Hur känns det att du kommer dö för att aldrig någonsin vakna upp igen?

Det är en intressant synvinkel, fast jag tror, är mer eller mindre övertygad, om att existensen fanns innan den av dig citerade personen fanns till. Annars, för att svara mer på kedjans början, vad är en evighet, mer än en mänsklig konstruktion och matematisk abstraktion? Vad är ett jag och om en evighet väntar, finns det inte då också oändligt många sannolikheter att jaget uppstår oändligt många gånger? Eller skulle det endast vara en engångskod, hur får du i så fall ihop det matematiskt? Föränderliga evigheter som har oändligt många begränsningar kanske? Eller avsaknad av oändligt många potentialer och möjligheter?

Att inte uppleva något är inte skrämmande alls, det är ens föreställningar om det som kan vara det. Mening är något vi skapar, varför skulle mening stå i motsats till döden och en påstådd evighet?

Då är du rädd för tankarna på döden. Potentialerna och möjligheterna för att du skulle bli till fanns där innan du gjorde det. De kanske kommer att finnas igen då du inte gör det, med allt vad det innebär.

Sedan ännu det här med mening. Hade det varit så att livet haft en eller flera inneboende meningar, hade vi varit underkastade den eller dem. I avsaknad av intrinsikal mening uppstår en frihet istället att skapa mening och därmed uppleva mening utan att vara underkastade den. 

Vad finns det för belägg, eller åtminstone resonemang, att döden pågår i all evighet? Duet och livet kan inte bli till ingenting, ingenting existerar inte.Nej, metabolismen fortsätter under sömn, vi lever således. Däremot upphör jaget att existera tillfälligt vid djup drömlös sömn och medvetandeförlust. Jag tar gärna del av resonemanget som hävdar att medvetandet fortsätter efter döden och vad själen är för något.