Känner mig inte tillräckligt
Hej
jag har under 1,5 år varit tillsammans med en kille, som jag är väldigt kär i och älskar väldigt mycket.
men problemet är att han och jag vi bråkar rätt ofta.
jag tycker att han inte prioriterar mig och träffar mig bara på kvällen och vill bara vara hemma. Medans jag Verkligen älskar att hitta på saker, det behöver man inte göra varje dag såklart men iaf helgerna känner jag. Han säger att under dagarna att han ska plugga och bara vara hemma, när jag frågar om vi ska träffas på dagen. Men varje gång så har han varit med vänner. Detta får mig känna mig som en börda och att mitt hem bara är ett hotell Jag försökte ta upp detta med honom, men de slutade med att vi bråkade och att han gjorde slut med mig via telefon. på sms dessutom så skickade jag bara en tumme upp. Då började massa samtal och sms trilla in på min telefon. Jag svarade inte och tänker att göra slut på de sättet inte är okej. han kom över och nu är vi tydligen tillsammans igen..
men idag tog han upp jag såg ?Ella de är Elins mamma för de första. När vi satt i bilen och låt mig berätta för er att jag inte vet vem denna person var utifrån någons mamma. Då började han prata om hur kär han var i hennes dotter när han va yngre. Vilket jag tyckte var väldigt konstigt. Då så sa jag men ja ni va små, tycker inte de konstigt så tog jag upp killen jag va kär i när jag va liten vilket är hans närmaste kompis idag. Jag va 12 idag är jag 20 något . Han fick veta att jag hade berättat för han när jag va liten att jag hade känslor för hans kompis. Då är jag dålig, äcklig ni förstår mig. Han blev sur på mig. Känns som att jag gör allt fel.
jag har inga kompisar då jag på senaste tiden fått social fobi och är diagnostiserad med OCD. Som gett mig mycket ångest. Min personlighet är de inget fel på och jag är väldigt söt om jag får säga de själv. Men min kille tar upp att jag inte har några vänner, att jag har allt alla kan tänka önska sig , fin lägenhet, bil osv. Men att mitt liv inte är roligt, att han inte hade kunnat leva som mig. Då jag inte förstår vad som är så dåligt med hur jag har det. jag önskar jag hade lite tjej kompisar umgås med, så att jag inte såg han som hela min värld. Men jag känner mig verkligen dålig hela tiden. Jag är hela tiden sur enligt han, jag gör fel konstant. Ber jag han plocka upp saker, så säger han duuu börja inte igen. JMen då blir jag ju sur när han antar jag är sur