Överdirver jag?

Du vill att hon ska gå ut med morsan men inte att hon går ut med morsan så att morsan behöver skämmas, nej. Så långt solklart. Ut och inte ut.

Dottern tycker att hattarna är små problem men du håller inte med utan anser istället att det inte är stora problem. Ok. Inte små, utan bara inte stora.
Vad var det som eventuellt överdrevs? 

Jag undrar om jag överdriver då jag är irriterad på min dotter och tycker att hon är omogen och hennes utgångspunkt är vad hon trivs och inte trivs och skiter i princip i andra, taskig attityd. 

Hon kanske har svårt att orka med livet.

Å du tycker inte att du skiter i din dotters vilja. Sluta skämmas över henne. Varför ska hon anpassa val av hattar efter andra? 

Jag tycker inte att det är bra att dra till sig uppmärksamhet på ett negativt sätt och då man är 40 är det inte så mycket begärt att ta ut sin mormor 87 år på promenad då ens morsa 60 år lagat mat, tvättat, klätt på, gett mat till 87 åringen och bett om lite hjälp.
Skulle 40 åring inte orkar leva? Varför skulle hon inte det?

Ja att ta ut mormor borde ju inte vara några problem. Men eftersom det är lite besvärligt så kan det vara något som tynger din dotter. Kan ni göra kompromisser? Tex gå ut när det känns bekvämare?

Ja du har all rätt att tycka att det inte är bra att dra till sig den uppmärksamheten. Men du måste ändå acceptera din dotter. Så jag tycker du överdriver i att du gnäller på hur hon klär sig. Kanske är det som gör att hon inte vill gå ut? Låt dottern få klä sig som hon vill, passar det inte/du inte accepterar din dotter får du gå ut med din mamma på det sätt som passar dig istället

Vi har åkt tillsammans från Sverige till USA med den där hatten så jag klarar väl av det, det är mera att min dotter byr sig främst vad som känns bra för henne och skiter i andra. Det är inte hatten i sig eller att hon är lat och vill hellre serfa på mobilen istället för att gå utan att hon anser att hennes bekvämlighet går före allt annat.
Jag känner väl också nåt men min dotter ringer då hon behöver och kräver att jag ställer upp och det gjorde jag så klart vare sig jag hade lust eller inte.
Allt handlar inte om vad man har och inte har lust att göra.
Min dotter har inte svårt med livet på något sätt och vis.

Din dotters beteende kan ju inte vara någon nyhet. Det där borde ni ha rett ut för länge sedan. Vem är det eg som klagar på hennes hattar mer än du? Jag tror att fokuset på hattar och scrollande på mobilen egentligen är något helt annat men du skyller på det. Jag tror att du kan vara rätt kinkig om allt inte är som du vill ha det. Inget får sticka ut. Vad säger mormorn då? Troligen inte ett skit. Dessutom om tanten är så vissen ska hon ha hjälp av hemtjänst. Det finns ju en morfar också. Har du tagit tanten till doktorn? Är demesen verifierad? Om så sätts ju insatser in. Lägg av med din offerkofta att du gör allt. Ni har ju kunnat byta uppgifter du och dottern så du har tagit promenaden. Dottern bör ju rimligen kunna sköta ett hushåll. 

Hatten ska du bara skita i. Vem är du att bestämma vad hon har på sig?

Tråkigt att hon inte ville gå ut med mormor men då kunde ju du ha tagit ut henne och så kunde dottern tagit över matlagningen.

Sedan bara sluta försök bestämma över henne, även om du är hennes morsa var det jäkligt länge sedan hon var minderårig! Ni har inte den relationen längre när båda är vuxna! Tänk om dina föräldrar började sura över vilka kläder du sätter på kroppen?

Klart att hon anser att hennes bekvämlighet går före allt när det är så du har uppfostrat henne. 

Du borde ha lärt henne, redan som liten, att man inte alltid får det som man vill utan att man måste ta hänsyn till andra människor också.