Inlägg från: Anonym (Mp) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Mp)

    Min väns relationsbeteende

    Jag vet att detta inte är min sak egentligen, men jag tycker så synd om min väns barn. Min vän är inte ens fyllda 30, och har två barn med två olika män. Den ena är snart 10år, som hon fick ihop med en riktigt dålig man. Det gick sedan ganska många år och hon har nu en 2åring ihop med en annan, men de har också gått isär nu. Däremellan har det varit flera bonuspappor, och det ska alltid flyttas ihop, jättesnabbt. Hon bor nu ihop med ytterligare en och man ser ju på olika sätt hur barnen drabbas känslomässigt. Framförallt den stora som nu utöver sin pappa fått ett halvsyskon och också haft 3-4 andra bonuspappor som varje gång bott ihop med mamman. Och sedan ska det brytas upp på dramatiska sätt, och sedan snabbt vidare till nästa.

    det går väl inte göra något antar jag. Vad tänker ni? Jag tycker så synd om barnen som bryts upp från sin vardag hela tiden och med nya bonuspappor.

  • Svar på tråden Min väns relationsbeteende
  • Anonym (Mp)
    Anonym (orion) skrev 2024-09-22 09:45:40 följande:

    Hopplös situation. Vi har alla exempel som henne i våran omgivning.

    Dras till dåliga män, flyttar snabbt ihop för att allt är så fantastiskt, vill sedan ha hjälp i åratal från nära väninnor för att rädda ett hopplöst förhållande. 

    Om dom undantagsvis träffar en snäll och välfungerande man tröttnar dom snabbt för att det blir så tråkigt och gör själva slut inom max ett halvår, gärna med någon moralisk motivering med att denne skulle ha gjort något fel mot henne, ett fel som för andra framstår som helt bagatellartat jämfört med vad hon tidigare accepterat från dom dåliga männen.

    Finns inget att göra, det är medfött, bara synd för barnen.


    Ja, hon hade en bra man under en period som också var väldigt gullig mot barnet. Men som du säger tröttnade hon, och var otrogen och blev tillsammans med den andra. Alla andra män genomgående har varit rätt kass på olika sätt, men hon lär sig aldrig. 
  • Anonym (Mp)
    felicityporter skrev 2024-09-23 04:24:41 följande:

    Du får tycka vad du vill om din ?kompis? sätt att leva men du ska inte starta en tråd på familjeliv om hennes liv och jag förstår inte heller varför du frågar främmande människor om du kan göra något åt hennes leverne? Nej, du kan inte bestämma hur en annan människa ska leva sitt eget liv, det är väl självklart? Är du ens hennes vän eller känner du någon slags avundsjuka gentemot denna kvinna? Det ser nämligen ut så.


    Är det så otänkbart att man bryr sig om barn som inte själva väljer sin tillvaro? Som knyter an till en ny vuxen, men efter något år rycks upp från den tillvaron och får aldrig mer träffa denna person eftersom relationen slutar dramatiskt. 
Svar på tråden Min väns relationsbeteende