Lycklig ensam?

Hur man gör, jag vet inte... Jag gjorde nog inget speciellt mer än att jag tröttnade på att aldrig träffa den som var rätt. Jag har nu varit singel och själv i 5 år och när jag avslutade senaste relationen kände jag mig bara trött på relationer och karlar. Insåg att det är betydligt lugnare och skönare att vara själv. Jag vet inte, jag bara kom att känna mig lugn, harmoniskt och nöjd med livet. Jag är bara 45 år så vem vet vad som kan hända i framtiden. Jag har inte stängt dörren helt för evigt men jag söker inte aktivt efter en relation och känner ingen längtan efter att dejta eller träffa någon. Jag är helt enkelt nöjd som det är och mår bra.  

Vad olika det kan vara. Jag har ägnat en hel del tid åt att reflektera över det förflutna och kommit till precis tvärtom insikt. Nu när jag är över 40 år har jag hittat ett helt annat lugn i mig själv och de här 5 åren som singel har utan tvekan varit de minst destruktiva i mitt liv. Jag har också kommit till insikt att jag har aldrig varit riktigt lyckligt eller mått bra när jag varit i en relation, inte ens när jag var gift. Visst har jag haft bra stunder när jag varit i en relation men riktigt lycklig har jag aldrig varit. Nu som singel mår jag för första gången riktigt bra och det finns inget destruktivt i mitt liv.

Kan ju i mitt fall bero på att jag är introvert och det sociala tröttar ut mig rejält och jag har förmodligen det som tidigare hette asperger, vilket gör att jag har svårt med det sociala. Som singel slipper jag en massa stressmoment och jag får min tid till återhämtning, vilket jag behöver för att må bra.