• Anonym (olle)

    Nära separation, efter upprepad otrohet från frun.

    Anonym (Sviken man) skrev 2024-09-26 17:22:14 följande:
    Ja... Jag är beredd på att det kan tänkas bli märkligt att bo kvar i "vårt" hus.

    Kanske har hon inte satt så stark prägel på det, visserligen.  Men ändå. Det kan ju bli jobbigt.

    Däremot flyttade jag med henne hit, för att det är närmre hennes gamla hemtrakter, samma region som hon växt upp i åtminstone.  
    Förutom mitt jobb är det inte så mycket som binder mig vid denna ort, eller ens regionen. Så, det kan ändå bli så att jag vill flytta till en annan del av landet, om jobbmöjlighet skulle dyka upp där. Mycket av mitt jobb går också att sköta på distans. 

    Så... Jag bor helst kvar i första fasen, för att ev flytta till annan ort närmre släkt och vänner sen, utan att först behöva flytta en gång här inom orten. 

    Rent ekonomiskt klarar jag att ta över huset själv, och köpa ut frun, som det ser ut med rådande värdering på huset. Däremot skulle hon inte klara kostnaden. 

    Hon skulle få en slant, om jag köper ut henne. Som skulle ge henne ett rätt bra utgångsläge i alla fall. Räcka till en kontantinsats på bostadsrätt tex, om hon skulle vilja det. 

    Jag är mer för att fixa och dona, och bo i hus dessutom.
    Skicka in papperna. Låt henne bråka i sex månader om hon vill. Sälj huset. Köp inte ut henne och ta på dig huset - det blir ett onödigt extra steg för dig.

    Flytta hem.

    Du kan flytta hem redan innan prövotiden gått ut. Det blir så mycket mer övertydligt då att du är klar med denna chimär till ett äktenskap.

    Sörj och börja om. 40 år är ingen ålder för en man som vill bilda familj.
  • Anonym (olle)
    Anonym (Sviken man) skrev 2024-09-26 17:43:08 följande:
    Jag har som sagt jobb här. Hem finns inte längre. Men jag kan tänkas flytta 30-40 mil nära mina gamla hemtrakter. Har dock bott många år i annan stad emellan, så var jag hör hemma är mer oklart.

    Kan inte flytta nu, utan att först ordna annat jobb, eller möjligen utreda möjligheten att jobba på distans 
    Känner inte jag fixar allt det på en gång, samtidigt som jag har flera uppdrag på jobbet just nu. Bland annat som projektledare på uppdrag av styrelsen. Är i slutfasen på första etappen. 

    För mig är det bäst bo kvar i huset först. För att flytta sen, om jag hittar jobb i rätt region. Så känner jag nu i alla fall 
    Det är ditt liv att leva.

    Jag hade klippt så fort som möjligt för att lättare och snabbare kunna börja mitt nya liv.

    En hyreslägenhet i andra-hand närmare släkt och vänner medan det nuvarande jobbet fått hanterats på distans.

    Och inget projekt och ingen projektledarroll går före ens eget välmående och fungerande liv. Det är bara ett jobb. Det kommer nya projekt att projektleda.

    Utan att det handlar om skilsmässa - den känslan man känner när man tagit sig ur en skitjobbig situation. Det är nästan overkligt om man tror att det inte kommat att gå att leva i den nya situationen.

    Sedan, ett tag senare, så undrar man hur tusan man ens kunde tro att det var viktigt att stanna kvar i det svåra, av "lojalitet" eller vad man nu trodde det handlade om. 
  • Anonym (olle)
    Anonym (Sviken man) skrev 2024-09-26 19:18:33 följande:
     Har ställen jag kan bo temporärt. 
    Det fungerar ju det också.

    Min poäng är att jag skulle ta mig bort från huset och den nuvarande orten. Dels för att hon ska fatta att det är på riktigt. Dels för att bara få chansen att ... att andas.

    Så länge du stannar kvar på hennes ort kommer hon att försöka förhala och få dig att stanna i något du inte vill och inte mår bra av - för hon spelar dig.
Svar på tråden Nära separation, efter upprepad otrohet från frun.