Jag har i veckan köpt hem 3 tester för att följa nu att det blir starkare och parallellt införskaffat 3 test med veckoindikator så jag kan se att den går upp till 2-3 och sen 3+ ???? Ångesten och oron är total.
Läst på all hemsk statistik och att allra känsligast och riskfyllda perioden är ju nu till ca vecka 6. Så du börjat passerat första milstolpen. Nästa milstolpe hjärtslaget. Sen börjar det ju bli goda odds och får se om man kan lugna sig.
Fröken Ängslig har snart använt upp hela semesterkassan på dyra test. Köpte 8 till idag. kan inte ta det lugnt eller slappna av alls. Illamåendet har lagt sig. Lite skönt mer ger mig bara mer oro. Bekymrar mig att utfallen på testen inte blir starkare. Fortfarande positivt så det lugnar Lite. Lite lite starkare än förra helgen men det stannade av redan i tisdags i styrka. Fortfarande 1-2 veckor på veckoindikatortest. Kliniktestet från förra omgången gav knappt synbart utfall alls Idag
Har dock insett att jag är uppe och kissar på nätterna. Oftast runt 2 så det borde minska nivåerna då det endast blir 5-6 h sen jag kissade sist. Brukar vara så så inget nytt med nattkisseri. så nu har jag bestämt mig att jag ska ta test så snart jag hållit mig i 7-8h om det händer någon gång i närtid.
Jag känner mig otroligt osäker. Känner fortfarande inga tydliga symptom. Och ska tydligen vara i vecka 7 nu (6+2). Vet inte om cyclogestsymptomen "maskerar" dom riktiga gravidsymptomen. Men det gör mig otroligt osäker. Borde jag inte känna något?
Pratade med kliniken. Ultraljud inbokat efter midsommar. Nämnde min oro att veckoindikator-testet bara visar v1-2. De tyckte så klart jag skulle sluta testa och försöka ta det lugnt. krasst att jag inte kan påverka det oavsett. Antyddes dock mellan radera att om hcg värdet inte ökar är det ju inte bra men att det är ändå så pass tidigt att det betyder inte att det är kört, än. Kan erkänna att det inte var speciellt lugnande att det inte är kört, än. Vad ände med att allt mellan himmel och jord alltid är normalt och inget att oroa sig för som jag fått som svar på allting i två år... jag får se om jag klarar av att inte testa i ett par dagar eller om jag ska fortsätta testa dagligen.
det är väl nästan 20% som faktiskt inte har alla de sedvanliga symptomerna. Sen tror jag som du säger att cyclogesten kan spöka lite. ev att du vant dig lite vid dem och därmed slår inte det igenom noterbart med symptom. Känner med dig. Mina avtagande symptom ger mig maxad ångest.
Nu har min resa bara pågått ett par år. Jag tror inte jag mentalt hade fixat en resa på 16 år. Utifrån hur jag mår tänker och beteer mig så är det nog uteslutet att det hade gått. Den styrkan tror jag inte jag har. Kan inte föreställa mig hur du känner. Så imponerad av dig och din styrka. Känner med dig och tänker på dig. Känner igen så mycket att inte våga ta ut något. Inser redan nu att om mot förmodan det skulle se bra ut på ultraljudet kommer det nog bara lugna mig för stunden, dagen efter skulle jag vara orolig igen och ta sikte på nästa milatolpe på 12v. Sen nästa och sen nästa. Någon lugn och ro och ta ut glädje kommer nog inte hända innan möjligen i slutet av en graviditet.
Håller alla tummar och tår jag har för oss.
började skriva att jag känner likadant. Nästan livrädd att gå på toaletten och upptäcka blödning. Gjorde precis detta nu på morgonen. ganska mycket dessutom. Vet att det inte är helt ovanligt med blödning men kan ju säga att jag tapp övervägande av allt hopp nu. Vet att jag bara kan vänta och se nu. Förhoppningsvis ingen fortsatt jätteblödning nu i flera dagar. Sen vet jag att det kan ta ganska långtid att få ett negativt svar på testen om det är missfall men blir ju garanterat att börja testa nu igen trots allt och följa om det blir över till negativt.
Hoppar in.
40 år.
4 IVF
1. 9 blåsor, 6 ägg, 1 insättning, ingen klarade sig.
2. 14 blåsor, missade Ovitrelle pga missförstånd, Livio räknade bort detta försök
3. 6 blåsor, ingen insättning
4. 12 blåsor, 7 ägg, 1 i frysen, en blastocyst i magen
Testdag imorgon....
Och nu gav jag upp. 💔
Inget plus denna morgon heller.
Alla dessa hormoner i 8 månader, att få ihop allt ljug på jobbet och med vänner, psyket.
Hur ska man orka fortsätta?
Nä fy, denna väntan!
Jag skulle ?vila? i 7 veckor nu sen förhoppningsvis FET i aug. Vila? Kommer vara hyper-stressad?
Ja men faktiskt. De kunde ju bara sagt, ta test om 10 dagar eller något. Ring och säg resultat. Då sagt att jag inte behöver komma på ultraljud om det var negativt.
Tror de nu att det med allra största sannolikhet är negativt kunde de ju avbokat min tid utan att säga det till mig Och sagt det när jag ringer nästa gång. Om det nu va positivt så hade jag väl inte dött av att de sade att tyvärr måste vi hitta en annan tid två dagar senare än din tidiga för det har dykt upp något akut på fredag. Eller nåt. Asså fejk it lite för att mildra effekten av det ni säger.
men men raka puckar är väl kanske lika bra ibland?.
Jag gjorde vul idag i vecka 7+5 och det visade inget levande foster. Min kropp har inte fattat det, men kommer få missfallsblödning i dagarna.
Jag tror jag är mest chockad just nu. Det gick inte. Jag kommer inte få barn.
Tack för ert stöd ❤️ började blöda rejält imorse. Så kroppen verkar sköta detta själv vilket känns bra ändå. Hade känts märkligt att behöva ta abortpiller. Antar att jag måste boka in ett besök på kvinnokliniken i alla fall för att vara säker.
Jag vågade aldrig riktigt få upp hoppet på riktigt. Men när vi satt i väntrummet inför vul så hann jag tänka att det kanske är min tur ändå.
Det var som att världen rasade när min läkare sa "tyvärr, det ser inte bra ut."
Jag vet inte hur vår fortsatta resa kommer se ut. Vi har inga försök kvar och är på ruta ett igen. Sommaren får gå nu och så får vi ta ett beslut efter det.