40år och IVF

Ja exakt! När man vet allt som ska klaffa är det rent otroligt att det bara kan "råka" hända - och att alla processer går rätt från början till slut under hela fostertiden. Det kan faktiskt t.o.m. vara lite provocerande att rent olämpliga personer får barn efter barn som de ändå inte vill ha medans andra som skulle bli världens bästa föräldrar får kämpa så hårt och inte ens få några garantier för att det i slutändan ska lyckas.

Ja, håller med! Otroligt efterlängtad!

Gör eller äter ni något speciellt (förutom den medicin som ingår i protokollet) för att öka chansen att lyckas med IVF? Eller undviker något?
Jag tänker på saker som akupunktur eller någon diet eller särskilda livsmedel osv.
Känns som att internet är översvämmat av sådant och vore intressant att höra om ni fastnat för något och om det funkar.

Testdag idag. Negativt. 💔💔💔

Tack ❤️
Känns så tungt och tomt just nu. Hoppades så mycket.

Hoppas på bättre resultat för dig nästa vecka! 🥰

Tack för er empati när jag skrev senast om att jag testade negativt. Jag blev så ledsen och orkade inte riktigt engagera mig i något som hör till den här processen på ett tag utan har försökt fokusera på att återfå glädje och energi. Nu har jag påbörjat mitt sista försök, ska på ultraljud på fredag och sen förhoppningsvis återföring nästa vecka om allt flyter på. Jag pendlar mellan att känna att det är meningslöst och att känna ett bubblande hopp om att det ska gå vägen den här gången!

Jag har varit sjukskriven under mina försök. Inte planerat och inte pga denna processen utan pga en skada som jag håller på att rehabilitera, tanken är att jag börjar jobba i slutet av mars. Det har verkligen haft sina fördelar i och med att det är mindre stress och det har varit lätt att ta sig till kliniken på de tider jag fått utan att krångla med ledighet från jobbet. Har ett jobb som är fysiskt krävande på olika sätt och det har varit skönt att slippa oroa sig för att det skulle inverka på IVF-processen. Samtidigt blir det väldigt mycket tid till att tänka och fundera och känna... 

Så ledsen att det inte gick vägen för dig denna gången! Ge inte upp, visst har du en möjlighet kvar? 🥰

Ja det är en galen process på många sätt. Jag var beredd på det men blev ändå överraskad av hur psykiskt jobbigt det är.

Spännande att vi kör samtidigt denna gången! Jag har återföring på torsdag. Håller alla tummar för oss och att allt som ska stämma är på vår sida den här gången!

Tack för pepp ❤️ Ja jag försöker verkligen känna hopp och tillförsikt. Det är ändå trösterikt, och samtidigt sorgligt såklart, att veta att man inte är ensam. Att andra också kämpar på med samma processer, tankar och känslor. 
Precis, hoppet är det sista som lämnar en!

Jag hoppas såklart att det lyckas redan denna gången men ändå skönt för dig/er att ni har några chanser kvar ❤️

Åh jag hoppas att det inte är mensvärk och att du får ett positivt resultat 💕

Jag har aldrig tjuvtestat (absolut varit frestad dock!!!), tänker att det är stor risk att det kan visa falskt negativt och vet inte hur jag skulle hantera den osäkerheten och besvikelsen. Jag försöker tänka utifrån devisen "gravid till motsatsen bevisats" och det gör det lättare att hålla ut för mig. Sen har jag ju blivit väldigt ledsen när det varit negativt på testdagen så jag vet egentligen inte om min "strategi" är ett dugg bättre än att tjuvtesta...

Det låter som en väldigt smart strategi! Om allt går bra med återföringen nästa vecka är det ganska stor sannolikhet att min testdag blir på min födelsedag. Känns laddat redan nu 🙈 Inte för att jag bryr mig så mycket om födelsedagen som sådan utan för att det är en dag då många hör av sig och det är en väldigt liten grupp personer som vet om att jag är i den här processen nu.

Men vad härligt att det finns ytterligare en chans för dig i frysen! Håller verkligen tummarna att det går vägen för dig denna gången eller nästa då 🥰

Exakt det där. Vill inte vara barnlös och det måste vara värt det! Såklart vet man att det inte funkar så, att det inte finns någon form av garanterad rättvisa, att man skulle "förtjäna" ett barn efter allt vi varit igenom. Men ändå. Har man investerat såhär mycket förhoppningar, fysiska och psykiska utmaningar man behövt komma över, alla pengar... Då känns det ändå som att man faktiskt förtjänar en bebis.