Tycker att det är så konstigt att man väljer att arbeta med barn om man lätt blir irriterad på dem. Vi bor nära en i personalen och vårt barn tycker att det är roligt att gå förbi för att prata eller bara titta var hon bor. Nu har hon tagit upp det med oss att hon inte vill det. Hur ska jag förklara det för mitt barn som tycker jättemycket om denna personal.
Blir mer troligt om du väntar till helgen.
Blir mer troligt om du väntar till helgen.
Men vem är det som bestämmer hemma hos er? Ni vuxna eller barnet? Se bara till att gå en annan väg! Säg att ni inte hinner, eller att barnet får träffa X på jobbet, etc.
Låt förskolläraren ha sitt privatliv ifred!
Det bor en urolog på min gata. Fattar inte hur han kan tillåtas bli förbannad bara för att vi andra går till hans uppfart för att pinka på kvällarna.
Hänger inte riktigt med. Vad är det exakt ni (dottern) gör? Förföljer ni henne när ni ser henne på gatan eller vad?
Hänger inte riktigt med. Vad är det exakt ni (dottern) gör? Förföljer ni henne när ni ser henne på gatan eller vad?
Så vadå?? Ringer/knackar på pedagogens dörr? Det är ju verkligen gränslöst i sådana fall! Detta framgick ju verkligen inte i trådstarten, men kanske bara jag som är trög.
Däremot tycker jag absolut man kan hälsa när man går förbi pedagogen på gatan.
Så vadå?? Ringer/knackar på pedagogens dörr? Det är ju verkligen gränslöst i sådana fall! Detta framgick ju verkligen inte i trådstarten, men kanske bara jag som är trög.
Jag älskar mitt jobb och brinner för vad jag gör på jobbet.
På jobbet är jag en pedagog ,en profession.
Hemma går jag runt i mjukiskläder eller hänger med mina barn och vänner.
Jag hälsar om jag möter barn eller vårdnadshavare på fritiden på tex ica.
Jag hade inte uppskattat att de kom hem till mig på min fritid.