Det jag tänker spottar jag ut!

Tänker att du behöver jobba på din empati och självkontroll. Är problemet det samma på arbetsplatsen eller när du umgås med äldre släktingar eller små barn? Har du kontsktat psykolog?

Gömd bakom diagnos lever många.
Om du har problem med impulskontrollen och VILL ändra på det så finns det hjälp att få.
Det krävs tålamod och en jäkla vilja. 
Man kan skylla alla möjliga beteenden på diagnoser.
Vi som lever med diagnoser behöver lägga mer energi och förberedelser i vår vardag och blir ofta slutkörda.
Direkta otrevligheter har inte med diagnoser att göra utan på yttre faktorer som man behöver jobba med.

Läkaren skrev ut sertralin, men det hjälper inte alls på mina problem. 

Vad tror ni att detta är för något när man saknar ånger och empati och vill vinna och ha sista ordet till varje pris? Sen att jag inte kan hålla tillbaka det jag känner utan bara säger rakt ut dumma saker. Det gör att jag knappt har några vänner, likaså på jobbet. Inte speciellt populär. Men när jag väl är snäll och rolig och lägger den sidan till så finns ingen roligare än jag och då vill alla vara med mig. Dr Jekyll and mr hyde

De flesta vill inte vara med Jekyll i längden, om Hyde ploppar upp då och då. Oavsett hur charmig eller rolig Jekyll är. Så jag förstår att du inte är populär samt knappt har några vänner.

Medicinering är inget som "botar" sådant, det kan hjälpa för stunden samt minska de skadliga impulserna, men du måste själv jobba med ditt beteende och inte minst din inställning till andra människor. Att hitta fungerande strategier som inte skadar dig själv eller andra.

Borderline har du definitivt inte då borderline människor är väldigt empatiska och aldrig sårar andra medvetet.

Men håller du även på så här med äldre släktingar eller små barn?

För det första måste jag säga att det är starkt att du inser dina tillkortakommanden och vill ta tag i det.

Det du behöver är att gå till en psykolog och göra en ordentlig utredning.
Först efter det kan man påbörja en behandling.
Det kan vara medicinering eller terapi, eller troligast en blandning av båda.

Om man gör en snabb sökning så skulle det kunna vara något av följande, men det är bara utifrån din korta beskrivning här, så ta det med en STOOOOOR nypa salt.

Antisocial personlighetsstörning (ASPD): En av de tydligare aspekterna av ASPD är bristen på empati, ånger och en tendens att agera impulsivt eller manipulativt för att vinna till varje pris. Människor med ASPD kan ofta ha svårigheter med relationer, både personliga och professionella.

Narcissistisk personlighetsstörning (NPD): NPD kännetecknas av en överdriven känsla av egen betydelse och behov av beundran, men också en brist på empati. Det kan innebära ett starkt behov av att ha rätt eller att ha sista ordet, och samtidigt kunna vara charmig och karismatisk i sociala sammanhang.

Borderline personlighetsstörning (BPD): Denna störning kan innebära intensiva känslor som snabbt kan svänga, vilket gör att personen kan vara mycket impulsiv och säga eller göra saker de senare ångrar. Samtidigt kan personer med BPD vara väldigt charmiga och älskvärda i vissa situationer, men de kan ha svårt att hålla långsiktiga relationer.

Hoppas att du snart får hjälp!

Jag har redan gjort en utredning hos psykiatrin och jag hade en blandning av alla de du nämnde, 

antisocial personlighet
borderline
narcissist

dock vet de inte vilken medicinering som skulle fungera. har fått utskrivet en medicin mot bipolaritet som inte fungerar på mig alls och även nu sertralin som är mot ångest och depression.

Mitt problem är inte ångest och depression så mycket som att jag inte bryr mig om så mycket om dem jag sårar gång på gång. I efterhand däremot kan jag ångra mig och inse att jag är konstig. Det kan vara barn lika mycket som äldre, så spelar ingen som helst roll vem det är.

Jag vill ha sista ordet och vinna mitt argument. Tror aldrig att någon annans åsikt räknas och vill inte lyssna på deras sida av saken, då jag känner mig påhoppad och vet vad JAG vill.

Min psykiatriker sade nu idag att ingen medicin hjälper mig, utan bara psykologisk hjälp att försöka ändra min inställning och beteende gentemot andra människor.

Jag är inte populär på arbetsplatser och har bara vissa vänner kvar, såna som accepterar min labilitet och oförutsägbarhet och tar mig som jag är, dvs utan förhoppningar om att jag ska vara normal. De tycker att de positiva egenskaperna övervinner de negativa och förblilr därmed mina vänner. Jag är väldigt rolig, impulsiv, festlig och det händer roliga saker kring mig.

Har du fått dessa diagnoser verifierade och satta? Hekt riktigt så finns inget läkemedel som är direkt riktat mot den typen av problematik du har. Psykoterapi med inriktning mot personlighetsstörning kanske vara något. Färdighetsträning, DBT. Sjukdomsinsikt är a och o samt viljan att fungera bättre i sociala sammanhang. Impulskontroll. Du behöver inte bete dig som ett anus bara pga dina diagnoser. Det är att komma för lätt undan och du skaffar dig en osund sjukdomsvinst. 

Jag gjorde en utredning på ca 4-5 timmar med psykiatriker och psykolog för 2 år sedan och fick dessa diagnoser ställda.

När jag talar med olika psykologer så tycker de att diagnoserna stämmer in på mig. Gjorden en ny undersökning med psykologen igen, så får se vad resultatet blir nu igen.

Du verkar intresserad av detta ämne...känner du någon som är lite som jag?