Jag orkar inte med min mans kränkthet.

Jag blir galen på min mans kränkthet. Han är i stort väldigt negativt inställd. Har jag varit ensam med barnen en vecka, är det första han gör att klaga på hur det ser ut hemma, hur jag packat diskmaskinen eller att jag inte varit till återvinningen. Lagar jag mat hittar han alltid nåt att klaga på. Har jag städat, tvättat och förberett ett kalas, är det minsann dåligt att jag inte torkade av bordet efter maten eftersom det är min uppgift.

I över en vecka har jag bett honom att tvätta en laddning tvätt som han tagit på sig att tvätta, eftersom den innehåller saker han vill tvätta själv. Jag har till och med sorterat upp det åt honom, för snart behöver jag det som tvätten innehåller. Idag kom jag hem och såg att all tvätt låg kvar framför tvättmaskinen och jag påtalade då att han måste tvätta det. Han ska dessutom resa bort imorgon.

Nu är han så oerhört kränkt över detta, för han har minsann gjort massa saker förutom detta. Han menar också att det här är anledningen till att han alltid är så negativ mot mig. Det spelar ingen roll att jag sällan är så här, och nästan alltid försöker fokusera på det positiva gentemot honom. Nu har jag gjort så en gång och då är det alltid en allmän sanning att jag alltid är så negativ.

Han kan liksom inte ta någon kritik, men levererar alltid kritik.

Är det någon idé att ens jobba på det? Finns det chans till förändring?