Hur känns det att du kommer dö för att aldrig någonsin vakna upp igen?

Ärligt talat är jag likgiltig inför det. Jag ser det lite som att fråga hur jag ser på stt jag inte fanns innan jag föddes. Inget känner väl ångest inför alla möjligheter man missat? Då är jag desto mer orolig att drabbas av kroniska sjukdomar som orsakar lidande. Lidande är inte så trevligt.

Man kan vända på det och fråga hur något kan kännas meningsfullt om det aldrig tar slut? Hur vore en barnfödsel och ett giftermål eller en första dejt med din livs kärlek som varar för evigt? Det låter bara underligt. Det som gör det meningsfullt är just att det tar slut ich hade kunnat inte ske alls.