40år och IVF

Tjuvtestade så klart trots allt idag. Ruvardag 13. CB testa tidigt. Blankt negativt. Håller andan och testar igen om ett par dagar. 

Ruvar dag 16.. toknegativt. Tog dubbla test av olika märken. Får nog anse mig besegrad. Det är negativt. 

Tillbaka till ruta 1. Ett sista försöka i frysen. 

Börjar vara så fruktansvärt orolig nu, Vilket givetvis i sig inte gynnar processen. Ska jag köpa 3 ivf försök kommer jag nog behöva vänta ett år och spara ihop dem pengarna då jag inte kan ta mer av bufferten eftersom jag behöver den för att vara föräldraledig. Men att medvetT vänta känns helt orimligt med tanke på min ålder. Låna pengarna? Känns som ett helt idiotiskt beslut. Sälja bilen? hjärnan går på högvarv :(

tänker precis som dig. Hade jag vetat säkert att det gick vägen så hade jag sålt bilen och kört på eller tagit ett lån men det känns så oklart.  Rädd att jag belånar mig och skapar problem för mig själv och sen står jag här utan allt och det var inte ens värt det. 

Cypern känns helt övermäktigt att ge mig på.

tror jag ska börja fundera på att kanske köpa en ivf i taget  om kliniken ens vill ha mig kvar efter mina misslyckade försök men de vill säkert har mina pengar så de är nog inte ett problem trots ålder. är 40 Så inte ?så? farligt än hoppas jag. Kanske sikta på äggdonation direkt. 

Har en riktigt låg dag idag. Känner att allt känns meningslöst och allmänt hopplöst. Börjar bli genuint rädd och ledsen att det inte ska gå vägen. Vet inte riktigt om det är något jag faktiskt skulle klara av att hantera. Barn för mig har varit mitt största i livet det enda riktigt riktigt riktigt viktiga för mig. En enda konkret sak jag alltid sen jag var liten vetat att jag vill. Känner mig plötsligt väldigt ensam Och ledsen. Givna resultatet av att faktiskt göra detta själv första gången det verkligen känns av att jag är ensam.

Blir dessutom Nästan arg på folks stöd just nu. Vilket gör att jag känner mig otacksam r folk bara försöker stötta. Men Nu när det blev negativt igen försökte de närmaste stötta och ge tröst och hopp om att det är klart det går vägen nästa gång de är de minsann helt hundra på. Orkar inte att folk tycker synd om mig och blir nästan arg på tomma ord av stödjande skit de inte kan påverka. en tyckte det är väl bara byta klinik välj en bättre så det gör vägen. Nästa tyckte det är väl köra på tills det går och bara prioritera det framför jobbgrejer och ordna fram pengarna. Skönt om allt var så lätt. Så lätt med jobb. Så lätt mentalt. Så lätt med pengar. 

Börjat fundera över min kost och vanor. Om jag borde försöka anstränga mig mer än jag gjort. Nu har jag kört på med försöken rätt och har helt ärligt inte vågat försöka ?banta? eller göra större skillnad på vanor utan försökt äta lite bättre mer fisk och grönt och minimera skit. Går väldigt mycket pga hundar men tränar bara en gång vecka, krockar det Med mitt schema blir det bara varannan  

Grubblar på ekonomi som är ett problem om jag ska köra mer ivf, men egentligen inte är ett showstopperproblem. Pengar finns ju eller kan lånas men det är en prioriteringsfråga som alltid. Tycker om att åka i min bil och vill inte byta ned mig, vill inte byta bostad eller använda de sista på kontot då jag vill ha buffert om jag ska vara föräldraledig osv.. Sitter just nu och lägger upp grejer på blocket för att försöka dra igång lite pengaflöde för att minska oron att hosta upp en slant. Mentalt skönt men att sälja en pryl för 100 kr gör kanske ingen större skillnad mer än men mentalt att jag i alla fall gör något litet åt saken idag. 

Förlåt för mitt låna spretiga inlägg men kändes lite skönt att få skriva av sig lite i alla fall. 

Så är det ju. Det är bara kämpa och köra på, vad annars ska man göra. Jag håller tummarna för dig nu! Och har sympati för dig i den olidlig ruvarväntan nu 

fick blödning direkt nu när jag slutade med vaggisarna så nu väntar jag på att få börja testa för ÄL om en vecka och sen hålla alla tummar och tår för min lilla blastocyst i frysen. Ska glädja mig åt att statistiskt tar sig fler frysta än färska. Troligen av den enkla anledning att de är just blstocyster med många färska sätts tillbaka tidigt utan vetskap av slutlig kvalitet. 

Jag generellt är väldigt positiv till att köra detta själv. Risk för att en parrelation skulle ta mycket stryk är nog hög. Glad att vara själv tills jag plötsligt kände mig väldigt ensam. Egentligen är det nog inte att vara ensam k processen det är nog min rädsla för det långa ensamma livet utan barn. 

jag har också bara delat med mig till mindre än en halvfull vänner. Sen har jag inga syskon och sedan nu nyligen en förälder kvar i livet. Tror det spär på min ensamhetskänsla. När min sista förälder försvinner är jag väldigt ensam kvar. Vad hände med den stora stora familjen jag så himla gärna ville ha.? vart fan gick det så snett och så fel. Varför började jag inte med detta för 10 år sedan. Begriper ingenting längre. känns som jag tittar ned på mig själv och skakar på huvudet och undrar vad fan jag tänkte. 

Ja, ekonomin får helt klart andra prioriteringar. fråntar dock inte att man är själv. En inkomst är alltid bara en inkomst. Kan ju glädjas åt att jag jobbat de där 10 åren istället för att skaffa kids så jag har i alla fall en bra lön. Hjälper lite eftersom processen trots allt kostar pengar. 

Precis så.
beklagar verkligen din situation som är ack så lik min egen. Liten tröst att de finns fler av oss att dela detta med. Ibland känns det som jag är den enda med mitt livsöde. 

Hur många dagar efter positivt ägglossningstest bokades ni in för insättning av fryst blastocyst?