Vi är mitt uppe i en separation. Vi har ett barn tillsammans. jag sörjer att vår familj splittras och att han vill lämna mig. jag sörjer att jag inte får ett till barn med honom. medan han inte visar några känslor utåt. Dessutom är han världens barnkäraste , och passar mer än gärna grannens barn nu. Och åker på utflykt med grannens barn. han är väldigt engagerad i sina vänners liv, och agerar parterapeut för att rädda sin väns äktenskap och skulle till och med prata med vännens fru för att få henne att stanna i relationen. jag blir så arg och frustrerad av detta mitt framför mina ögon när han precis kastat mig och vår familj i papperskorgen säger jag detta till någon menar de att jag är irrationell och att han får göra precis vad han vill för vi är inte tillsamman längre. Men är det inte ett ganska konstigt beteende från hans sida?
