Anonym 50753 skrev 2025-06-02 15:22:31 följande:
Hej!
Jag har följt denna tråd sen start men bara läst och inte deltagit. Så ni känner inte mig (i den utsträckningen man känner anonyma personer på nätforum), men det känns som att jag väldigt mycket känner er. Det har skänkt mig hopp när det gått vägen för Eulalia och andra i tråden och det har skänkt mig tröst när det känts som mest hopplöst att jag inte är ensam i min kamp. Vi började vår resa samtidigt som starten av denna tråd och det har varit idel besvikelser och ibland har det känts som att jag vill ge upp. Därför känns det så mycket som ödet, när Nervernautanpå och Hoppfull började ruva ungefär samtidigt som jag och blev gravida? ungefär samtidigt som jag. På fjärde försöket (inkl avbrutna behandlingar) är vi faktiskt gravida. Så jag ville bara säga tack för att ni gett så mycket av er själva i denna tråd. Även om det inte synts så har det betytt otroligt mycket för mig. Och om någon hittar denna tråd senare och behöver hopp eller tröst. Det kan se omöjligt ut, men till slut går det, och då vet man att det var just denna blastocyst som det var meningen skulle stanna. Även om det är tidigt så tillåter jag mig själv att bli glad för att jag just nu är gravid och tänker att oro är normalt och en del av att bli förälder och det är ju i sig ett gott tecken på anknytning. Jag hoppas innerligt att allting går bra i era fortsatta graviditeter. Ni/vi förtjänar lite framgång. Återigen, tack. ❤️
Tack snälla för att du delar med dig ❤️
Grattis till graviditet! Det är så häftigt att det faktiskt går. Jag trodde jag var ett omöjligt fall, men det visade sig inte vara så. Och visst vill jag vara glad, men jag märker att jag fortfarande har nåt form av skydd i att jag inte riktigt vågar... det är så tidigt.
Men vad glad jag är att vi är några "hopplösa" fall där det faktiskt visade sig inte vara omöjligt.
