sommaren och har nu fått ett längre vikariat efter det. Något som har gjort att jag fått ha barnen extra mycket. Struntat i någon form planering i samråd med mig, dvs "kört" över huvudet på mig samt har / har haft svårt att hålla koll på och komma ihåg som rör både barnen och annat (vilket det alltid har varit ska tilläggas).
Mina barn är dessutom i en sådan ålder där allt, precis allt, ska tjafsas, testa gränser m.m. Hjälper inte hur mycket jag säger /ryter ifrån.
Idag skriver exet (hans barnvecka) helt appropå att han kommer att ta barnen tills jag helt får ordning på min bostad. Även för att barnen bara tycker att jag "skäller" på dem hela tiden vilket inte är sant. Tredje är för att deras pappa har xbox vilket inte jag har. Något som gör att de hellre är där.
Jag konfronterar exet med flera saker som ovan nämnt i texten men vill tyvärr inte lyssna på det örat. Det bisarra är att han själv dessutom inte kan ta hand om sitt egna hem. Stökigt lite här och där vilket gör hans egna beteende patetiskt.
Känner att jag är så evinnerligt trött på allt tjafs med honom samt hans beteende. Orkar snart inte längre.
