Inte bli bitter

Anonym (Hålla modet uppe) · 2024-09-20T10:21:04+02:00

Jag är bonuspappa till ett barn vars biologiska pappa drog iväg för att göra karriär och nu bara dyker upp varannan helg, medan jag står bredvid och ser barnet gråta sig till sömns varje kväll för att det saknar honom.Det som gör det ännu tyngre är att min sambo alltid talar så gott om sitt ex, förmodligen för att han lovat henne pengar. Jag förstår att hon vill hålla en positiv fasad för barnets skull, men ibland känns det som om jag bara är reservspelaren i ett lag där alla egentligen väntar på att "den riktige" pappan ska dyka upp.Hur hanterar man det här utan att bli bitter? Finns det någon som gått igenom liknande och kan dela med sig av sina erfarenheter?

Anonym (Hålla modet uppe) skrev 2024-09-20 11:23:11 följande:

Jag förstår absolut vad du menar, och jag håller med om att det är viktigt för barnet att ha en positiv bild av sin pappa, även om han inte är närvarande på samma sätt. Men det jag egentligen försökte få fram är att det känns som att mitt eget engagemang och det "jobb" jag faktiskt gör med barnet ofta blir osynligt. Jag försöker verkligen vara en viktig och positiv del av barnets liv, men i stället för någon form av uppskattning får jag mest höra hur dålig jag är med hennes barn. Det är svårt att känna sig motiverad när det enda som uppmärksammas är det negativa.

Jag vet att jag behöver släppa mina känslor gentemot pappan, men samtidigt känns det ibland som att min sambo också förväntar sig att jag ska vara där och ta ansvar, utan att hon faktiskt ser eller värdesätter det jag gör. Det handlar kanske inte om att jag vill ha beröm hela tiden, men en viss uppskattning för min insats skulle göra en stor skillnad.

Jag får känslan av att hon bara har dig som en pappa till sitt barn när nu pappan är frånvarande.
Har hon känslor kvar för pappan med tanke på hur positivt hon pratar om honom samtidigt som hon pratar om dig i negativa ordalag?
Hade jag varit som dig så hade jag satt mig ner med henne och berättat precis hur jag känner för hennes beteende. Att jag inte kan acceptera det.
Och om ingen förbättring sker så hade jag lämnat.
Det är inte bara pappan som är problemet här utan även din sambo.

Anonym (Hålla modet uppe) skrev 2024-09-20 14:36:44 följande:

Jag förstår vad du menar, och ärligt talat har jag nått en punkt där det inte längre känns hållbart. Det kan inte fortsätta så här, där jag ständigt får höra negativa saker om min relation till barnet medan hon pratar gott om sitt ex. Jag är inte här för att vara en tillfällig ersättare eller någon slags "reservpappa" medan hon väntar på att den riktiga pappan ska träda fram.

Det är dags att jag sätter mig ner med henne och säger exakt hur jag känner. Jag kan inte acceptera att bli behandlad så här längre. Det måste ske en förändring, och det måste ske nu. Om hon inte kan visa respekt för min roll och vårt förhållande, då är det dags för mig att överväga om det ens är värt att stanna kvar. Jag är redo att ta det samtalet, för det här fungerar inte längre.

Det är jättebra och jag tycker du tänker helt rätt.
Sätt dig ner och prata med henne och berätta precis hur du känner.
Fortsätter hon ändå så är det kanske lika bra att lämna. För din egen skull.
Barnet kan du kanske fortsätta ha kontakt med ändå.

Inte bli bitter

INNEHÅLL