Fråga om kvinnor som inte vill ha/ge sex och närhet

Befinner mig i exakt samma situation som TS.
Vill nog påstå att vi lever i ett 60/40 förhållande när det kommer till hemmets planering men vi är 50/50 i utförandet av sysslorna, jag 70% av våra Ekonomi till hushållet. 
Vi har en allmänt god relation, skrattar, stöttar varandra och är verkligen bollplank åt varandra, men vi ligger inte. 
Så här har det varit i snart 12-år, uppskattning är att det blir sex 5-7 gånger om året och däremellan långa torr perioder. 
Jag har lyft problematiken några gånger och känner verkligen igen hos TS då jag upplever samma reaktion hemma. 

Nu senaste så förklarade jag läget att jag inte längre känner mig älskad, Jag känner mig obekräftad och värdelös som man.
Det handlar inte om just sex, Det handlar i grunden om en ovilja att ge närhet! Allt från en kram vid spisen eller en puss innan man åker till jobbet. 
Mycket grundar sig i att den spontana närheten försvinner och då tror jag även att det bara är en tidsfråga innan sexet börjar dö ut. 
Som individ kan man förändra lite om inte motparten är villig att också jobba på relationen så jag har satt ett datum på 6månader och ser jag inte någon förändring så kommer jag lyfta detta igen och då blir troligen utfallet att jag vill gå ifrån relationen. 

Det är otroligt viktigt att vara öppen för sin partner och ta in hens syn och perspektiv, vara villig att tillgodose Hens behov likt sina egna och ge det tid. 
Rom byggdes inte på en dag och vill man få en förändring så handlar det om att våga tala om elefanten i rummet och samtidigt vara villig att lägga ner tiden och energin. 
Alla relationer går upp och ner men det måste vara fler toppar än dalar!
Livet är för kort för att inte leva det.

Problematiken är inte svart eller vit. 
Att lämna någon bör alltid vara sista utväg tänker jag, även att jag befinner mig i exakt samma situation. 
För egen del så är det inte bara mig själv att ta hänsyn till då min fru och jag byggt ett liv tillsammans, gemensamma vänner, familj, barn, bostad, fritidsaktiviteter för barnen, jobb osv. 
Att bara skilja sig vore lättare om det var bråk involverat men vi är inte osams hon har bara tappat gnistan någon stans utmed vägen och jag törstar efter närheten. 

Att upplysa om mina känslor är det bästa jag kunnat göra och hur det sedan tas emot kan jag som individ inte påverka. 
Min fru gick i försvarsställning och det har inte blivit någon nämnvärd förändring så därför satte jag personligen en gräns på 6 mån då sådant här tar tid att förändra.
Jag vill inte heller skapa någon press eller stress kring detta för då lär det knyta sig helt. 
så när 6 månader har gått så lyfter jag problematiken igen, tänker att det då bör har processats och det då finns andra infallsvinklar att prata om hur det har sätt ut senaste halvåret. Blir lättare att greppa för oss båda. 

Detta är ett relationsproblem och jag kan tycka att som livskamrat i 20-år så bär man ett ansvar gentemot varandra att faktiskt ge varandra möjligheten att genomföra förändringar utan ultimatum. 
Jag har berätta om mitt mående/mina känslor och avsaknaden till närhet(inte enbart sex) och det är ett första steg. 
Skilsmässa kan absolut vara rätt väg men för min egen del så ger jag heller min fru möjligheten och tiden att reflektera över sitt egna beteende innan ett så pass stort steg tas. 
Det vore också betydligt lättare att ta steget att lämna om det fanns en massa annan problematik i förhållandet vilket det inte gör. 

Jag ställer inga krav på intimitet, och har vart väldigt tydlig med att jag är helt ointresserad av pitty sex! För mig handlar detta om djupare förståelse och att se varandras behov och samtidigt vara där för sin partner!
Jag är inte intresserad av att Kn***a, Jag är intresserad av kärleken på det djupaste sätt.

Jo absolut kramar jag henne, jag vill och intim utan sex. 
Problemet är att det är jag som alltid ska dra i dessa delar och således känner mig bort prioriterad.