Vilket stöd har ni fått från er partner när ni varit utbrända/utmattade?

Mest troligt nej. Om din partner inte hjälper till nu med något av det där. Varför skulle hen göra det bara för att du blir sjukskriven?

Byt jobb. 
Skilj dig. 

Beror ju på hur din partner är. Mitt ex klarade inte av det och allt förföll när jag var sjuk. Tycker att man borde kunna förvänta sig mer egentligen.

Men var är ditt eget ansvar för att förändra sin livssituation? Varför har du låtit det fortgå på jobbet som det är? Varför har du inte nytt jobb eller slagit näven i birdet och sagt ifrån? 

jag tycker det är så oändligt tröttsamt med alla kvinnor som i flera år går så på gränsen till väggen och först när det är för sent ska förändra saker. Ta ansvar. Innan! 

Min exfru gick in i väggen några gånger. Jag fattar inte vem jag var då och hur jag tänkte. Jag tänkte mest att hon var fjantig och borde skärpa sig.
Nu några år senare när jag lever i en annan relation skäms jag för hur jag var där och då. Numera stöttar jag verkligen min partner när hon mår dåligt. Det är min uppgift som partner. Vi är ett lag där hon bidrar med vissa saker och jag med andra. När hon mår dåligt är det min uppgift att hantera hennes uppgifter och hjälpa henne komma på fötter igen.

Jag är i liknande situation och de första veckorna av sjukskrivningen har jag bara sovit eller vilat i soffan och tittat på tv eller in i väggen apatiskt för att hjärnan känns så överfull men tom på samma gång. I huvudet har jag däremot tusen saker som jag tänker att jag måste göra och ta tag i. 

Hur mycket du kan förvänta dig av din partner beror nog mycket på hur partnern är som person och hur pass förstående hen är. Min sambo är inte alls förstående och har någon gång uttryckt att jag är lat. Han har ingen förståelse för att jag tycker att det är jobbigt att sköta barn och hushåll från em till kväll ?eftersom jag ju inte gör någonting på dagarna nu?. Det känns stressande att höra hans anklagelser och min utmattning blir inte direkt bättre av det. 

Fast detta är ju något hon kunnat åtgärdat för länge sedan. Varför har hon ens börjat med att ta allt ansvar? 

Det är ju en lång process, och någonstans måste hon ju ha reflekterat över hur deras liv är, att hon tagit allt ansvar och han inget. Det var ju då hon skulle reagerat, inte nu när hon är helt slut. 

Man har faktiskt ett eget ansvar för sitt liv och hälsa. Om inte annat för barnens skull. Hon har ju trots allt valt att fortsätta leva med en man som inte bryr sig och respekterar henne. 

Självklart är mannen en skit, men ingen tvingar henne att leva med honom. Dessutom visar hon barnen att det är ok att pappan beter som han gör.