Kan autism/Aspergers botas?

Mobbare har aldrig rätt om någonting. De är rädda själar. Lär dig tekniker att svara tillbaka om du skulle möta på mobbare igen. 

Om Du har fått diagnosen sätt dig in i vad den betyder. Läs på. Har de bara gett dig diagnosen och släppt dig? Hur kom de in på den? 

Det finns företag som riktar in sig på att ha personal som har autism, Aspergers. Tror inte jag får lov göra reklam för det här men googla på så hittar du det. 

Du har superpowers som autist tex detaljminne, analytisk förmåga. Du har mkt empati. 

Där är sårbarheter och brister också, jo vars, men de löser sig om du och den andre som är neurotypiker göra båda er del. Ni ska mötas. 

Där är svenska och utländska forum för autister där du kan få stöd och vägledning och hitta gemenskap. 

tills det skulle det stå. 
Ursäkta.
Ja, du ser. Bästa är att skratta åt det när det blir fel. Kan du skratta åt dig själv när det blir fel och förlåta dig själv är du lika snäll mot andra när de gör det. Jag var alltid snäll mot andra förut men inte mot mig själv. Fått lära om mig.

Jag förstår också nu vad jag gjort för "fel" i mitt kärleksliv då fallit för män som är  gillar kontroll, men jag har inte uppfattat det så och de har inte visat det så mycket tidigare, som sedan. Sedan förstår jag om min ADD triggat igång deras redan inbyggda kontrollbehov. Varit varandras motsats .

Min autism gillar ordning och reda (kontroll, fast lugn kontroll, min ADD gör det omöjligt för mig att ha superkontroll överallt alltid).

Jag har lutat mig på dom för vetat om att jag kommer ha sämre kontroll.

De som vill ha sådan kontroll tyckt nog både synd om mig, haft överseende med mig en stund, velat beskydda mig, frustration en annan (då min ADD varit motsats till deras överdrivna kontrollbehov), men också har jag varit mer lättstyrd då de inte kunnat vara med någon som skulle göra väsen av allt och sätta sig på tvären för allt. Jag har setts som mer snäll, de setts som mer "stränga" och misstänksamma.  

Alltid viktigt med val av partner men extra viktigt med kommunikation och förståelse och möta varandra halva vägen när någon har en diagnos eller diagnoser. 

Undrar vad du har för diagnos? ;) för nåt fel är det när man vill sparka på någon som redan ligger ner. 

Känner igen det där, skuldkänslor. 

Du har inte bett om tips men hoppas det inte är ovälkommet ändå

när din hjärna är slutkörd så är den, respektera den, vila den. 

Behövs inte städas på kvällen om det är då din hjärna är mer sårbar. 

Jag städar när min hjärna fungerar som bäst. 

Jag har mitt eget sätt/metod att städa på som skiljer sig. Jag är van vid en hjärna som blir lätt distraherad (om inte i hyperfokus), avbrott så därför har jag hittat en ordning i mitt kaos. Det går ut på att jag städar det jag ser framför mig och sedan kommer jag tillbaka till det. Eftersom jag ändå är i ett städläge kommer jag tillbaka till det som jag "glömt", avbrutet då jag sett något annat som behövts städas undan. 

Ha bara det som behövs i ett hem. Inte för mkt saker. 

Ha korgar, lådor, tvättkorgar som du kan för stunden slänga ner. Ha en bestämd dag/tid när du sedan går igenom det. 

Jag blev för stressad när jag kände av pressen, dömandet från killen hur jag städade från hur han var van i vilken ordning det skulle gå. Han var på mig "Gör klart det här först". Han kunde inte förstå det. Jag sa att lämna mig ifred när jag städar så ska du se när vi kommer till slutet så kan du inte se skillnad mellan mitt sätt att städa på (med alla mina avbrott) och ditt sätt. Han ska bara lära sig låta mig vara. Han har get beröm och säger han fattar inte hur jag gör (men han ser ju hur jag gör, så hur går det ihop?). 

Finns en tråd här inne där det klagas på partners till de som har add,adhd. En av de svaren kunde varit skriven av han (är det kanske med, jag har inte frågat). Jag fick sån crinch känsla när jag läste om det. 

Jag har sagt flera gånger vi ska inte bo ihop då det inte är bra för han. Jag kan inte ändra på mig att städa på hans sätt. Han ville inte flytta isär Han har fått lära sig att ta ner på sina egna krav + vi följer tipsen jag angett ovan.

Jag tycker inte om attityden att antingen är det de som har add/adhd, autism som mirakulöst ska gå mer än sin halva väg att möta neurotypiker: Eller så ska neurotypikerna gå mer än sin halva väg för att möta oss. Blir obalans. Fastnar där. Där är lösningar på det mesta.