Stör mig på bonusdottern..

Så hennes behov av att smeka på sin pappa och kalla han för älskling är inte att slira på intimitetsgräns mellan vuxen och barn utan ett behov?
Jag klänger inte. Jag visar kärlek till min partner, han visar kärlek tillbaks. 

Varför smeker inte min 9åriga son min kropp och kallar mig för älskling m.m? Något han aldrig gjort utan han kallar min för mamma och vi kramas, men vi smeker varandra inte. Jag tycker inte min sambo ska sätta sin dotter före mig, absolut inte. Men dotterns intimitetsbeteende gör mig obekväm. De stunder hon när vi sitter nära och hon håller om mig eller sin papp är ju bara mysigt. Det är stunderna hon smeker och säger saker som jag och min sambo kallar varandra jag blir högst obekväm. Speciellt när hon ger mig blickarna Samtidigt. Det känns helt skevt, i min värld.

I din värld kanske du låter dina barn smeka och kalla dig älskling, baby m.m. Men i min värld passar sig sånt mellan vuxna. Inte barn-vuxen.

Om du läser alla inlägg kan du se att jag skrivit att de två hittar på massvis med saker på eget håll utan mig och min son samt och han ger henne uppmärksamhet, kärlek och bekräftelse. 

Vad exakt är det jag pysslar med som är sjukt?

Vad jag inte kan förstå är varför i helskotta du väljer att skriva och fråga här istället för att ta upp det med din sambo. Har det blivit så himla svårt att kommunicera med sin partner att man måste ha input från andra innan man ens vågar?

Detta får du jobba med. Det är självklart att en förälder kommer sätta sitt barn före en eventuell partner.
Däremot ska man inte gå och säga det till partnern hela tiden, man måste fortfarande få partnern att känna sig som nummer ett.

Har du någon diagnos TS? 

Jag hoppas verkligen ALLA föräldrar sätter sina barn före nån bonusmamma! Hoppas han lämnar dig . 

För mig är det väldigt uppenbart att det är ett barn som söker uppmärksamhet från sin pappa. Pappan å andra sidan kan inte sätta gränser och förklara för sitt barn vad som är lämpligt och då blir det problem. 

Ge pappan en spark i röven! Han får ju ta sitt ansvar och prata med sin dotter!

Eftersom tösen gör som du gör så kan du visa genom handling vad som är lämpligt. Du kan smeka din man när ni är ensamma. En kram, en puss på kinden, hålla hand. Håll det barnvänligt helt enkelt. 
Vad gäller soffan. Sätt honom i mitten om det är jobbigt att hon sitter mellan er hela tiden. 

Jag vet inte hur länge ni har levt tillsammans men det är ett barn vi talar om här. Hon behöver veta att hon fortfarande är nr 1 för sin pappa och han behöver visa det. Risken är annars att hon kommer att bli den där snikna saken som försöker behandla dig som en husa och göra allt för att komma mellan er och förstöra för er.

Jo, det är det! 
Eller, det ska det vara!
Oavsett vad så är du i deras liv nu och du och din partner måste ha dialog om vad som är bäst för barnen och hur ni ska agera utifrån det. 

Jag och min man pratar väldigt mycket om hur vi uppfostrar våra barn. Det har hänt mer än en gång att någon av oss har tagit upp när vi har tyckt att den andra har agerat tokigt i en situation - men det gör vi mellan fyra ögon. 

Om du beter dig så mot din man så är det väl inte så konstigt att hon reagerar. Kallar du honom  gosseman och älsklingsbaby och smeker honom över kroppen när hon är med?? Jag kräks lite i munnen när jag läser det. Jag skulle nog också börja reta och härma dig om du gjorde det i min närhet. 

Och sen är du inte heller mogen nog att hantera en 8-åring som försöker trigga dig. Känslomässigt låter det som att 8-åringen är lite före dig i utvecklingen.