Jag vet att detta inte är min sak egentligen, men jag tycker så synd om min väns barn. Min vän är inte ens fyllda 30, och har två barn med två olika män. Den ena är snart 10år, som hon fick ihop med en riktigt dålig man. Det gick sedan ganska många år och hon har nu en 2åring ihop med en annan, men de har också gått isär nu. Däremellan har det varit flera bonuspappor, och det ska alltid flyttas ihop, jättesnabbt. Hon bor nu ihop med ytterligare en och man ser ju på olika sätt hur barnen drabbas känslomässigt. Framförallt den stora som nu utöver sin pappa fått ett halvsyskon och också haft 3-4 andra bonuspappor som varje gång bott ihop med mamman. Och sedan ska det brytas upp på dramatiska sätt, och sedan snabbt vidare till nästa. det går väl inte göra något antar jag. Vad tänker ni? Jag tycker så synd om barnen som bryts upp från sin vardag hela tiden och med nya bonuspappor.
