Varför rata svärmor

Du skriver om att mamman tog med sig sin mamma under förlossningen och att det typ var taskigt mot din son. 

Jag har barn. Jag träffar mina föräldrar men absolut inte min svärmor. Det kommer jag aldrig göra igen. Vi väntar vårt tredje barn nu och det barnet kommer hon inte få träffa, svärmor alltså 

Min man hade sagt upp kontakten med sin mor för tredje gången redan när jag kom in i bilden. Alla hans vänner ansåg att hon var knepig.

Det var jag som föreslog att han skulle ge henne en chans igen, trots hennes gränslösa sätt och försök att ibland skriva om verkligheten till en som passade henne bättre.

Jag har förvisso svurit och ångrat mig ett antal gånger, men vårt barn hade glädje av henne när det var litet och hon menade inget illa även när hon var helt omöjlig. Men vissa är inte helt lätta att umgås eller samarbeta med.

TS, lägg ner din självömkan och sluta skyll på din svärdotter. Din son har väl lika stort ansvar? Prata med honom och säg att du vill träffa ditt barnbarn. Svärdottern behöver inte vara med. Inte heller kan hon hindra det så länge du inte är skadlig för barnen. 

Varken morföräldrar eller farföräldrar har någon rätt till sina barnbarn. Det är upp till föräldrarna, i ert fall din son.
Oftast är man närmare sina egna föräldrar. Om pappor ansträngde sig lika mycket som mammor för att upprätthålla kontakten med sina föräldrar och se till att barnen fick träffa dem, skulle farmor och farfar vara lika viktiga som mormor och morfar. 

Och här kommer en glad svärmor/farmor med lite ljus till tråden!

Jag är farmor till två härliga ungar, båda i lågstadieålder. Samtidigt är jag svärmor till en varm och omtänksam kvinna, tänker ofta på vilken "tur" min son hade som (i stort sett bokstavligt) sprang på henne för över tio år sedan.

Min svärdotter och jag är mer väninnor än svärdotter/svärmor. Innan barnen kom gick vi på krogen tillsammans ibland, då min son inte är mycket för krogliv och för att vi alltid har trevligt ihop.

Såklart står hon närmare sin mamma, konstigt vore det annars. Hennes mamma är dock avsevärt äldre än jag och bor ganska långt från dem. 
Jag fick barn som mycket ung (tonåring) så vår ålderskillnad är inte jättestor, svärdottern är sladdbarn och har syskon som är äldre än mig.

Jag kanske inte är den mest engagerade farmorn, men jag älskar mina barnbarn. Jag ser min son i dem, de är båda väldigt lika min son när han var liten. Vi brukar titta på gamla foton och till och med barnen ser likheten.

Det där med att vara med på förlossningen är ingen jag ens skulle vilja, hade inte heller velat ha med min egen mamma i den situationen. Jag vet faktiskt ingen som har haft det... undrar om det är särskilt vanligt.

De flesta farmödrar (och mormödrar) dricker nog inte vin och dansar varje dag. Och dessutom med småbarn i famnen... händer nog rätt sällan faktiskt.

Du är väldigt dömande i det lilla du skriver i den här kommentaren.
Barn somnar när de är trötta, och så länge föräldrarna pallrar sig upp vid behov så ser jag inget fle med att dricka alkohol.
Undrar lite vad du ser som att "festa", raglar de runt och spyr på golvet så är det naturligtvis inte alls lämpligt. Men umgås de över lite alkohol och har det allmänt trevligt så är det inget som helst problem.

Man måste inte vara nykterist för att få ha, eller umgås, med barn.

Tror nog att de tar det lugnt med barnen också.

Om du har TVn på hela dagarna har noll betydelse, varför skriver du ens det? Många har den på för "sällskapets" skull. Inte jag personligen, min TV är sällan ens påslagen. Hos min son står TVn däremot alltid på, typ 100% av vaken tid. Dock sitter de inte med fyrkantiga ögon och råglor på den hela tiden.

Vad ser du för problem med att en man som är gift med barnens mormor är vinimportör?
Jag vågar lova att det intresset inte innebär att mannen i fråga korkar upp dessa vinpavor och halsar dem väl gömd i källaren.
Eller tror du att matimportörer äter dygnet runt?

Det finns anledningar till varför jag skriver som jag gör.
Om min svärdotters mamma, mormor och den familjen festar och ?röjer? är det bara coolt och ballt enligt svärdottern och sonen, men det vore helt förskräckligt om jag som farmor skulle göra nåt sånt. Jag har aldrig röjt och festat tillsammans med mina barn eller barnbarn. Det har gått lugnt till.

Jag som svärmor förvägras saker som svärdotterns familj gör och det kommer jag aldrig att förstå. Jag är absolut ingen moralist eller fördömer människor, men jag förstår inte varför jag förnekas göra saker som de gör? Mycket märkligt. Och jag har aldrig träffat min svärdotters familjemedlemmar utan att de haft ett vinglas i handen, bortsett från dom som kört bil givetvis. Min son tycker allt detta är helt normalt vad gäller dom, men han skulle tycka jag är jättekonstig om jag gjorde så. Vad kan det bero på?

Det görs skillnad på mormödrar och farmödrar helt klart. Och sen beror det också på närheten till mor- och farföräldrar.
Min svärdotter såg ju till att de flyttade mycket närmare hennes föräldrar efter att de fick barn. Så det är ju bekvämt och smidigt att anlita dom för barnen. Jag bor definitivt inte jättelångt bort, ett par mil, men de bor ju närmare.

Men så är saker och ting. Inte mycket att göra. Får väl vänta tills barnbarnen kan åka själv till mig. Föräldrarna kan ju inte hindra det sen. Min svärdotter umgicks gladeligen med sin farmor, men hon kan inte svara på varför hon försvårar umgänget mellan hennes barn och mig. Min son umgås med hennes familj fast han gillar ju inte alla. Så allt det här är konstigt.

Man ha haft en livslång reaktion till sin mamma. Svärmor är i jämförelse en främling. 

Vad har du gjort för att få relationen till din svärdotter bättre? Det är lätt att sitta och gnälla på ett forum.